"Jag hatar min låt" - hans vän sitter fängslad i Egypten för en sång de skrev tillsammans

Den 3 mars 2018 försvann Galal El-Behairy. Han hör till de mest kända unga författarna i dagens Egypten. I en vecka visste varken vänner eller familjen var han befann sig. Man fruktade det värsta. Och det besannades.

När han dök upp igen befann han sig i det ökända Tora-fängelset i utkanten av Kairo, med allvarliga tecken på tortyr och misshandel. Där finns han fortfarande, åtalad för högförräderi och medlemskap i en terroristgrupp.

Också hans vän, den kända protestsångaren Ramy Essam, är åtalad på samma grunder. Men honom får den egyptiska polisen inte tag på eftersom han lever i exil i Sverige sedan 2014.

De två är åtalade för att de har skrivit en låt tillsammans. Låten heter Balaha. Balaha betyder dadel på arabiska. Dum som en dadel, säger man. Det hör man ofta i Egypten.

Låten blev en omedelbar framgång. Det vittnar över 30 miljoner lyssningar på olika plattformar om, på bara några månader. Balaha publicerades den 26 februari 2018. Du kan lyssna och se på låten genom att klicka på den här länken.

Jag träffade låtskrivaren Ramy Essam när han var på besök i Finland, ett land han gärna återvänder till eftersom det var hans första anhalt på hans flykt undan de egyptiska myndigheterna.

Dum som en dadel

Jag ville tala med honom om låten och de allvarliga konsekvenserna den fick efter att den publicerades. Min första fråga är hur låten kom till?

Inför presidentvalet i slutet av mars 2018, som av många beskrevs som farsartad, ville Ramy göra en låt om allt det dumma som har gjorts i Egypten på sistone.

- Jag hade redan refrängen klart: Balaha. Refrängen tar upp en låt som kvinnorna sjunger till den blivande bruden på en möhippa. Låten innehåller ordet Balaha, men i en annan betydelse. Jag ändrade den så att budskapet blev politiskt.

- För texten kontaktade jag min vän, den egyptiska lyrikern Galal El-Behairy. Jag träffade honom under revolutionen år 2011 och hade också tidigare skrivit låtar till hans texter, till exempel låten El Serk (Cirkusen).

With this song we wanted to remind everyone of the freedom we once had, granted by the revolution. We wanted to remind everyone of the right to speak, the right to criticize, and the right to dream of change.

― Ramy Essam: It's a song

Två åtal

När han dök upp igen var han alltså i Tora-fängelset. Där finns bland andra även den forna presidenten Muhammad Mursi, partiledaren för Frihets- och rättvisepartiet som grundades av Muslimska brödraskapet efter revolutionen 2011.

Vad exakt åtalas han för?

- Ett stort problem är att Galal har två åtal inför två olika domstolar på sig: ett för hans senaste diktsamling De finaste flickorna på jorden, där hans låttext finns med, och ett för låten.

- Det första åtalet är inför millitärdomstolen. Där är han åtalad för boken och bokens innehåll.

- Hans bok hade tryckts två veckor innan låten offentliggjordes, men hade ännu inte getts ut. Efter låtens publicering upptäckte man också boken. Inom armén blev man galen.

- Samtidigt började ett stort drev mot Galal och också mig inom den statsstyrda televisionen. Moderatorerna började attackera oss. Somliga krävde att vi borde misshandlas och buras in.

Ramy är ett av fåren. Vi vet alla vad vi gör med får. Vi slaktar dem

― Egyptisk tv-moderator

- Den nyutnämnda kulturministern Ines Abdul-Dayem ringde till och med in till morgon-tv och krävde att Galal borde bestraffas. Också tjänstemannen som hade givit publiceringstillståndet ska bestraffas, tyckte hon.

- En annan moderator kläckte ur sig: "Ramy är ett av fåren. Vi vet alla vad vi gör med får. Vi slaktar dem."

Det andra åtalet då, undrar jag.

- Det är inför Domstolen för den nationella säkerheten. Där står han åtalad för både låten och boken. Det är en civil domstol. Militärdomstolen är den som är värre. Där kan man inte ens överklaga beslutet. Rättegången där skulle äga rum den 27 juni men har skjutits upp till den 28 juli.

Författarorganisationen PEN International protesterar mot Galal El-Behairys frihetsberövande. De gör det med en dikt som Galal har skrivit och som heter Ett brev från Tora-fängelset.

Jag skrattar åt en låt
som de säger är "kriminell"
som provocerade dem
att resa hundratals barrikader

― Galal El-Behairy: Ett brev från Tora-fängelset

Jag hatar min låt

- Numera hatar jag låten. Efter allt som sedan har hänt, berättar Ramy Essam för mig. Det är synd. Jag älskade den innan. Det är en bra låt. Min mest framgångsrika. Egentligen gjorde jag allt rätt. Och allt var rätt tänkt.

- Den gjordes för en egyptisk publik och de förstår att den är en lek med överdrifter. Den är irriterande, också videon. Den är helt enkelt too much. Den gjordes på ett sätt att människor i Egypten skulle vara tvungen att prata om dem. De skulle älska eller hata den.

- Galal och jag var så tillfreds och stolta över arbetet. Vi hade lyckats med vårt förehavande. En hel nation pratar om vår låt, vårt budskap. Innan låten fanns bara tystnaden. Ingen sade någonting.

- Vi kom från ingenstans, slängde atombomben och BOOM!

Egypten idag

Innan vi skiljs vill jag ännu veta av Ramy hur situationen är i Egypten just nu?

- Åsiktsförtrycket är värre än under Mubarak. Folk idkar självcensur. De är rädda. Det är förståeligt. Friheten vi hade från 2011 till 2014 är borta. Media är värst. Drevet går hela tiden. Inga oberoende medier är tillåtna.

Vad är de största problemen just nu, undrar jag.

- Bildningsnivån är fortfarande ett stort problem, svarar Ramy. Det finns många analfabeter. En fjärdedel av befolkningen kan varken skriva eller läsa. Och över en tredjedel bland kvinnorna.

- Också valutan är körd i botten. Fram till år 2016 fick du alltid omkring åtta egyptiska pund för en euro. Idag får du över 20 pund. Folk har dessutom ofta dagslön i stället för veckolön. För att inte tala om månadslön. Du har inte råd att bli borta från arbetet en enda dag. Då får du inte betalt.

Du kan ta ett torg ifrån oss
men det finns tusentals till
och jag kommer att vara på dem och vänta på dig

― Galal El-Behairy: Ett brev från Tora-fängelset

Säkerheten då, frågar jag vidare.

- Myndigheterna vill ge sken av att Egypten är ett osäkert land. De drar alltid terroristkortet. Därför har turismen inte heller återhämtat sig. Och det är ett stort problem. Hela landet är fortfarande på knä på grund av revolutionen och det som hände därefter. Därför vågar ingen göra någonting. Alla är rädda.

Ramy förklarar att militären upplevde under revolutionen och några år därefter vad det betyder, när man förlorar makten. Så de är förberedda. Nästa gång det händer något, en ny revolution, kommer den inte att visa någon nåd.

Vi har kommit tillbaka och vi kan lukta
rädslan i dina ådrar
och våra nattliga rop
är de finaste som finns:
"Vi är inte rädda,
vi är inte rädda."

― Galal El-Behairy: Ett brev från Tora-fängelset

Finns det då inget hopp alls, frågar jag.

- Lite hopp har jag kvar, säger Ramy Essam. Men jag vet inte om det beror på att jag bor i Sverige och Finland och känner smaken av friheten. Det är de unga som inger mig hopp. De finns på sociala medierna. Och de kan inte kontrolleras av staten.

De är inte hjärntvättade, fortsätter Ramy. De ser inte alls på den hemska tv:n och tror därför inte på militärens propaganda. De är inte heller låsta vid äldre tider och det som skedde innan och under revolutionen.

- Men, det är klart, vi behöver ännu en revolution för att bli kvitt med allt vi har nu. Många av de unga vet redan nu bättre. Så det finns en chans. Om analfabetismen minskar.

Tillägg den 27.6. kl.19:45 om att rättegången på militärdomstolen har skjutits upp till den 28 juli.