Skarven breder ut sig norr om Hangö - fiskare oroade över fiskbeståndet

Mellan ön Bengtsår och Öby har två skarvkolonier bosatt sig och antalet individer på området fortsätter att öka. Nu vill Västra Nylands fiskeområde se aktioner och att skarven ska begränsas.

Utanför Sandö-området breder skärgårdsidyllen ut sig. Gröna öar med höga träd omgivs av havsvattnet som är lekplats för den utrotningshotade skärgårdssiken, eller Bengtsårsiken som den också heter.

Om man däremot åker lite längre ut och in mellan Bengtsår och Öby så dyker snart skarvarnas hem upp.

- Här räknades senast i fjol och då fanns här 340 bon. Ett bo innebär att det finns två vuxna och två till tre ägg som sedan kläcks, säger Paavo Paju som är ordförande för Västra Nylands fiskeområde.

Det innebär att det redan nu kan finnas många skarvar på holmen och i höst kan det finnas långt över 1 000 skarvar. Enligt NTM-centralen häckade cirka 7 000 skarvpar i Nylands havsområde år 2016.

- Det är säkert så att fiskebestånden inom kort börjar lida. Det har man märkt på andra ställen, till exempel i skärgårdshavet. Där har man försökt att jaga bort dem vilket är ett sätt att skydda lokalt men då flyttar problemet någon annanstans, säger Paju.

Västra Nylands fiskeområde ska därför ansöka om att få pricka eller olja in ägg.

Två forskningsteam från Naturresursinstitutet har kommit fram till att skarven påverkar endera lite grann eller en aning mer på hur mycket gös det finns i Skärgårdshavet.

Samtidigt visar en studie på området mellan Östra Finska viken och Bottenviken, att fångsterna av abborre och gös inte har minskat, trots att det finns mycket skarv på området.

Västra Nylands fiskeområde sträcker sig från Tenala och Bromarvs fiskeområden till vattnen kring Hangö.

Lokalt ökande skarvstam

I Hangötrakten finns det fem skarvkolonier, varav en är ny för i år. En finns i Horsötrakten, två stycken större norr om Sandö och en mindre koloni i området. Dessutom finns det en i Bromarvviken och den är en av de äldsta kolonierna.

- Antalet skarvar har hela tiden vuxit här i området, säger Paju.

I fjol fanns det knappa 26 000 skarvbon i Finland. Stammen ökade med endast en procent nationellt jämfört med året innan. Tidigare år har skarvstammen ökat med flera tiotals procent.

- Stammen växer ändå hela tiden lite och den söker nya ställen att bosätta sig på. Då är det var det finns fisk och mat som avgör var den häckar, säger Paju.

Orsaken till att skarven ökar beror på att de i år har kommit en ny koloni mellan Bengtsår och Öby. Den andra etablerade sig så nyligen som för två år sedan då den jagades bort från en annan ö norr om Sandö.

- Skarven äter dagligen ungefär en fjärdedel av sin egen vikt. Det är mycket mer än vad andra fåglar äter. Andra fåglar kan utnyttja maten bättre och har därför mindre inverkan på fiskbeståndet, säger Paju

- Än så länge finns det fisk och fiskbestånden tål en viss reducering men i något skede kommer gränsen emot och då brister ryggraden och sen är skadorna långvariga. Det tar 20-30 år för fiskbeståndet att återhämta sig, säger Paju.

Ska lämna in ansökan

Västra Nylands fiskeområde vill minska på skarv i området och kommer att lämna in sin ansökan i höst. Man väljer att vänta lite med ansökningen eftersom man vill lära av andra områden som ansöker om lov.

- Vi har väntat lite och vill höra erfarenheter från kvarken gällande hur man ska motivera ansökningarna. Det är inte klokt att alla gör samma sak samtidigt, utan vi måste lära av varandra, säger Paju.

Paju kritiserar även behandlingen av ansökningarna.

- Den är ytterst svår, trög och långvarig.

I bland annat Österbotten tog det över ett år för Oravais Fiskegille att få avslag på sin ansökan.

Paju betonar att Västra Nylands fiskeområde inte vill utrota skarven från skärgården.

- Den är en sjöfågel och den hör hit. Enligt forskare har den funnits här sedan slutet av 1800-talet men den har varit borta nu en lång tid.

- Den ska vara här men det ska vara på en rimlig nivå så att också andra arter klarar sig, säger Paju.

Påverkar yrkesfiskarna

Paavo Paju representerar lokala yrkesfiskarnas röst och betonar de skador som skarven orsakar yrkesgruppen. Paju säger att de även kommer att ansöka om att få jaga skarven i form av skyddsjakt.

- Skarven plockar ju fisk från näten och den försöker simma in i ryssjorna och äta fisk där, säger Paju.

Ifall man inte begränsar skarven tror han att den kommer att sprida sig vidare.

- Det har redan börjat hända. Här i den här kedjan av holmar finns det fyra sådana där det finns några bon. När det finns några stycken så finns det följande år 100 stycken och därpå följande finns det 300 stycken.

De lokala fiskare som fiskar på områden med skarv måste leta nya fiskevatten då fisken minskar.

De öar som skarvarna nu bor på är inte bebodda.

- De har varit fritidsområden för folk och för båtfolk och för fritidsfiskare. Dessutom är det alltid någon som äger holmen och då sjunker värdet för ön till noll om där finns en skarvkoloni, anser Paju.

Skämma ingen permanent lösning

Han tycker ändå inte att det är en lösning att enbart flytta skarvarna.

- Det är ingen lösning på själva problemet som gäller fiskstammarna och konsumentens matbord, säger Paju.

En av kolonierna är helt ny medan den andra tidigare har var bosatt på Byön. Därifrån skrämde man bort fåglarna genom att hugga ner träden.

- Där var förstörelsen så total att man fick tillstånd att hugga ner skogen. Efter det så flyttade fåglarna hit, säger Paju.

Den här skarvkolonin som lever på Testamentan är nyinflyttad. Den kom från Byön, men där högg Sandö gård ner all skog på våren 2016.

- Det står i lagen att om fåglarna förstör egendom, i det här fallet skogen, så får man lov att hugga ner skogen för att fåglarna förstör skogen, säger Risto Ihatsu som är skogsbruksingenjör, arborist och inspektör på Sandö gård.

Det var år 2012 som sex skarvpar flyttade till Långholmen som är en del av Byön. 2016 bodde 300 par på ön och träden på ön såg ut som i en spökskog.

Hur ser läget ut nu?

- Dom har flyttat bort därifrån och naturen börjar återhämta sig. Belastningen av gödsel i form av till exempel kväve eller fosfor har varit så stor att det är tufft för naturen.

- Förstås är det vissa växter som klarar bra och bättre men innan det finns en motsvarande tallskog tar det hundratals år, säger Ihatsu.

Nu två år senare växer hallonbuskar, rönnar och gräs. Kvar finns en del rester från den skog som huggits ner.

I dag finns det inte skarv på Sandö gårds ägor. Ihatsu berömmer NTM-centralen för att de så snabbt beslöt att ge lov att hugga ner skogen.

Tyckte du att det var ett bra sätt motverka skarven genom att hugga ner träden?

- Då träden har dött så är det det bästa alternativet.

Sandö gård högg ner ungefär 370 kubikmeter med träd på skarvön. Materialet såldes sedan vidare. Ihatsu vet inte vad träet användes till, men tror inte att själva träet var i alltför dåligt skick.

Hotar Bengtsårssiken

På skarvkoloniernas område finns en sikstam som är specifik för området.

- Dess lekområde finns just här i de här trakterna, säger Paju.

Den tillbringar sina två första levnadsår inne i skärgården innan den flyttar ut till havs, säger Paju. Det här gör att den tillbringar sin första tid i skarvvatten.

- Sikstammen kommer att vara mycket hotad. Det är en läckerbit för människan och en läckerbit för skarven. Så vi är rädda att sikstammen kollapsar här.

På grund av att det finns så mycket skarvar?

- Fiskbruket har ju tredubblats här jämfört med för 10-15 år sedan, säger han.

Havsörnen - en fiende

En av skarvens fiender är havsörnen som har ökat under de senaste åren. Enligt WWF fanns det 2016 ungefär 24 havsörnspar i Västnyland. Under samma år fanns det ungefär 1 100 skarvpar i Hangö och Raseborg.

År 2017 föddes det 33 havsörnsungar i Västnyland.

I Raseborg fanns det förra året 1 314 skarvbon och 40 bon i Hangö, enligt Finlands miljöcentral (på finska). Ett bo innebär i princip ett skarvpar.

Paju anser ändå att antalet havsörnar är så pass litet att det inte begränsar skarvarna.

- I verkligheten har den ingen större betydelse för att minska stammen, menar Paju.

Den enda betydelsen som havsörnen har är att skarven i så fall kan flytta till ett annat område, säger Paju.

Statens ansvar

Skarven är skyddad enligt EU:s fågeldirektiv och också fredad enligt naturskyddslagen. Paju tycker att för mycket skarvar är för mycket.

- Naturens helhet borde tas bättre i beaktande. Om det kommer en art som inte har några fiender, förutom numera havsörnen, så skadar den annan natur.

Han tycker att människan som redan påverkar naturen mycket också ska ta ansvar för att skarven inte gör så stor skada. Han menar att man på andra håll i Europa är bättre på att sköta om sin natur.

- I andra länder, till exempel i Danmark, är det myndigheterna som sköter stammen. Men här är det människan själv som har fått skadan i famnen och som ska sköta och söka tillstånd och betala kostnaderna för bekämpningen, säger Paju.

Han skulle därför hellre se att staten tar ansvar för att se till att skarven hålls på en rimlig nivå.