Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Lokal naturskyddsförening vill rädda Siverviken i Sibbo med gräsrotsfinansiering

Från 2018
Man ror och ser ut mot viken.
Bildtext Olle Grönlund är medlem i föreningen som försöker se till så Siverviken inte växer igen. Han säger sig ha sett resultat av föreningens arbete.
Bild: Yle/Mira Bäck

Invånarna kring Siverviken i Sibbo tröttnade på att deras stränder höll på att växa igen och bildade en egen naturskyddsförening. Med talkoarbete, EU-pengar och gräsrotsfinansiering ska de stoppa övergödningen av viken.

Innanför Siverudden i Sibbo ligger den lilla ön Sivertören. De som bor i området kallar viken för Siverviken.

- Redan för tiotals år sedan talades det i trakten om att vi borde göra något. Den lilla rännan mellan Sivertören och fastlandet, den så kallade Sivertrännan, hade nästan vuxit fast trots att den tidigare varit öppen. År 2015 gjorde vi slag i saken och grundade föreningen.

Det berättar Kirsi-Marja Vakkala som är ordförande i föreningen Siverlahden suojelu- ja hoitoyhdistys ry., SSHY ry.

Kvinna framför hav.
Bildtext Kirsi-Marja Vakkala är eldsjälen i naturskyddsföreningen.
Bild: Yle/Mira Bäck

Siverviken höll på att växa igen med vass och sjögräs. Föreningen satte genast i gång och började med att köpa utrustning för att kunna klippa och samla upp vass.

Man började också raka bort det vildvuxna sjögräset, till exempel abborgräs, genom att spänna en lina mellan två båtar och låta den svepa över bottnen.

- Vi har en bra gemenskap i grannskapet, och rensar upp i Siverviken med talkoarbete flera gånger per sommar. Dessutom kan var och en hjälpa till självständigt, till exempel genom att meja ner vass i sin egen strand, säger Vakkala.

En sjö med mycket sjögräs i.
Bildtext Så här såg Siverviken ut 2015. Mest sjögräs finns det på sensommaren.
Bild: SSHY ry.

- Vi har säkert gjort långt över 2 000 timmar talkoarbete, säger Olle Grönlund som också är medlem i föreningen.

Övergödning

Övergödning hotar hela Östersjön, skriver bland annat Världsnaturfonden WWF.

Utsläpp från mänsklig verksamhet - som jordbruk, avlopp och trafik - rinner ut i havet och tillför alldeles för mycket av växtnäringsämnena kväve och fosfor.

Många havsväxter och djurarter klarar inte av förändringen. I stället tar ett fåtal anpassningsbara arter över och ekosystemet förändras helt.

Växterna som trivs ökar mångfalt och samlar på sig näringsämnen. Då växterna dör kommer näringsämnena tillbaka ut i havet, och nästa generation vass frodas.

Därför hämmas övergödningen, åtminstone till en liten del, av att man mejar ner skräpväxter och plockar bort dem ur havet.

Föreningen såg till att Sivertrännan öppnades upp, och lät samtidigt undersöka bottnen för att kolla om man kan utvidga den ytterligare.

- Vi tog också in en expert från ett konsultföretag som gjorde olika mätningar och undersökte hur en utvidgning av rännan skulle påverka vattenströmningarna, säger Vakkala.

Gynnar fågel- och fiskbeståndet

Genom att utvidga rännan kommer vattnet att strömma bättre i viken. Då kommer kallare vatten in, vilket hämmar tillväxten av vassen och sjögräset.

- Det fina är att det inte bara är bra för oss som bor i området, utan också för fiskar och fåglar. Jag har redan nu märkt att det finns mer abborrar i viken än tidigare, säger Vakkala.

Sjölandskap i solsken. Vass och en liten ränna i vassen. Över rännan går en träbro.
Bildtext Rännan på håll. Just nu skulle en liten roddbåt rymmas igenom om man bara lyfte bort bron.
Bild: Yle/Mira Bäck

- Vi har sett klara resultat under de här åren. Vattnet är klarare, det finns färre växter, och alla är nöjda, säger Grönlund.

Förstås behövs ändå en del talkoarbete med att ränsa bort skräpväxter men knappast i samma omfattning som tidigare.

Vassa och mitt i den ingången till en liten vik.
Bildtext Det finns många små vikar inuti Siverviken. I dem cirkulerar vattnet dåligt, och skräpväxter frodas om de inte hålls undan.
Bild: Yle/Mira Bäck

Föreningen har alltså redan gjort en hel del för att öppna upp viken. I höst ska arbetet kulminera i gräv- och sprängarbeten.

För att kunna göra rännan både bredare och djupare ska man spränga bort en del av grundklippan.

Sjölandskap. Liten ränna med öppet vatten i vassen.
Bildtext Rännan på nära håll.
Bild: Yle/Mira Bäck

Vakkala säger att man har fått lov både av jordägare och Regionförvaltningsverket för det här.

- Vi har fått EU-finansiering för lite på 52 000 euro, vilket är ungefär 30 procent av summan som hela projektet med att förbättra vattenkvaliteten kostar.

Resten måste föreningen betala själv och utvidgningen av rännan blir dyr.

- En del kan vi betala genom talkoarbete, men vi försöker också samla in pengar via gräsrotsfinansiering, säger Vakkala.

Gräsrotsfinansiering

Föreningen har satt upp en kampanjsida på internetplattformen Nutribute där föreningar kan söka gräsrotsfinansiering för projekt som minskar på övergödningen av Östersjön.

Målsumman är 15 000 euro och kampanjen pågår ännu i ett år.

- Det är ännu inte så många som har hittat plattformen eftersom den är helt ny, säger direktör Marjukka Porvari från John Nurminens stiftelse.

Man och kvinna i roddbåt.
Bildtext Grönlund och Vakkala tar ut från Vakkalas brygga. Till höger på stranden, innanför de vita stenarna, finns det som i fjol var en stor hög med slemmigt sjögräs. Nu har det sjunkit samman och blivit bra växtunderlag för blommor.
Bild: Yle/Mira Bäck

Stiftelsen arbetar för att skydda Östersjön och är en av aktörerna bakom Nutribute.

- Vad jag vet så finns det inga andra plattformer för gräsrotsfinansiering av projekt som minskar övergödning av havet i Europa. Verksamheten ser ännu liten ut, men Nutribute är en unik plattform, säger Porvari.

Enligt Porvari finns det massor av liknande små naturskyddsprojekt som Siverviksprojektet runt om i landet.

- Människor är alltid aktiva då det gäller att skydda det egna närvattnet, den egna sjön eller viken. Enbart genom att lokalt förbättra vattenkvaliteten räddar man inte Östersjön, men allt är ett plus. Då man mejar ner vass och för bort den avlägsnar man helt konkret näringsämnen ur havet, säger Porvari.

Talkodags

Då Yle Östnyland besöker Siverlandet pågår talkoarbetet för fullt.

Stenkrosset från sprängningsarbeten som inleds i höst behöver inte föras långt utan ska användas för att fylla ut gården vid ett hus intill.

Två män bränner kvistar i skogen.
Bildtext Brasan måste övervakas noga för att elden inte ska sprida sig. Pappa rättar till kvistarna, och sonen står redo med vattenslangen om gnistorna flyger för långt.
Bild: Yle/Mira Bäck

Först måste man bara röja undan en del träd från platsen. De har huggits ner och kluvits i mindre bitar.

Nu passar man på att elda upp kvarvarande kvistar innan sommarvärmen för med sig varningar för skogsbrand igen.

- I morgon ska vi också ta bort en del vass ur viken. Då har flera personer tid att delta, säger Vakkala.

Vit hund.
Bildtext Terriern Tuisku är ofta på talko tillsammans med sina ägare.
Bild: Yle/Mira Bäck

Vakkala lovordar grannskapet för att de som har möjlighet gärna gör talkoarbete.

- Ibland måste vi till och med köra bort vissa för att de inte ska trötta ut sig, säger hon och ler.

Diskussion om artikeln