Utan hästen Baloo rasade Emilias vardag samman: "Jag låg på golvet i mina ytterkläder i flera timmar"
Emilia Telimaa började rida då hon var sex år gammal och växte upp tillsammans med hästen Baloo. För henne är Baloo inte bara en kompis utan också bland det viktigaste i hennes vardag.
Då Emilia Telimaa fick Baloo var han fem år gammal. Då var han enligt henne en omogen häst som kastade av henne sex gånger under första ridlektionen. Idag är han nio år och de har fått växa upp tillsammans.
- Baloo är den bästa häst jag någonsin haft. Han är jätterolig och har en härlig personlighet. En väldigt gosig filur och en bra kompis, säger Telimaa.
För några år sedan flyttade Telimaa till Sverige för att studera på unghästutbildningen vid Flyinge kungsgård. Studierna var mycket tunga och innebar jobb från tidig morgon till sen kväll.
- Det var då jag insåg att även om jag älskar hästar så vill jag inte jobba med dem. Branschen ser mycket orättvis ut då det kommer till din arbetsinsats och vad du får i utbyte, berättar Telimaa.
Efter unghästutbildningen började Telimaa studera ekonomi i Lund. I bagaget hade hon en utmattningsdepression som hade utvecklats under det tunga året på unghästutbildningen.
- Jag var helt utmattad. Jag orkade bara med en sak om dagen, berättar Telimaa.
Utan Baloo rasade vardagen samman
Då Telimaa började studera i Sverige lämnade hon Baloo hemma i Finland.
- Jag var rädd för att det skulle bli för mycket med nya studier, ny stad, nytt land och utan något kontaktnät. Jag ville kunna fokusera på studielivet och för första gången i mitt liv inte vara tvungen att tänka på att åka till stallet varje dag, berättar Telimaa.
Studielivet var ändå mycket intensivt i studentstaden Lund. Kombinationen av arbete som försäljningskonsult och studierna gjorde att vardagen blev väldigt annorlunda än vad den tidigare varit.
- Det var fester flera gånger i veckan. Jag tänkte att det var så här livet skulle vara i den här åldern, då man börjar studera. Man ska vara social, engagera sig, festa, studera och jobba, funderar Telimaa.
Det var första gången sedan Telimaa var sex år gammal som hon levde utan häst.
- Jag hade inte insett hur stor del av mitt liv hästarna var för de hade ju alltid funnits där. Jag motionerade inte längre varje dag. Så småningom tappade mina rutiner och mig själv, berättar Telimaa.
Det var då hon började få panikångestattacker.
- Jag kommer klart ihåg min första attack. Jag kom hem från universitetet och det kändes som att hela världen rasade över mig. Jag låg på golvet i mina ytterkläder i flera timmar. Jag kunde inte göra någonting. Jag var bara totalt uppgiven, berättar Telimaa.
- Det blev mycket stressrelaterat. Jag blev väldigt trött av attackerna och klarade inte av att göra något efteråt. Det blev en ond cirkel. Ju mindre jag klarade av desto stressigare blev det och desto mer ångest fick jag. Allt blev komplicerat, fortsätter hon.
Telimaa berättar hur rädslan att få en panikångestattack fick henne att isolera sig. Hon vågade inte längre träffa kompisar, handla eller gå till universitetet.
- Det enda som hade fått mig igång hade varit att ta mig upp ur soffan och röra på mig. Men utan mina hästar och hundar så blev det så mycket svårare. Jag hade inget som motiverade mig eller tvingade mig upp ur soffan.
"Det livet som alla runt omkring mig verkar eftersträva är inte rätt för mig"
Efter en tid blev Telimaa sjukskriven och hon tog uppehåll i studierna. På sommaren åkte hon hem till Finland där hästen Baloo väntade. Under sommaren började hon må bättre och sakta formades ett beslut.
- Under sommaren fattade jag beslutet att nästa höst ta med mig Baloo till Sverige. Jag var rädd att det skulle bli för mycket men jag kände på mig att jag måste göra det för att börja må bättre, berättar Telimaa.
Återförenad med Baloo började hon få tillbaka de rutiner hon haft hela livet. Att åka till stallet, motionera och vara utomhus.
- Det var inte bara hästarna utan hela stallmiljön, att mocka och sopa, som fick mig att må bättre. Allt som ligger i bakhuvudet och gnager glöms bort. Det är ett sätt för mig att vara för mig själv och slappna av. En flykt från vardagen, säger Telimaa.
- Jag insåg att det livet som alla runt omkring mig verkar eftersträva inte är rätt för mig. Jag mår mycket bättre av att vara med min häst även om det inte ser så fint ut på sociala medier att jag är med honom en fredag kväll istället för med mina kompisar och festar, säger Telimaa skrattande.
Telimaa berättar att hon lärde sig att säga nej till annat och så småningom hittade tillbaka till en balanserad vardag. Idag har hon också en liten hundvalp, Mia, som håller igång henne.
Telimaa är som lyckligast på Baloos rygg
- Jag kan nog tänka mig att leva utan djur en kortare period, till exempel om jag åker på utbyte. Men jag kommer inte att välja bort mina djur för att leva något annan sorts liv. Jag vill inte eftertrakta ett liv som utesluter mina djur, säger Telimaa.
Hon är tacksam över att hon har möjlighet att leva med djur och att hon alltid har haft egna hästar.
- Jag vet att det är dyrt och tidskrävande med häst och att många måste kämpa för att kunna ha ridning som hobby. Jag är lyckligt lottad som alltid har haft möjlighet till det och som har haft föräldrar som stöttat mig, säger Telimaa.
Det bästa med att rida är enligt henne känslan av att sitta på ett så stort djur.
- Nog är det ju alltid helt fantastiskt att rida på en varelse som väger 600 kilogram. Ibland hittar man en häst där personligheterna klickar och man förstår varandra. Baloo har verkligen varit en sådan häst för mig, berättar Telimaa.
- Att en fredag kväll fara ut med Baloo på åkern och galoppera i full fart mot solnedgången är den bästa känslan i hela världen. Då är jag som lyckligast.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
