I Kenya kan den som säljer plastpåsar få 2 års fängelse eller stora böter – det stränga förbudet har varit en succé

I östafrikanska Kenya har man sedan augusti ifjol kunnat få fängelse för att sälja, tillverka eller ens inneha plastpåsar. Trots att kenyanerna till en början var irriterade på förbudet, är de nu stolta över att vara ett renare land och har blivit allt ivrigare på att kämpa mot plasten. Nästa kamp förs mot plastflaskorna.

Brian Sariton är iklädd något som liknar en kostym. Kollar man närmare är det ändå tiotals plastpåsar hopflätade till en jacka och ett par byxor. Han för kampanj för en plastfri värld med sin organisation Zero Plastic Waste. Enligt honom är plastpåseförbudet bra - men det räcker inte.

- Det finns många andra förpackningsmaterial man kunde använda istället för plast, säger han.

Han intresserade sig för plast redan som liten när han hörde hur kontaminerade haven är. Nu vill han ägna sitt liv åt att se till att plast i naturen blir historia.

- Plastflaskor är också onödiga. Man kan använda glas eller pappförpackningar för till exempel mjölk istället, säger han och rättar till sin plasthatt.

Plast var ett enormt problem för vår fiskeindustri, för jordbruket och för infrastrukturen

― Geoffrey Wahungu, Kenyas miljömyndighet

Kenya har två gånger tidigare försökt förbjuda plastpåsar, men utan resultat. Nu var man tvungen att ta till ett strängt förbud för att inget annat fungerade. Det säger mannen bakom plastpåsförbudet, generaldirektören för landets miljömyndighet, Geoffrey Wahungu. Straffet kan bli tiotals tusen euro i böter eller ett par års fängelse för försäljning eller tillverkning av plastpåsar.

- Det kanske ses som radikalt av andra länder, men vi har ett ordspråk som säger att det är bara den som har på sig skon som vet var den klämmer. Plast var ett enormt problem för vår fiskeindustri, för jordbruket och för infrastrukturen, säger han.

Förr stockade plastpåsarna avloppen så att vattnet flödade över vägarna när det regnade, de fastnade i fiskarnas nät och de hittades i magarna på kor i slakthuset. I slumområdena användes de som toaletter och slängdes sedan upp på plåttaken och ut på gatan.

Böterna är det alla är rädda för. Jag vet många som fått böter

― Agnes Wajiko, gatuförsäljare

Förbudet får stöd av folket

Vid vägkanten i Kenyas huvudstad Nairobi sitter Agnes Wajiko och säljer chapatibröd. Trots att plastpåseförbudet drabbade henne direkt är hon ändå väldigt nöjd - för man kan direkt se att miljön är renare.

- Kunderna irriterade sig till en början men de vande sig snabbt, säger hon.

Förr sålde hon de tunna bröden i plastpåsar, men nu har hon tagit till mjölpåsar och tidningspapper och återanvänder också de tunna tygpåsar som man kan köpa i butikerna istället för plastpåsar.

De färggranna tunna plastpåsarna som förr virvlade omkring med vinden användes ofta bara en gång. Man kunde få dem gratis i butikerna, så folk slängde dem ofta efter att de använt dem. De nya plastfria alternativen kostar, vilket fortfarande irriterar många.

Agnes Wajiko smaskar medan hon talar. In i munnen försvinner en mandazi - ett slags munk. Den har hon köpt i en liten plastpåse, och skulle hon bli fast för det skulle det bli böter.

- Ja jag vet, böterna är det alla är rädda för. Jag vet många som fått böter. Det kan vara 10 000 shilling, det skulle jag inte ha råd med, säger hon.

Böterna på kring 80 euro är de minsta, men det är mycket för låginkomsttagare som Agnes. Man kan ändå få till och med flera miljoner shilling i böter, och det skulle de fattigaste inte ha någon möjlighet att betala. Det insåg också myndigheterna snabbt efter att förbudet infördes, och därför blev det istället progressiva böter.

Men med böterna vill man inte komma åt sådana som Agnes, säger Geoffrey Wahungu. De var främst till för att stoppa olaglig import och smygtillverkning. Just tillverkarna var det svårt att övertyga och de förde till och med förbudet till rätten i mars. Ett problem är att det inte är helt klart vilka alla påsar som förbudet gäller, menar plastproducenterna, som också klagar på att tiotusentals jobb gått förlorade inom plastindustrin.

- Vi var väldigt tålmodiga i tio år och väntade när industrin sade att de kommer att hitta ett system som fungerar. Men det fungerade inte, därför var vi tvungna att införa förbudet, säger Wahungu.

Soptippar styrs av sopmaffian

Plastpåsförbudet har enligt Wahungu fungerat över förväntan. En del problem har det ändå varit med kriminell plastpåssmuggling från grannländerna Etiopien, Tanzania och Uganda.

Kriminella element har i övrigt också mycket makt i sopindustrin i Kenya. Maffior styr över soptipparna - ett resultat av att det inte finns någon sopsortering, säger Wahungu. Glas, plåtburkar, matrester och plastflaskor slängs allt i samma påse och förs till soptipparna där det som har något värde sedan plockas ut och säljs vidare eller återvinns.

- Det beror på fattigdomen, och skräp är pengar. Vi har en utmaning i att få de här kriminella elementen in i den riktiga ekonomin och erbjuda dem jobb inom sopindustrin.

Den allra största utmaningen är enligt Wahungu att sprida kunskap om sopsortering och varför det behövs. Skulle befolkningen vara upplyst gällande skräpet skulle förbud inte behövas, säger han.

Men plastpåseförbudet har också gett landet en bra knuff mot ett mer sopmedvetet folk, säger Wahungu. Nu förstår många bättre att man måste ta ansvar också för annat skräp än plastpåsar.

Kenya planerar nu också förbud mot mikroplaster och engångsplastföremål som plastsugrör. Men nästa på Wahungus lista är ändå plastflaskorna. Nu när plastpåsarna är borta syns istället plastflaskor överallt i stadsbilden i Nairobi.

- Just nu återvinns bara 11 procent av flaskorna, för att det inte finns något som lockar till att återvinna dem, säger han.

Vissa människor livnär sig på att samla in och återvinna flaskor, men de är enligt honom inte intresserade av de smutsiga flaskorna som kommer med skräpet från hushållen. Det används tiotals miljoner plastflaskor i Kenya årligen, och nu måste det ske en attitydförändring hos människor, och det måste ske snabbt.

- Just nu har vi bra samarbete med plastflasktillverkarna, men om vi inte kan komma fram till ett återvinningssystem är det inte uteslutet med ett förbud mot plastflaskorna också, säger Geoffrey Wahungu, generaldirektören för Kenyas miljömyndighet.