Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Det finns blåbär i år - för den som söker

Från 2018
Forskningsingenjör Kaija Puputti räknar blåbären på en av provytorna i Solböle forskningsskog i Bromarv.
Bildtext Det blir en medelmåttig blåbärsskörd i år trots torkan.
Bild: Sofia Kajander / Yle

Blåbärsskörden ser ut att bli normal i år, även om det har varit extremt torrt. För den som ger sig till tåls finns det bär att plocka om ett par veckor. I Solböle forskningsskog i Bromarv har blåbärens provrutor räknats för att kartlägga årets skörd.

I år blommade blåbärsblommorna väldigt tidigt på grund av det varma vädret.

- Pollineringen lyckades ganska bra, men ändå så har vi inte så hemskt mycket blåbär här. Det är möjligt att det är på grund av torkan. Det finns mera på vissa ställen än andra. Jag tror att det här är ett år då man måste söka lite, säger forskningsingenjör Kaija Puputti vid Naturresursinstitutet.

Förra året var ett bra år med tillräckligt med regn och sol. Det är viktigt att det inte kommer nattfrost som kan ta kål på blommorna.

- Det tar två veckor innan de börjar bli färdiga. Jag hittade sådana som var blåa idag, berättar Puputti.

Forskningsingenjör Kaija Puputti i Solböle forskningsskog i Bromarv.
Bildtext Forskningsingenjör Kaija Puputti arbetar med skogsforskning för Naturresursinstitutet i Solböle i Bromarv. En av hennes uppgifter är att räkna blåbärsblommorna och bären i de markerade provrutorna.
Bild: Sofia Kajander / Yle

Kaija Puputti arbetar som forskningsingenjör i Solböle forskningsskog i Bromarv. Hon kliver vant omkring i det ljusgröna blåbärsriset. Det prasslar när Puputti för sin hand genom det torra riset.

- Det finns nog alltid, man måste bara söka lite, säger hon och småler. Någon gång har det gått så att jag kommit för att räkna provrutorna, men så har någon redan plockat bort bären!

Provrutorna räknas årligen

Puputti räknar blåbärsblommorna och blåbären varje år på samma yta, i en så kallad provruta, som är en kvadratmeter stor. I år har hon hittat från 77 till 157 blåbär på en provruta, vilket är en aning mindre än normalt den här tiden på året. En provruta märks ut med vita plaströr som stuckits ner i marken för att märka ut dimensionerna av en kvadratmeter.

Forskningsingenjör Kaija Puputti räknar blåbären på en av provytorna i Solböle forskningsskog i Bromarv.
Bildtext Forskningsingenjör Kaija Puputti räknar blåbären i den kvadratmeterstora provrutan.
Bild: Sofia Kajander / Yle

Puputti använder sig av ett mätinstrument som består av fyra plaströr som sitter fast i varandra. Hon vecklar ut den enkla, men behändiga konstruktionen så att hon håller i en kvadrat, som hon sedan placerar runt märkena så att man tydligt kan särskilja provrutans gränser.

När blåbären innanför provrutan är mogna så räknas de. Just nu, i slutet av juni, är de flesta bär fortfarande inte mogna, utan ser grönaktiga och ljusa ut. Puputti räknade bären redan då de var gröna.

Klimatet har förändrats

Skogen ser olika ut i olika delar av landet. Södra Finland befinner sig i den hemiboreala klimatzonen och klimatförändringen når först hit. Här växer många olika växtarter och trädslag, exempelvis ek, alm och lind, som inte växer i norra Finland.

Karta över Solböle forskningspark i Bromarv.
Bildtext Solböle forskningsskog grundades redan 1926.
Bild: Sofia Kajander / Yle

- Klimatet har förändrats även om man inte märker det så hemskt mycket här i Norden. Vi har haft flera stormar och längre perioder av torka än vanligt. Forskningen visar att klimatförändringen redan kan märkas i naturen. Till exempel så växer skogen snabbare och bättre, förklarar Puputti.

Skogen som arbetsplats

Blåbärens provrutor räknas tre gånger per år. Olika mätningar utförs. Skillnaden mellan en forskningsskog och en vanlig skog är att i forskningsskogen sköts skogen med beaktande av skogsforskning, vilket betyder att skogen växer lite annorlunda, samtidigt som man tar hand om provrutorna så att de inte skadas.

- Till exempel har vi provrutor för granbarkborren här i Västnyland för att se hur många det finns och för att se till att det inte kommer för många så att skogen skadas, berättar Puputti.

Skylt för forskningsskogen i Solböle i Bromarv.
Bild: Sofia Kajander / Yle

Puputti har jobbat i forskningsskogen sedan 1987. Först var det Skogsforskningsinstitutet som forskade här och 2015 slogs det samman med Naturresursinstitutet. Nu är det bara Puputti som jobbar här.

Hon tar hand om skogen tillsammans med forststyrelsen och håller den i skick så att man kan forska i den.

Arbetet har ändrat form genom åren. Mycket sköts maskinellt eller digitalt och därför behövs det inte lika mycket folk som arbetar på fältet.

Solböle forskningsskog

Lägerplats för besöksgrupper

I forskningsskogen finns även en lägerplats med två eldplatser, bänkar och ett vindskydd, samt tre stora informationsskyltar som berättar om forskningsskogens historia och verksamhet.

Lägerplats i forskningsskogen i Solböle, Bromarv.
Bildtext Professionella besöksgrupper brukar komma på guidade rundvandringar i Solböle.
Bild: Sofia Kajander / Yle

Lägerplatsen besöks oftast av professionella besöksgrupper från olika delar av landet som kommer på guidade rundturer. Skogen är öppen för allmänheten att besöka.

- Förra gången var det folk från S:t Michel, berättar Puputti. De tyckte att det var ganska exotiskt här i Solböle när det är så långt söderut och naturen är lite annorlunda.