De goda åren är förbi – Tyskland försöker greppa VM-fiaskot

Den planerade sommarsagan hann den här gången inte bli längre än tio dagar lång. I Tyskland räckte det här ändå mer än väl till för att fotbolls-VM skulle bli en berg- och dalbana av mycket starka känslor. Vår medarbetare Johnny Sjöblom om chock, eufori och total förtvivlan i ett fotbollstokigt Tyskland.

De tre matcherna i Ryssland var den sämsta tyska landslagsfotbollen sedan år 2004.

Det här säger jag med erfarenheten av att ha följt tysk landslagsfotboll sedan VM i Mexiko 1986.

I EM-turneringen i Portugal 2004 bevittnade jag själv på plats hur Tyskland i slutminuterna förlorade 1-0 ledningen i sin öppningsmatch mot Holland på Estádio do Dragão i Porto.

Det var ändå bara en trög start på en turnering som ur tysk synvinkel skulle bli mycket värre.

Efter 0-0 mot Lettland och en 1-2 förlust mot Tjeckien var det också då slut efter de tre matcherna i gruppspelet.

Precis som år 2004 behöver det tyska landslaget nu en total nystart.

Glada dagar

I samband med hemma-VM år 2006 började nämligen en svit som har gjort livet muntert för oss tyska landslagssupportrar.

I varje VM- och EM-turnering sedan dess har Tyskland varit minst i semifinalen och kronan på verket var förstås VM-titeln i Brasilien för fyra år sedan.

Inför turneringen i Ryssland var det därför inte många som trodde eller kunde ana att de tyska fotbollsframgångarna skulle få ett så här abrupt slut, trots att det fanns en del orosmoln vid horisonten.

Flera spelare hade redan sagt tack och hej till landslaget och många av de spelare som fortsatte var inte i samma form som tidigare, bland dem Sami Khedira och den i storturneringar vanligtvis alltid slagkraftige Thomas Müller.

Müller och de övriga spelarna från Bayern München hade dessutom haft en motig vår bakom sig efter förluster mot Real Madrid i semifinalen av Champions League och mot Lukas Hradeckys Eintracht Frankfurt i den tyska cupfinalen.

Spelardebatten kretsade ändå så gott som enbart kring målvakten Manuel Neuer och om han skulle vara i spelskick eller inte.

Mindre glada dagar

Arbetsron inom landslaget var också annars allvarligt störd.

De två landslagsspelarna Mesut Özil och Ilkay Gündoğan hade nämligen kommit på den briljanta idén att posera på foto tillsammans med den turkiske presidenten Erdoğan.

Det här ledde förstås till stor skandal i Tyskland och det frågades var spelarnas sympatier egentligen ligger.

Fotbollen är inte ett spel där Tyskland alltid vinner till slut ...

Özil har hittills inte uttalat sig i affären och alla avståndstaganden och bortförklaringar från Gündoğan, landslagsledningen och det tyska fotbollsförbundet DFB har delvis klingat för döva öron.

Skandalen och reaktionerna mot de två spelarna kom därför att överskugga alla förberedelser inför turneringen.

Men det som allra senast borde ha fått varningsklockorna att ringa var de urusla prestationerna i de sista två träningsmatcherna inför VM.

Först förlorade man mot Österrike för att i den sista matchen med nöd och näppe vinna över Saudiarabien.

Backen Mats Hummels konstaterade efter fiaskot i gruppspelet att landslagets sista riktigt övertygande matchprestation ligger så långt tillbaka i tiden som hösten 2017.

Fiasko Mexicano

Den första matchen i Ryssland var därför egentligen bara en förlängning av de två träningsmatcherna.

"Fiasko Mexicano", som matchen snabbt började kallas visade med all tydlighet att det inte blir någon lätt promenad mot nästa VM-titel.

En kollektiv brutal tillnyktring spreds plötsligt över hela landet.

Där som det tidigare vitt och brett hade hetat att Tyskland kommer att återupprepa bragden från Brasilien 2014, dämpades tonen att handla om hur allt kan ta slut redan mot Sverige.

Ja, inte mot något Italien (skulle inte ha hänt i vilket fall som helst), Brasilien eller Argentina – nej, kan man tänka sig mot Sverige och det redan i gruppspelet.

När Sverige så ledde vid halvtid kraxade olyckskorparna redan för fullt. Det spekulerades vilt om tränaren Joachim Löw kommer att sparkas eller om han själv väljer att avgå.

En sista dödsryckning

Det hopp som Toni Kroos frispark tände under de sista sekunderna av matchen mot Sverige skulle ändå snabbt ebba ut.

Efter chocken mot Mexiko återfann sig visserligen euforin och många började igen räkna hur många segrar som återstår till titeln.

Senast nu skulle man igen ha ett sammansvetsat lag som redan hade vandrat i dödsskuggans dal och lyckats ta sig tillbaka till ljuset.

Kroos mål var ändå ingen nytändning utan i själva verket en sista dödsryckning.

De spelare som skulle stå för framgång i Ryssland, var för mätta, för trötta och de hade trots allt varit med för länge.

Fotbollsikonen Gary Lineker hann redan efter Sverigesegern omarbeta sina bevingade ord om de 22 gubbarna och om Tyskland som alltid vinner.

Men också Lineker fick efter katastrofen mot Sydkorea se över formuleringarna på nytt – fotbollen är inte ett spel där Tyskland alltid vinner till slut ...

Och Lineker i all ära, men han glömmer nog bort att det tyska landslaget har lidit svidande nederlag också förr.

Varthän landslaget – varthän Löw?

Och var står vi i Tyskland i dag?

Ja, fotbollskrabbisen är fortfarande så hård att det knappast är någon som riktigt vet. Det talas förstås om nystart och att byta ut stora delar av stommen i landslaget.

De spelare som skulle stå för framgång i Ryssland, var för mätta, för trötta och de hade trots allt varit med för länge. Så lyder en stor del av bedömningarna nu i efterhand.

Man körde på så som man hade gjort redan (för) länge och trodde att det också den här gången skulle gå vägen.

Det nya landslaget måste nu byggas upp kring de spelare som ifjol var med om att vinna Confederations Cup. Spelare som Joachim Löw inte vågade, inte ville satsa på i VM.

Och Löw själv? Från fotbollsförbundet heter det att han får fortsätta, men hans eget beslut i frågan dröjer.

Det stora frågetecknet är förstås om en total nystart överhuvudtaget är möjlig om Löw stannar kvar.

I dessa dagar har vi till och med fått se en hel del jämförelser mellan landslagstränaren Löw och förbundskanslern Angela Merkel.

Har de båda suttit kvar för länge och är situationen nu sådan att båda borde gå?

En viss lättnad

Samtidigt börjar ändå den värsta chocken att lägga sig.

VM fortsätter och det med många lag som har spelat betydligt bättre och underhållande fotboll än vad Tyskland hann göra.

Själv gläds jag mest över att man redan några dagar efter katastrofen i Kazan börjar se hur VM-vansinnet försvinner från gatubilden.

Jag kunde inte låta bli att känna en viss lättnad då jag i går i en butik gick förbi en hel vagn fullastad med fanprylar i svart, rött och guld.

Vagnen var inte där för att varorna skulle placeras i hyllan, den var lastad för transport till lagret.

Den som alltså fortfarande tycker sig vilja ha tyska landslagsprylar kan alltså räkna med att få dem billigt.

Det gäller bara att passa på innan de hamnar i lagret ...