Kristdemokraternas krig – förbundskanslern slår tillbaka

Flyktingstriden mellan de tyska kristdemokraterna ser ut att i dag nå sin kulmen. Inrikesminister Horst Seehofer från bayerska CSU har meddelat att han är redo att avgå om inte förbundskansler Angela Merkel godkänner hans åtgärder för att begränsa mängden flyktingar.

Just nu talar inget för att Merkel kommer att ge efter.

Från bayerska CSU:s sida verkar spelet till slut ha blivit alltför högt.

Efter att man hade satt press på förbundskansler Angela Merkel att nå förhandlingsresultat i flyktingfrågan vid EU-toppmötet i Bryssel fortsatte CSU sina angrepp mot Merkel och de resultat hon hade uppnått.

Då de två systerpartierna CDU och CSU nu efter veckoslutet verkar stå i en återvändsgränd har inrikesministern och CSU-chefen Horst Seehofer meddelat att han avgår om inte Merkel senast i dag går med på hans förslag i flyktingpolitiken.

Backar inte hon, avgår jag

― Horst Seehofer (CSU)

Med det här hotet gör Seehofer ett sista desperat försök att gripa tillbaka initiativet. Backar inte hon, avgår jag lyder Seehofers devis.

Om han nu förlorar kan han i vilket fall som helst senare skjuta den slutliga skulden för misslyckandet och kompromisslösheten på Merkel. Samtidigt kan han eventuellt rädda sitt CSU från en total prestigeförlust.

I det här skedet finns det nämligen inget som tyder på att förbundskanslern längre skulle ge efter för Seehofers eller CSU:s utpressning.

Seehofer mot Merkel

Men här är det kanske bäst att kort sammanfatta vad hela konflikten handlar om.

• CSU-inrikesministern Seehofer har mot Merkels vilja lagt fram planer på att vid de tyska gränserna börja avvisa flyktingar som har registrerats i andra EU länder.
• Den öppna striden mellan Merkel och Seehofer och mellan CDU och CSU har hela tiden eskalerat, då Merkel har hållit fast vid att ett ensidigt tyskt handlande hotar hela EU:s framtid.
• I Merkels ögon handlar det bland annat om europeisk solidaritet och fri rörlighet i stället för stängda gränser inom EU.
• Seehofer har hotat med att genomföra åtgärden i vilket fall som helst, Merkel har antytt att hon i så fall kommer att sparka sin inrikesminister.
• CSU gav till slut Merkel två veckor att komma med en europeisk lösning i frågan. Och den kom hon med. Och det med besked.

CSU överraskades av resultaten - Merkel mycket handlingskraftig

Så här handlingskraftig har man nämligen inte sett förbundskansler Angela Merkel på länge.

Efter att mycket av hennes politik under de senaste åren närmast har påmint om ett stycke guppande drivved kommer hon nu med konkreta resultat, som hennes motståndare inte längre kan ifrågasätta.

I Bryssel enades man om åtgärder som till och med får CSU:s favoritförbundskansler Sebastian Kurz från Österrike att spinna som en katt.

Om till och med Merkelkritikern och CSU-förebilden Sebastian Kurz är nöjd blir det svårt för CSU att fortsätta fajten med Merkel

Om till och med Merkelkritikern och CSU-förebilden Kurz nu är nöjd blir det svårt för CSU att längre hitta ytterligare hållbara argument för att fortsätta fajten med Merkel.

Därtill säger sig Merkel ha förhandlat fram bilaterala avtal med flera EU-länder, som nu ska vara beredda att börja ta emot avvisade flyktingar från Tyskland.

Uppdraget som CSU gav kanslern är alltså till stor del utfört, men inom partiet har diskussionen ändå gått het om det som Merkel har förhandlat fram i Bryssel verkligen räcker till.

På den här punkten gick åsikterna inom CSU tydligen starkt isär, vilket också kan förklara Seehofers beslut att ty sig till avgångskortet.

Starkt stöd i ryggen

Merkel har i vilket fall som helst nu satt männen från München på plats.

De fick den europeiska lösning de högljutt har krävt och kommer det nu till ytterligare krav måste man se det i ljuset av att CSU:s enda verkliga mål är att försvåra livet för Merkel och att till och med försöka störta henne.

Att hon i det här skedet längre skulle låta sig utpressas av Seehofer och hans mannar Markus Söder och Alexander Dobrindt är därför osannolikt.

Ur Merkels synvinkel är samtalen med Seehofer redan förda i lördags och det finns i det här skedet inget att tillägga.

Sedan den förra träffen har Merkel dessutom än en gång lyckats ena CDU-leden och det verkar nu finnas en stark hållning om att man har gett CSU vad de ville ha och att det nu får vara nog.

I kommentarerna blir det mer än klart att många inom CDU har fått nog av fridstörarna från Bayern.

Om Seehofer nu skulle tacka för sig är det knappast något Merkel kommer att fälla tårar över.

Att CSU efter Seehofers möjliga avgång lämnar regeringen är visserligen möjligt, men i det här skedet ändå inte värst sannolikt. Den här risken verkar Merkel dessutom vara villig att ta.

Bayerskt val bakom konfrontation

CSU kommer nu förstås att hävda att det utan deras krav aldrig skulle ha kommit till någon överenskommelse inom EU.

Det här har man visserligen helt rätt i, men ur CSU-synvinkel är det ändå ett synnerligen klent slutresultat med tanke på att förbundskanslern i praktiken har avväpnat partiet i flyktingfrågan.

Samtidigt måste partiet nu också leva med bördan av att nästan ha störtat kristdemokraterna, Tyskland och ja till och med EU i en djup kris.

I Tyskland är det dessutom svårt att slippa känslan av att ledningen för ett litet regionalparti nu har tagit hela landet som gisslan.

Det här endast för att CSU möjligtvis ska kunna styra Bayern ensamt också efter delstatsvalet i oktober.

Några andra konkreta mål med sin politik har man ju egentligen inte.

Motsatt effekt

På den här punkten verkar utpressningsförsöken på förbundskanslern ändå inte leda till önskat resultat, tvärtom.

De senaste opinionsmätningarna tyder i stället på att man har skjutit sig ordentligt i foten.

När tidningen Die Welt i en opinionsundersökning ville veta vad bayrarna ser som det för tillfället största problemet i delstaten var svaret i de allra flesta fall; CSU.

En annan opinionsmätning visar dessutom att förbundskansler åtnjuter ett mycket större stöd än inrikesminister Seehofer eller regeringschefen Söder.

Att fortsätta på nuvarande konfrontationskurs verkar alltså vara det värsta man kan göra, men CSU håller på att utvecklas till en så stor osäkerhetsfaktor inom tysk politik att allt verkar möjligt.

Det finns alltså ingen garanti för att Merkel inte utsätts för nya angrepp från CSU-håll, men efter de senaste dagarna är tröskeln i vilket fall som helst betydligt högre.

Men trots det blir den fjärde mandatperioden ingen dans på rosor för Merkel.

Striden har också visat att hennes tid på förbundskanslersposten i praktiken kan vara över när som helst.