Johanna trodde hon var för ful för att visa sig: "Dysmorfofobi är som en ätstörning i tänket" - fick hjälp av nätbaserad KBT-terapi

En fräck kommentar om utseendet blev triggern som fick Johanna Hisbro att insjukna i dysmorfofobi. Idag är hon frisk och föreläser om sjukdomen, men under flera år var hennes vardag fylld av extrem självkritik och ångest.

Det var i 15-16-årsåldern som Johanna utvecklade ett missnöje över sitt utseende. Detta pågick ända upp till ungefär trettioårsåldern.

Dysmorfofobi, eller Body Dysmorphic Disorder, alltså BDD, är en somatoform störning som tar sig uttryck i inbillade utseendedefekter.

I Finland räknar man med att hundratusen personer någongång under sin livstid lider av BDD.

Den drabbade har en bild av sig själv som inte stämmer överens med verkligheten, och lider så mycket av sitt utseende att det sociala livet blir lidande.

BDD uppstår inte ur tomma intet, utan hänger ofta samman med någon annan form av psykisk ohälsa såsom ångest eller depression.

För Johannas del började det med en fräck kommentar av en bekant om att Johanna hade behåring på överläppen.

Det var triggern som skulle komma att framkalla stor ångest under de närmaste femton åren.

- Jag tänkte men hjälp, är det så jag ser ut? Där började analyserandet och granskandet av mitt utseende.

Kamouflering

Det ena ledde till det andra och Johanna började försöka dölja sig så mycket som möjligt.

- Jag började vaxa mig, sminka över, kamouflera mig helt enkelt.

Hon började exempelvis hålla handen för munnen då solen sken på ett visst sätt för att undvika att någon skulle se hur hon, som hon uppfattade det, såg ut "på riktigt".

Eftersom BDD är en ångestrelaterad sjukdom har man sällan förmågan att bryta mönstret, vilket gör att det eskalerar.

Redan innan Johanna fick diagnosen BDD har hon haft en extrem kritisk inställning till sig själv. En perfektionist med höga krav på sig själv.

Hon hade alltså redan en negativ självbild innan triggern kom.

Dysmorfofobi är som en ätstörning i tänket

Något som de som drabbas av BDD ofta har gemensamt.

Eftersom BDD är relativt okänt så missuppfattades Johannas problem och hon blev inskriven på ätstörningsklinik på sjukhuset.

- Hade man haft kunskapen då som man har idag hade jag kanske kunnat få rätt hjälp tidigare.

Johanna led varken av anorexi eller bulimi, och därför fick hon diagnosen ätstörning utan närmare specifikation.

- BDD är som en ätstörning i tänket fast du har inte matproblematiken med dig, jämför Johanna skillnaden mellan ätstörning och BDD.

Då Johanna sedan fick diagnosen BDD föll alla bitarna på plats.

- Då först förstod jag att jag hade felaktiga känslor och uppfattningar om mig själv och att man inte alltid skall tro på det man tänker.

Ångestattack i mataffären

Det finns många olika grader av BDD: vissa kommer inte ens utanför dörren för de har sådan extrem ångest. Det kan leda till psykos eller i värsta fall självmord.

I Johannas fall fungerade vardagen, men hon har levde med extrem ångest hela tiden.

Eftersom hon fick barn tidigt kände hon ett stort ansvar att ta hand om sitt barn, vilket betydde att hon var tvungen att gå till mataffären och handla det som behövdes trots att hon tyckte att det var enormt obekvämt att vistas ute bland folk.

- Kanske blev det min räddning.

Det tog mycket tid för Johanna att förbereda sig på att gå till affären.

Hon kände sig tvungen att lägga ner extremt mycket tid på att se bra ut, att försöka sminka och fixa sig så att ingen kunde se några fel.

Klädvalen tog också lång tid, Johanna försökte hitta kläder som skulle dölja så mycket som möjligt av de defekter som hon upplevde att hon hade.

- En timme och kvart kunde det ta för mig att göra mig i ordning för att ta mig till mataffären.

Du matar din egen ångest

Johannas exempel på en dryg timme är lite jämfört med andra drabbade av BDD som kan spendera timtals åt att sminka sig, fixa håret och klä sig bara för att våga visa sig för en annan.

- Man fastnar i det negativa tankemönstret och det är svårt att bryta och gå därifrån. Du matar hela tiden din ångest medan du står där och håller på.

Det handlar om att lära sig hantera och bryta just denna onda cirkel. Men för det behöver man hjälp.

Hur mycket tid av ditt liv upptog dessa tankar?

- Stor del av min dag, flera timmar.

I alla sammanhang hon befann sig i reflekterade Johanna över hur hon såg ut. Vilken vinkel hon satt i, att hålla för munnen, hur hon skrattade och så vidare.

Ser jag ut som någon av dem, då kommer jag att må bra

Ett vardagsexempel som kunde vara en mardröm var att packa ner matvarorna i affären.

- I själva kön var allt okej, då ser ju folk inte ens ansikte. Men att stå och packa i varorna, då står ju alla och tittar. Där fick jag ofta panik, rena ångestattacker.

Hjälpen fanns på nätet

Johanna fick kontakt med en kurator på vårdcentralen. Hen uppmärksammade Johanna på den negativa och hårda syn hon hade på sig själv.

- Det här låter konstigt men jag hade klippt och klistrat i ett kollegieblock bilder av olika kvinnor som jag tyckte var jättevackra.

Ser jag ut som någon av dem, då kommer jag att må bra, kände Johanna och visade blocket åt sin kurator.

Kuratorn frågade då ifall Johanna hört talas om dysmorfofobi. Hon berättade lite om sjukdomen, Johanna kände igen sig och gick hem och googlade.

I samband med det kom hon över forskning vid Karolinska institutet där man höll på med en studie om BDD där man kunde delta.

Johanna blev då uttagen att få delta i en internetbaserad KBT-terapi.

Varje dag i fyra månader gick Johanna i intensiv KBT-terapi via nätet.

Där fick hon ta del av information, lärde sig förstå hjärnan och hur den fungerar.

- Redan där och då man får information och kunskap om hur det fungerar så får man ju aha-upplevelser.

Det leder till att man börjar acceptera sig själv, att förstå sig själv.

Efter det kan man börja bearbeta problemet.

Tror att BDD är mycket vanligare än vi tror

Detta är nu fyra år sedan Johanna genomgick KBT-terapin och idag har Johanna en sund syn på sig själv och sitt utseende.

- Det är okej. Jag har bra och dåliga dagar men jag har en bra livskvalitet och det är det viktiga.

Johanna tror att BDD är långt vanligare än man tror.

- Jag tror att det är en utmaning att se skillnaderna mellan ätstörning, utseendefixering och dysmorfofobi. De går lite hand i hand i mina ögon.

Johanna tror att eftersom hennes omgivning inte kunde förstå vad det var hon led av, så uppfattades hon som gnällig.

- Det är lätt att säga åt någon att skärpa sig ifall man inte förstår hur hen mår. Vi dömer varandra genast och speciellt på sociala medier är det lätt kommentera andra.

- Det triggar ju lika mycket som en kommentar öga mot öga.

Johanna tror därför att BDD har ökat och kommer att fortsätta öka.

- Jag tror att det här kan bli lika vanligt som ätstörning. Idag blir man ju dränkt av intryck på sociala medier och det påverkar vår hjärna oavsett vi vill det eller inte.

Jag tror att det här kan bli lika vanligt som ätstörning

Vad kunde då vara botemedlet för att förhindra denna utveckling?

Johanna säger det är svårt att stoppa. Att det därför blir upp till varje individ att försöka begränsa sin tillgång till exempelvis sociala medier.

- Fråga dig vad du mår bra utav, vad som ger dig något.

Kanske mår du bättre av att sitta mindre framför en skärm och istället gå ut och få frisk luft, föreslår Johanna.

- Att man tänker efter och blir lite mer medveten om vad det är man utsätter sig själv för.

Johanna Hisbro föreläser idag om BDD. På hennes hemsida hittar du kontaktuppgifterna till henne ifall du lider av BDD och vill få hjälp och råd. Johanna är bosatt i Sverige.