Stora stygga vargen är dråplig men också allvarlig - rymmer prutthumor, dans, längtan efter kärlek...

När Vargens fru bjuder Vargen på chokladkaka slukar han i hasten också henne. Här har vi den dråpliga upptakten till Katja Krohns Iso paha susi, Stora stygga vargen, som nu i en mycket lyckad uppsättning spelas på Finns sommarteater.

Den krampaktighet jag kunnat uppleva på sommarteater lyser helt med sin frånvaro i Finns sommarteaters uppsättning av Katja Krohns Stora stygga vargen, i regi av Oskar Silén. De tretton på scen kan sina repliker, danssteg och rörelser till den grad att ett härligt schwung och en glädje infinner sig!

Efter de två akterna – med korv, munk och örfil i pausen - får jag en pratstund med fyra av de medverkande. Markus Haakana, som gör Vargen, säger att övningarna har gått mycket bra under vintern och våren.

- Nu är det på en annan nivå, vi försöker bara göra varje föreställning ännu lite bättre än den föregående.

Finns sommarteaters nya producent Jonna Sundberg säger sig sällan ha varit så lugn inför en premiär som den här gången. Föreställningen var färdig redan vid premiären och som Björnen känner hon att hon verkligen kan lita på alla på scen.

Också Anna Sundell som Räven säger sig trivas jättebra i sin roll. Hon gillar kombinationen av att hon får vara lite sträng, men samtidigt rätt mycket sig själv och i likhet med Tindra Sederlöf som Nasse tycker hon om att få sjunga och dansa mycket.

Tindra Sederlöf gör också handdockan Grodan. Om sin roll som gris säger hon att den i princip är lite pinsam med pruttscener och sådant ganska olikt det hon själv håller på med.

- Och när jag också får dansa och sjunga ganska mycket, och rappa till och med så tycker jag att det är roligt med de här lite annorlunda scenerna.

Variationen är också bred vad de olika dansstilarna och musiken beträffar. Koreografen Anne Pihlström har studerat in allt från klassisk balett till hip hop, medan registret i Jonas Koivumäkis musikcollage innehåller bland annat lyriska tongångar, country, rapp och jazzig soul.

Far och son totalt olika

Vargen i pjäsen är alltså en fruktansvärt glupsk hanne, som vill sluka snart sagt allt som kommer i hans väg. Hans son Rupert, Robert Hansson, har en annan inställning där han går i sin skola med killingar, nassar och diverse andra djur.

Ruperts icke-glupande attityd är oberoende av att han blir mobbad i skolan och att hans far tycker att han skall tuffa till sig. Han drömmer istället om närhet med den självständiga Rödluvan, alias Lovisa Schulman.

Även Sabina Sievänens skönsjungande Grisa känns modern i sin längtan efter kärlek och att få visa upp sin kropp på en scen. Men istället måste hon hålla ordning på småsyskonen Nasse och Nisse, som bara grisar ner – den senare tolkad av Felix Dahlberg.

Dahlberg gör också en bejublad danstolkning som Tuppen. Dessutom får ordvändningarna skrattet att bubbla ut lite varstans och jag som sällan skrattar högt, hör plötsligt mig själv flabba ut.

Olika plan som fungerar ihop

Jonna Sundberg lyfter fram något hon anser är både ovanligt och fint med Stora stygga vargen .

- Här finns olika nivåer med sådant som är roligt för barn och sådant som är roligt för vuxna.

Hennes egen femåring tyckte extra mycket om när det var fart och fläng då Vargen jagade grisarna. För vuxna kan till exempel Vargens kamp med frågor om hur han ska vara en bra far och hur han ska kunna försörja sitt barn locka fram skratt i och med de dråpliga vändningarna.

För jo, pjäsen är verkligen dråplig! Men samtidigt också med ett allvar i frågeställningarna som ger den en rikedom av livets mångfald. Genom att ta med moderna fenomen och element i texten har Krohn gett den klassiska sagan Rödluvan och också till exempel folksagan Tre små grisar helt nya dimensioner.

Anna Sundell, Räven:

- Också om pjäsen går in på tyngre saker som till exempel mobbning, så har vi ändå jätte roligt. Så det är inte bara så där seriöst eller jätte roligt, utan en bra blandning.

Och ett bra tag kommer jag för min del att minnas också Rödluvans mormor, som tränar med ”kahvakuula”, järnkulan med handtag. I en av de många fartfyllda scenerna flyger hennes uttänjda bröst ut ur klänningstyget och hon – eller är det Vargen i hennes skepnad? – utbrister: Jag må vara gammal, men inte är jag alldeles kraftlös!

Stora stygga vargen, översatt till svenska av Jan Nåls, hade sin finska urpremiär på Helsingfors stadsteater 2001 som Iso paha susi. Nu på Finns sommarteater spelas Stora stygga vargen fram till och med den 1.7.2018.

De nya trådlösa mikrofonerna gör att föreställningen hörs mycket bra, så ännu ett plus för det!