Tyska regeringen vill minska på vargstammen – hundar som ”biter till” är fårfarmarens lösning

Precis som i Finland väcker vargen mycket heta känslor i vissa delar av Tyskland. Efter att ha varit helt utrotad i landet växer den tyska vargstammen igen kraftigt. Hittills är det främst en yrkesgrupp som har fått bära bördan av att ha vargen i knutarna.

Det är trångt och stökigt när flera hundra får samtidigt vill ut på bete. Utanför väntar ändå belöningen, smaskigt gräs i delstaten Brandenburgs svagt böljande landskap.

Jag befinner mig på Frank Hahnels gård strax utanför Müncheberg omkring 50 kilometer öster om Berlin.

Här nära gränsen mot Polen har varghotet hört till fårfarmarnas vardag sedan vargen i början av 2000-talet igen fick fotfäste väster om gränsfloden Oder.

– Redan för tretton år sedan skaffade jag mig hundar som skyddar fåren, säger Hahnel.

Hunden ett måste

Och runt fårskocken springer mycket riktigt flera pyrenéerhundar. En ras som redan i hundratals år har skyddat europeiska boskapshjordar mot rovdjur.

En av de vita lurviga bjässarna hoppar upp och hälsar på mig. Samtidigt som pyrenéerhunden är vänlig är den också mycket viljestark och har en utpräglad vaktinstinkt.

– De elstängsel vi så vi så alltid spänner upp runt fåren räcker inte till för att stoppa vargen. Bakom stängslet måste man ha någon som säger åt vargen – här blir du biten!

– Åtminstone i Brandenburg verkar det fungera. Jag känner inte till att någon som skyddar sina får med hundar någonsin skulle ha förlorat får till vargen, säger Hahnel, som dessutom är viceordförande för en förening som främjar användandet av herdehundar.

Hahnel själv förlorade ett får åt vargen senast år 1994.

– Redan före det, under DDR-tiden, hade vi enstaka vargar som förirrade sig hit från Polen. På den tiden blev de alla skjutna, men vi blev i alla fall vana med att vargar strövade omkring.

Tusentals rivna djur

Så är också Brandenburg ett exempel på en tysk delstat där man tidigt reagerade på hotet, såväl genom regler som ekonomiskt stöd till fårfarmarna.

Ju längre västerut i Tyskland vargen har vandrat, desto mer oförberedd har man ändå varit på dess ankomst.

Därför räknar man idag omkring 3 500 rivna husdjur sedan början av 2000-talet. Siffror som de här väcker förstås känslor både bland de direkt berörda och bland allmänheten.

– Det är fint att vi har fått tillbaka ett rovdjur som hör hemma här hos oss. Men samtidigt behövs det förstås skyddsåtgärder för dem som har tamdjur, säger Claudia Schuh som är chef för den bayerska djurparken Lohberg.

Här har man en flock vargar med nyfödda valpar.

– Jag ser ändå absolut inget hot för mänskan. Vargen är ett skyggt djur som helst håller sig på avstånd, säger Schuh.

Vargarnas antal oklart

För att lugna ner den ställvis hetsiga debatten anser Schuh att man framför allt måste försöka betona kalla fakta kring vargen.

Men det här är förstås ett problem då just det här med fakta inte är så enkelt som det låter.

För Tysklands del börjar det med en så synbart enkel sak som vargarnas antal. I dagens läge kan ingen exakt säga hur många vargar det finns i landet och bedömningarna går starkt isär beroende på vem man frågar.

Det förekommer därför siffror från allt från hundrafemtio upp till omkring tusen vargar.

Enighet råder i alla fall på en punkt – vargstammen växer i snabb takt.

Samhället måste stå för kostnader

För Frank Hahnel har själva antalet vargar inte så stor betydelse. Han måste skydda sina får oberoende av hur många vargarna är.

– Man måste hela tiden ha full koll på sin hjord. Och se till att vargen inte tar sig in till fåren, att inte fåren rymmer och att hundarna är på rätt plats.

Samtidigt ser fårfarmaren också vissa oväntade fördelar med skyddsåtgärderna.

Sedan han skaffade hundarna har hans får fått vara i fred också för mänskor. Inga får har stulits, inga stängsel har vandaliserats och inga främmande hundar har släppts in bland fåren.

Men samtidigt handlar det om extra utgifter. En herdehund beräknas kosta ungefär 2 500€ per år och Hahnel har för tillfället fem stycken.

– Om samhället vill ha vargen måste man samtidigt vara beredd att betala för de extra kostnader som den medför.

Ifrågasätter jakt

I delstaten Brandenburg fungerar det enligt Hahnel redan nu rätt så bra med ersättningarna, men han vet att situationen inte är lika bra i andra delstater.

I Brandenburg har man också slagit fast att så kallade problemvargar kan skjutas om de två gånger går till angrepp mot får.

Det här förutsätter förstås att fåren har varit skyddade med elstängsel som uppfyller de ställda kraven.

Den tyska regeringen vill ändå gå längre för att underlätta de tyska fårfarmarnas situation.

regeringsprogrammet står det att man vill få EU-kommissionen att luckra upp skyddet av vargen, så att det ska bli möjligt att efter behov reducera vargstammen.

Hahnel är ändå skeptisk till om jakt på varg förbättrar situationen för fårfarmarna.

– Jägarna måste exakt veta vad de skjuter. Om de dödar vargar i en flock som aldrig har rivit några får så gagnar det inte oss på något sätt.

– Vi har ju dessutom redan ett löfte om att vargar som angriper får kommer att skjutas.

Och att tro att man genom jakt radikalt ska minska på vargstammen ser Hahnel inte heller som realistiskt.

– Man trodde det skulle ha varit möjligt med vildsvinen, men också den populationen växer kraftigt utan att jägarna har kunnat göra desto mer åt saken.