30 toalettbesök om dagen begränsade tarmsjuka Christas liv i många år: "200 meter är för långt, då hinner man inte"

Politiker i Helsingfors vill bygga fler offentliga toaletter kring populära turistmål runt om i staden. Christa Porander, som har tarmsjukdomen ulcerös kolit, tycker att toaletter borde byggas i första hand för dem som bor i staden.

På utsidan finns det ingenting som tyder på att Christa Porander inte skulle vara en helt frisk människa. Men stora delar av hennes vuxna liv har präglats av magvärk, rigorös planering av när hon vågar äta eller lämna sitt hem och att hela tiden vara medveten om var närmaste toalett finns.

Hon har sjukdomen ulcerös kolit, en autoimmun sjukdom där de vita blodkropparna angriper tjocktarmen. Det leder till inflammation och de vanligaste symptomen är diarré, blod i avföringen och buksmärtor.

- När man har kolit så varierar det ganska mycket hur man mår. Om man är stressad så blir symptomen värre, i värsta fall kan man vara tvungen att gå på toaletten ett 30-tal gånger per dag, säger Christa Porander.

Måste planera måltider

Under de perioder då sjukdomen varit som värst fanns det tillfällen då hon knappt kunde ta sig ut ur sitt hem.

- Jag var ofta hemma från jobbet, för där vet man att det alltid finns en toalett.

Hon jobbar som fitnessinstruktör och ofta var hon ofta tvungen att planera när hon vågade äta för att symptomen inte skulle dyka upp mitt under en session.

- Om man har 30 betalande kunder så går det inte att försvinna i tio minuter. Det gjorde det svårt att jobba, säger Porander.

Förutom de frekventa toalettbesöken så saknar också personer med kolit förmågan att hålla sig. Det betyder att det kan bli extremt bråttom och man måste alltid ha koll på var närmaste toalett finns.

Får förlita sig på butiker och caféer

När Yle Huvudstadsregionen träffade Porander på Narinken i Helsingfors frågade hon vart jag skulle gå om det blev bråttom. Min första tanke var att gå till posthuset för att gå på bibliotekets toalett, kanske 200 meter bort.

- Det är för långt, du skulle inte hinna, säger Porander.

Enda alternativet vid sådana tillfällen är att gå till närmaste café och hoppas att man får använda toaletten.

- I Helsingfors måste man oftast köpa något för att få gå på toaletten. Att ta fram bankkortet är det sista jag tänker på när det är bråttom.

Vid det här laget har hon ändå lärt sig var det lönar sig att gå och fråga om man får använda toaletten.

Operation hjälpte

För sju år sedan blev Christa Porander opererad, vilket har förbättrat hennes situation avsevärt.

Kolitis opereras genom att tjocktarmen avlägsnas och ersätts med en så kallad j-påse som konstrueras av ändan av tunntarmen. Omkring 10 procent av alla med ulcerös kolit behöver opereras i något skede.

Sedan operationen har hennes symptom blivit bättre.

- Största skillnaden är att jag klarar av att hålla mig numera, även om jag ännu måste gå på toaletten fem eller sex gånger per dag.

Innan operationen undvek hon att resa eftersom det ofta var för svårt att planera kring de frekventa toalettbesöken.

- Om man tar tåget någonstans så väljer man det som har en bra toalett. Om man ska köra bil måste man veta precis var man kan stanna. Ofta blir det en buske om inget alternativ finns.

Fler toaletter för turister eller invånare?

I slutet av maj diskuterade fullmäktige i Helsingfors om att det behövs fler toaletter för turister vid kända landmärken i Helsingfors.

Önskemålen gällde områdena kring Sibeliusmonumentet, Tempelplatsens kyrka, Olympiastadion och Salutorget.

- Guiderna berättar att det första turisterna frågar när de stiger av bussarna är var toaletterna finns, sa Sirpa Asko-Seljavaara från Samlingspartiet under diskussionen.

Christa Porander välkomnar fler toaletter i Helsingfors.

- Det kunde definitivt vara bättre. Även om jag numera ganska bra känner till var toaletterna finns så är det mycket värre för någon som just har drabbats av sjukdomen och inte ännu blivit van med den.

Hon är ändå lite kritisk till att man främst tänker på turisterna.

- Kanske man i första hand skulle kunna tänka på de som bor i staden, innan man tänker på turister.