Så här ska dåd som knivdådet i Åbo förhindras i framtiden - oberoende utredningsgrupp rekommenderar nio åtgärder

En oberoende utredningsgrupp har slutfört sin utredning av knivdådet som inträffade i Åbo förra sommaren. Rapporten har lämnats över till justitieminister Antti Häkkänen.

Med Olycksutredningscentralens metod har man granskat orsaker, händelseförloppet och följder samt räddningsinsatser och myndigheternas åtgärder.

Man har också kommit med rekommendationer för hur man bör agera för att förhindra motsvarande dåd, förbättra säkerheten och minimera skadorna.

Arbetsgruppen tillsattes av statsrådet i oktober 2017 för att utreda knivdådet i Åbo den 18 augusti.

Snabbare asylbeslut

Utredningskommissionen rekommenderar att Migrationsverket och justitieministeriet betydligt förkortar den genomsnittliga behandlingstiden för asylbeslut och de besvär som lämnats in till förvaltningsdomstolarna, från nuvarande cirka 1,5 år.

Behandlingen ska påskyndas om det är lagenligt, och om den sökande anses vara ett säkerhetshot.

Ett negativt beslut som delges snabbt är ofta bättre för den sökande än en oklar situation som räcker länge. Under väntetiden försvåras anpassningen och integreringen, varvid risken för islamistisk extremism ökar, enligt utredningen.

Personer som förlorat sin självrespekt och riktning i livet är eftertraktade föremål för hjärntvätt och en målmedveten och skickligt genomförd värvning till våldsbejakande islamistisk extremism.

För det andra rekommenderar utredningskommissionen att Migrationsverket utnyttjar alla de hjälpmedel det rimligen kan använda för att utveckla sin praxis kring utredning av de asylsökandes identitet och ålder.

Frågan borde utredas särskilt vid asylsamtal, åldersbestämning borde tillämpas och Migrationsverket borde begära uppgifter från den sökandes hemland, om hotet mot sökanden inte orsakas av staten.

Personen som utförde knivdådet uppgav fel namn och ålder då han anlände till Finland, vilket inte klarnade för myndigheterna före knivdådet.

Ge den asylsökandes närmaste krets en möjlighet att uttrycka bekymmer

Utredningskommissionen vill att Inrikesministeriet ser till att det grundas en rådgivningstjänst vid Migrationsverket eller hos någon aktör inom den tredje sektorn, som man kan kontakta i olika frågor och bekymmer som gäller asylsökande.

Rådgivningstjänsten borde ha kontakt med bland annat polisen, religiösa samfund och olika aktörer som erbjuder hjälp. Den kunde ge råd och hänvisa ärenden och människor till lämpligt ställe.

Tjänsten ska marknadsföras på många sätt bland annat vid förläggningar, i religiösa samfund, på webben och då man möter asylsökande.

I gärningsmannens närmaste krets hade man i över ett halvt år märkt att förövaren var intresserad av radikal islamism och IS-propaganda.

Identifieringen av radikaliserade personer som inte ännu har begått brott sker bäst i vardagen i den närmaste kretsen, slår rapporten fast. De asylsökande är en central grupp som löper risk för radikalisering.

Det skulle vara viktigt att ge de asylsökandes närmaste krets en möjlighet att med låg tröskel uttrycka sina bekymmer och be om råd. I Åbo-fallet var den enda konkreta information som på förhand nått ända fram till en myndighet ett tips från januari 2017.

Trots att informationen nådde fram till den lokala polisen, Centralkriminalpolisen och Skyddspolisen, gick det inte att förhindra brottet.

Modeller för att förhindra radikalisering

I undersökningen framgick det att arbetet för att förebygga radikalisering har för lite resurser och är för splittrat.

Undersökningskommissionen rekommenderar att Inrikesministeriet tillsammans med Social- och hälsovårdsministeriet utreder hur den nödvändiga finansieringen och styrningen av organisationer ska ordnas så att verksamheten är långsiktig och riksomfattande.

Myndigheter och andra aktörer behöver få information om de tjänster som olika organisationer erbjuder, så att de som behöver hjälp kan hänvisas till rätt aktör.

Den femte rekommendationen är att Polisstyrelsen och Skyddspolisen tillsammans ska komma överens om tydliga verksamhetsmodeller för att förhindra radikalisering.

Modellerna ska göra det möjligt för polis och skyddspolis att göra iakttagelser och skapa förtroende bland människor och gemenskaper, och i rätt tid hjälpa människor som löper risk att radikaliseras.

I det inledande skedet av radikaliseringen är det ofta andra än polisen som har viktiga roller, till exempel hälso- och sjukvården, socialväsendet, förläggningen, organisationer, den närmaste kretsen och religiösa samfund.

Bättre kommunikation mellan myndigheter

I utredningen framgick det också att det bland myndigheterna finns lite olika uppfattningar om ledningen av sådana situationer som kräver insatser från flera olika myndigheter.

Flera olika myndigheters verksamhet i en viss situation kräver ett intensivt samarbete och ömsesidig kommunikation. Alla aktörer måste vara aktiva, förstå det övergripande läget, dela lägesinformation och ta andra myndigheters uppgifter och behov i beaktande.

För att komma åt det här föreslås utredningskommissionen att Inrikesministeriet och Social- och hälsovårdsministeriet förenhetligar lednings- och kommunikationspraxisen för situationer där flera myndigheter ingriper, så att nödvändiga myndigheter blir aktivt delaktiga i alla oförutsedda omfattande situationer.

Nödcentralen, polisen, räddningsväsendet, akutsjukvården och socialväsendet är alla centrala aktörer i sådana lägen.

Utredningskommissionen rekommenderar också att Inrikesministeriet och Nödcentralsverket utvecklar nya handlingsmodeller för att snabbt varna befolkningen.

Ett effektivt sätt är att med textmeddelande och applikationer förmedla varningar till mobiltelefoner som lokaliseras på platsen.

Polisen grep gärningsmannen tre minuter efter att knivdådet inleddes.

Sålunda hann man inte skicka ut några varningsmeddelanden, och det fanns det inte heller behov för sådana. Varningsmeddelanden som ges i tv och radio fungerar inte då händelseförloppet är så snabbt.

Bättre stöd för offer och deras anhöriga

Det rekommenderas också att statsrådets lägescentral tillsammans med förvaltningsområdena och de myndigheter som lyder under dem ska komma överens om smidig lägesinformation och om hur informationen utan dröjsmål ska förmedlas till statsrådets lägescentral, statsledningen och olika förvaltningsmyndigheter.

I Åbo-fallet kunde informationsgången, skapandet av en lägesbild och förmedlingen av lägesbilden till olika förvaltningsområden ha varit bättre.

Det ansågs inte finnas något behov för ett beredskapschefsmöte, trots att det till en början var osäkert om situationen fortfarande pågick eller inte. Regeringen sammanträdde ändå på grund av det inträffade.

Utredningskommissionens nionde säkerhetsrekommendation är att Inrikesministeriet och Social- och hälsovårdsministeriet ska göra upp regler som gör att polisen och hälso- och sjukvården vid olycks- och våldsbrottssituationer måste överlämna identitetsuppgifter om offren och de anhöriga, så att de kan erbjudas psykosocialt stöd.

De som i början skulle erbjuda psykosocialt stöd hade svårt att få uppgifter om offrens och deras närståendes identitet.

I utredningen framgick det att det inte finns några bestämmelser i lag, med stöd av vilka polisen kunde överlåta uppgifter om offer till aktörer inom det psykosociala stödet.

Tre frågor till psykologie doktor Mika Hatakka som satt med i utredningsgruppen

Hur ska det öppna samhället kämpa emot radikalisering om det är en individs egna medvetna ideologiska val?

- Det är svårt med enskilda personer. Lättare är att hitta organisationer som är negativa. Vi måste ha låg tröskel för närstående eller vänner att kunna kontakta myndigheter eller få rådgivning om de misstänker någon.

I en demokrati är vi vana med politisk opposition. När övergår vanlig politisk opposition till farlig radikalism?

- Jag tror att våld utgör gränsen, viljan att använda våld för sin sak.

Vem bär det största ansvaret för att individer inte radikaliseras?

- Jag skulle säga att det är hela samhällets ansvar.

Artikeln är uppdaterad med frågorna till Mika Hatakka.