Så här byggdes dramaserien Vår tid är nu - scenografen Michael Higgins berättar hur man tänkte fram den svenska restaurangen
Michael Higgins är en man som bokstavligen bestämmer var skåpet ska stå. Och varifrån det ska införskaffas. Och hur mycket det får kosta. Han är scenograf och den som planerar den visuella miljön i “Vår tid är nu”.
“Vår tid är nu” visar livet i Sverige från 1945, året då andra världskriget slutade, fram till början av 1970-talet. Handlingen kretsar kring familjen Löwanders restaurang och de draman och relationskriser som uppstår i anknytning till den.
I farten får vi uppleva hur livet ter sig efter kriget som skakat Europa så rejält, vilka värderingar som råder och hur det svenska folkhemmet sakta växer fram.
- "Vår tid är nu" är ett drömprojekt att jobba med! Man hanterar en lång tidsperiod där allt förändras - både kulturellt och politiskt likväl som i hemmen, säger Higgins.
Vi får förfrågningar från hela Sverige av folk som vill vara med.
Göteborg som Stockholm
"Vår tid är nu" görs till stor del inne i studio i Göteborg. Men man gör också gatuscener, de allra flesta av dem likaså i Göteborg.
Faktiskt så äger 90 procent av inspelningarna rum i Göteborg. Endast några få beskrivande miljöer tas in i huvudstaden för att ge den rätta autentiska känslan i och med att handlingen i dramat utspelar sig i Stockholm.
Det är alltså Göteborg som är inspelningsplatsen för det inledande fredsslutsfirandet i seriens första avsnitt då radion meddelar att nu, våren 1945, har Tyskland kapitulerat och freden är äntligen ett faktum i Europa. Folk rusar spontant ut på gatan för att skrika ut sin glädje och lättnad.
I utomhusscener som den här handlar det inte om att skapa en historisk miljö utan om att dölja dagens värld.
- Vi täcker över skyltar och andra detaljer på husen. Den historiska känslan infinner sig sen med hjälp av de rätta kläderna, förklarar Higgins.
Också de rätta frisyrerna, enstaka tidsenliga föremål och en stor mängd flaggor och små pappersbitar gör sitt för att skapa den rätta atmosfären. Liksom ett stort antal amatörskådespelare.
Då scenen spelades in en varm dag i Göteborg 2016 deltog över hundra statister i arbetet.
- I det skedet var de främst lokala. Nu under 2017-2018 då serien visats och blivit så populär får vi förfrågningar från hela Sverige av folk som vill vara med om de pågående inspelningarna, berättar Higgins.
Känslan
Handlingen tar som sagt fart fredsvåren 1945 i familjen Löwanders hem och restaurang och det är den miljön filmteamet började med att bygga upp.
Kärl för kärl, tavla för tavla.
Miljön är till stor del till för tittarens upplevelse.
Men den är viktig också för skådespelarna.
- När de får de rätta kläderna och sminket och sen befinner sig i den här världen, då är det mycket lättare för dem att leva sig in i rollerna.
Från tanke till val av miljö
Allt utgår från den vision regissören har i sitt huvud.
- Regissören och jag börjar med att diskutera hur denne ser manuset visuellt. Först i stora drag och an efter mer konkret.
De byggda miljöerna
- Då vi jobbar fram en miljö börjar det egentligen med några ord i ett manus som sen efter diskussioner med fotografer och en hel del research i till exempel gamla veckotidningar, böcker och filmer blir miljöer som ritas upp.
- Därefter kontaktar vi byggare och samarbetar tätt med dem och till slut har vi en konkret miljö att börja filma i, beskriver Michael Higgins sin arbetsprocess.
I "Vår tid är nu"-studion i Göteborg byggde man konkret upp både restaurang, kök och nattklubb.
Restaurangköket inreddes inledningsvis med mycket metall, kopparföremål och bakelit. Det var så det var på 1940-talet.
1940-talet finns ännu kvar
Rekvisitan har inhandlats i antikaffärer, second hand-shoppar och på auktioner. Under de tre år produktionen pågått har man skaffat minst ett tusental föremål som förvaras i det egna lagret.
- Föremål och möbler från 1940-talet var rätt enkla att få tag på. Värre var det med saker från 1950-talet som den andra säsongen är förlagd till. De föremålen är så populära att prisen är höga. En lampa från 1950-talet kan vara verkligt dyr, konstaterar Higgins.
Detaljer beskrivande
Ofta kan det räcka med en liten detalj för att etablera den historiska känslan.
- Som en väggtapet till exempel. Dagens hem är alla i stort sett vita, men på den tiden hade man mörka tapeter eller åtminstone mer färg. Därför kan en bild som utgår från en kort glimt av en vacker gammal tapet ta med tittaren till en annan tid.
Överlag är det enskilda föremål som kan få tyngd.
- Det är viktigt att telefonen som skådespelaren har i handen är helt rätt liksom även tavlan på väggen bakom.
Föremål talar om känslor
Ibland kan saker ersätta repliker.
- I en scen i den kommande andra säsongen där den ena brodern Gustaf är frustrerad valde vi att han skulle ha sönder en grej för att utan ord kunna visa vad han kände, berättar Higgins.
Möbler och andra inredningsföremål kan likaså användas till att beskriva inte bara tid och social status utan också rollpersonernas karaktärsdrag.
- Vi inreder vanligen miljön i ett rum i likhet med hur vi tolkar rollpersonen. Nina är varm och bohemisk, medan Ester är kall och kalkylerande. Det avspeglar sig i deras hem - det mer avskalat hos Ester och mer ombonat hos Nina.
Överlag bodde folk mer olika förr, skillnader som går att lyfta fram.
- Dagens Ikea-generation lever alla i liknande hem. Men på 1940-talet var det stora skillnader mellan hur folk bodde, konstaterar Higgins.
En tyst bakgrund
Men trots mycket eftertanke och planering av helhetsmiljö och enskilda föremål ska rekvisitan nästan alltid spela en tillbakadragen roll. Skådespelaren är den som för det mesta fyller rutan och bara en bråkdel av miljön ryms med i bildkompositionen och dessutom ofta rätt diffust.
- Man kan se det som att man bygger 360-graders miljöer där rollpersonerna kan leva ut sitt liv, men att tittaren endast ser den miljön genom kamerans nyckelhål, beskriver Higgins.
Börjar sakerna spela för stor roll kan det dessutom bli fel.
- Ett udda föremål kan behöva väljas bort. Något som en tittare reagerar för mycket på.
- Du vill helt enkelt att tittaren ska fokusera på storyn, inte sitta och grubbla över när exakt det var som dammsugaren uppfanns, ler Higgins.
Historiskt “rätt”
Hur viktigt är det då att föremål i ett historiskt drama faktiskt är historiskt korrekta?
- Vi utgick ifrån att vi inte gör en dokumentär, men samtidigt vill man nog gärna att det ska vara rätt. Men det är svårt att få alla detaljer att stämma så visst sker det misstag.
Vilket samtidigt innebär ett nöje för en del av publiken. Vissa tycker det är roligt att påpeka då rekvisitan i en produktion gör felaktiga tidsresor.
Efter den första säsongen var det någon som tog kontakt för att påpeka att en dörrklocka lät fel.
- Att den lät ding-dong istället för driiinnng, minns Higgins.
- Och personen hade helt rätt, 1947 borde den ha låtit driiinnng, tillägger han.
Det ringer på dörren i avsnitt 6
1940-tal blir 1950-tal
Den första säsongen om 1940-talet som just nu sänds i repris i Yle Fem och på Yle Arenan övergår i oktober till den andra säsongen och då samtidigt till 1950-tal.
Då utökas utrustningen i restaurangköket med plastkärl och rostfritt stål medan tv-apparater lyfts in i de privata hemmen.
- På den tiden samlades man också utanför tv-butiken på gatan och stod och tittade på tv-programmen genom fönstret. Det hade vi rätt roligt med, liksom med att hitta rätt bilmodeller, berättar Michael Higgins.
Tredje säsongen
Just nu görs den tredje och sista säsongen där handlingen är förlagd till åren 1968-1971.
- Vi har haft en mängd ikea-kataloger från 1960-talets början att utgå ifrån. Där ser man hur möbeldesignen sakta förändras. Samtidigt har vi låtit en hel del saker från de tidigare årtiondena stå kvar. Så gör man också i verkliga livet, allt förändras inte över en natt, speciellt inte för en äldre generation.
I juli hade inspelningarna sommarpaus men nu är man igång igen. Och även denna gång tillsammans med en mängd statister i Göteborg.
Totalt återstår tre-fyra månader av jobb innan tredje säsongen finns på hårdskivan.
För publiken visas den 2019, vilket samtidigt blir avslutningen på berättelsen om familjen Löwander.
I och med det har rekvisitan också spelat ut sin roll.
- Statisterna har ju nu också haft väldigt roligt i miljöerna vi byggt upp och visst blir det lite ledsamt att sen montera ner alltihop.
- Men det blir ju kvar på film för evigt.
Här kan du läsa mer om de produktioner Michael Higgins deltagit i. Bland annat var han med och gjorde filmen “Hallonbåtsflyktingen” som delvis spelades in i Helsingfors.
