Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

De artrika ängsmarkerna minskar kraftigt - så här kan du återskapa en äng

Från 2018
Uppdaterad 09.07.2018 10:01.
Bild på en gul blomma vid en vägkant. I bakgrunden syns andra gröna växter.
Bildtext Smörblomman är en klassisk ängsväxt.
Bild: Pia Santonen / Yle

Prästkragar, smörblommor och diverse gräsväxter hör ängarna till. De här växterna börjar ändå vara sällsynta i dag då mängden ängar kraftigt har minskat. Men det går ännu att rädda den här delen av vårt kulturlandskap - ifall vi ger naturen tid.

Vid Raseborgs ruiner breder Galgbackens ängsområde ut sig.

- Galgbackens område är mera som en hagmark. Marken är restaurerad någon gång under början 2000-talet då man började hugga här för att återställa det till en hagmark, säger Peik Grönholm som ordnar kurser i landskapsvård.

En bild på en man i t-skjorta och i bakgrunden syns ängsmark.
Bildtext Peik Grönholm har ordnat kurser i landskapsvård och hållit i projekt där långtidsarbetslösa har aktiverats i landskapsvård.
Bild: Pia Abrahamsson / Yle

Det finns många olika sorters ängar, men det går att klassa dem enligt två huvudgrupper.

- Den ena gruppen är primärängar som finns oberoende av människan och den andra är sekundära ängar som behöver människan för att kunna existera, säger Grönholm.

Vad är en äng?

Slåtterängar, havsstrandsängar och skogsbetesmarker hör till de vanligaste sekundära ängarna.

Från miljoner till 20 000

I dag finns det inte slåtterängar i samma utsträckning som förr. Det beror på att man numera odlar djurfoder på åkrar.

- På 1800-talet behövdes det fem hektar äng för att odla en hektar åker. På ängen kunde en ko beta och då fick man gödsel till åkern. I dag behövs kon inte då det finns konstgödsel, säger Grönholm.

Han uppskattar att det i slutet av 1800-talet fanns ett par miljoner hektar ängar och hagmarker. I dag är vi nere i ungefär 20 000 hektar.

En bild på en äng där det växer gula blommor. I bakgrunden syns ett rött hus.
Bildtext Torräng där gråfibblan blommar.
Bild: Peik Grönholm

Människan påverkar också de primära ängarna. Nära stränder inkräktas de av vass.

- Vassen har börjat ta över överallt. På 50-talet fanns det ganska lite vass i Finland men nu på grund av näringsmängden i vattnet börjar vassen öka och ängarna växer igen sakta mak, säger Grönholm.

Varför behövs ängarna?

- Ängarna fungerar som refuger för arter.

- Det finns massor av fjärilar och insekter som är beroende av de här arterna, förklarar Grönholm.

Insekterna är en del av ett stort kretslopp av andra djur och växter. Ifall en byggsten försvinner påverkas alla andra djur.

En bild på tallar. Bland dem växer gräsarter och andra ängsväxter.
Bildtext En hagmark är en mark där till exempel får betar.
Bild: Peik Grönholm / Privat

Småväxta arter

På en slåtteräng kan det finnas många olika arter.

- Ju längre en äng är skött desto bättre. Ifall ängen har skötts under flera hundra år så kan den vara väldigt artrik med uppemot 50 arter per kvadratmeter som mest, säger Grönholm.

Slåtterängar domineras av småvuxna arter eftersom det finns ett negativt näringsflöde på området. Ett negativt näringsflöde innebär att näringen minskar.

- Varje gång man slår gräset så för man bort det i form av hö och då tar man bort näringen. Den blir då inte där och förmultnar.

En bild på en blåklocka vid vägrenen. Blomman är lila och grönt runtomkring.
Bildtext Många av de växter som trivs på ängar går att finna vid vägrenen. Här en blåklocka vid en vägkant.
Bild: Pia Santonen / Yle

Ju mindre näring desto flera arter, säger Grönholm. Det beror på att ängsväxterna trivs i näringsfattiga miljöer.

- De är ofta småvuxna och skulle annars konkurreras ut av storvuxna arter.

Återskapa en äng

Ifall området är lämpligt för ängsmark så går det bra att väcka ängen till igen.

- Ifall man vet att det till exempel har varit slåtteräng eller betesäng så går det att återskapa det som en äng, säger Grönholm.

En bild på en prästkrage vid en vägren.
Bildtext Prästkragen är en av de klassiska ängsväxterna.
Bild: Pia Santonen / Yle

Det är ändå viktigt att först ta reda på vilken typ av äng som funnits på området.

- I princip ska man inte gå och ändra på användningsform ifall man är petig. Har det varit en bete så ska man fortsätta ha det som bete.

- I dagens läge går det förstås inte alltid att göra så. Men i det stora hela så är det det som är principen, säger han.

Lamm på grön äng
Bildtext Får eller kor är passande betesdjur att ha på ängar.
Bild: Yle/ Lee Esselström

Man återskapar ängen genom att röja bort till exempel träd från området. Speciellt slåtterängar ska gärna vara trädfria och öppna.

Men man ska inte ha bråttom.

- Ifall man röjer bort träd så måste man komma ihåg att det frigörs massor av näring från marken.

- Det gör att det börjar växa storvuxna, konkurrensstarka arter som tränger undan ängsväxterna, säger Grönholm.

Man ska helst röja i etapper för att minska på röjningens effekt.

Man måste låta tiden arbeta. Hundra år i naturens kretslopp är ingenting

Slåtterängar måste skötas och höet måste föras bort. Det gör man vanligtvis i slutet av juli.

En bild på hö som torkas på störar på en äng.
Bildtext Så här kan man torka höet från en slåtteräng innan man samlar in höet till föda.
Bild: YLE / Robin Lindberg

- Man låter gräset ligga ett par dagar så att det får fröa av sig. Sen för man bort höet så att det inte blir kvar som gödsel för marken.

Från gräsmatta till äng?

Men vad kan man göra för att skapa ängar? Går det att förvandla gräsmatta eller en gammal potatisåker till en äng?

- Man måste låta tiden arbeta. Hundra år i naturens kretslopp är ingenting.

- Det är svårt att förvandla gamla åkrar tillbaka till ängar eftersom de ofta är konstgödslade och näringsreserven därför är stor. Det tar lång tid, svarar Grönholm.

Det går därför inte att bara kasta ut ängsblomfrön på marken.

- Man kan få dem att blomma i ett par år, men så småningom minskar de eftersom det är fel miljö och de klarar sig inte, säger Grönholm.

Det har gjorts en undersökning om öppna grönområden. Undersökningen visade att det finns förvånansvärt många hektar av ängsliknande mark eller oanvänd mark.

Tror du att det finns en framtid i att man börjar öppna upp och sköta om dem?

- Det tror jag absolut. I dag fungerar också vägrenar som en slags refug för en del arter. Där är problemet att det ibland slås för tidigt och att växterna blir liggande. Men en del ängsväxter trivs, säger Grönholm.

Pia Abrahamsson intervjuade Peik Grönholm vid Galgbacken vid Raseborgs ruiner.

Citatet "På 1800-talet behövdes det fem hektar äng..." förtydligades och några stav- och slarvfel rättades klockan 10.00 9.7.2018.