Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Nästan 50 grader inne i en glasskiosk i Västnyland: Första dagen trodde jag att jobbet var ett skämt

Från 2018
Uppdaterad 16.08.2018 09:16.
Rad av glasstrutar i olika storlekar i kioskfönster.
Bildtext Villkoren för en glassförsäljare kan vara hårda (arkivbild).

Anna jobbade nio-tio timmar per dag utan möjlighet till paus eller att värma sin lunchmat. Hon fick gå på toaletten en gång. En dag under sitt sommarjobb som glassförsäljare svimmade hon av värmen.

Det har gått åt mycket lösglass den här sommaren då det varit varmt. Men du som sitter och äter din glass i skuggan under en solig sommardag kanske inte känner till hurdana förhållandena är för den unga person som med ett leende säljer jordgubbsglass åt dig.

- Inte är det kul att vara i kiosken i över åtta timmar utan att få äta eller ens sitta, säger Sofia som sålt glass i Västnyland.

Jag satt på kylskåpet, arbetsgivaren tyckte att vi inte skulle sitta på arbetstid

- En dag då jag var på jobb svimmade jag. Mitt framför en kund. Jag hade fått värmeslag och togs sedan in på sjukhus, berättar Anna som jobbat i en annan kiosk på annan ort.

Yle Västnyland har pratat med två glassförsäljare i två skilda kiosker på olika orter i Västnyland. Ena jobbade i år och andra ifjol. Båda beskriver sina sommarjobb i nästan identiska termer. De vill förbli anonyma så Anna och Sofia heter i verkligheten något annat.

Som hetast närmare 50 grader inne i kiosken

Vid tidpunkten då Anna svimmade säger hon att det var över 40 grader i kiosken. Senare har ungdomarna mätt temperaturer på 48 grader. Förutom den här sommarens mycket varma väder värms kiosken också av frysarna som går konstant då det är varmt.

- Man står inte ut. Man blir helt galen där inne. Dessutom ska man orka vara trevlig med alla kunder, för inte är det roligt att komma till en glasskiosk där någon är sur för att det är hett, säger Anna.

En dag då jag var på jobb svimmade jag. Mitt framför en kund

Hon konstaterar också att en fläkt inte hjälper så mycket.

Anna försökte dricka vatten, men hon hann inte alltid och fick dessutom inte i sig tillräckligt med salt eftersom det samtidigt var krångligt att få möjlighet att äta lunch.

Ingen lunchpaus på tio timmar

Anna och Sofia säger att det inte fanns något system för att hålla pauser samtidigt som de oftast jobbade mellan åtta och en halv och tio timmar ensamma.

De allra första dagarna var de två glassförsäljare i den ena kiosken. Men den lyxen tog snabbt slut eftersom de dagarna var inlärning.

Speciellt under soliga dagar gick det inte att hålla pauser eftersom kunderna var så många.

Om det fanns en möjlighet att äta lunch eller ta paus stängde de båda kiosken för några minuter och sprang efter mat från närmaste butik.

- Jag åt sedan i kiosken, men fick inte äta ifred. Efter att jag haft kunder var maten kall, säger Anna.

- Vi hade inte lov att ta några pauser och vi skulle äta lunch i kiosken, säger Sofia.

De kunde inte heller ta mat med hemifrån eftersom det inte gick att värma mat någonstans. Det fanns ingen mikro eller annan möjlighet att få maten varm.

I den ena kiosken gick det inte att förvara maten svalt eftersom kylskåpet inte fungerade.

Inget rinnande vatten

Det fanns inte heller rinnande vatten i kioskerna.

- Vi hämtade vatten i kanistrar. Men det kunde vi inte dricka eftersom det inte var fräscht utan blev jättevarmt, säger Anna.

I en kiosk värmdes vatten i vattenkokare för att diska redskapen. Avfallsvattnet bars bort.

- Hur rena hålls glasskoporna utan rinnande vatten? När man exempelvis driver ett café så är det jättestränga regler, varför är det här så annorlunda? undrar en nära anhörig till en av glassförsäljarna.

Endast ett toalettbesök per dag godkändes

Enligt Anna hade personalen blivit tillsagd att endast ett toalettbesök per dag var tillåtet.

Toaletterna fanns en bit ifrån och inte i samband med med kioskerna.

- Vi kunde gå på wc endast då det inte fanns kunder. Jag sprang tillbaka så fort som möjligt någon minut senare men då kunde det stå kunder och sura, säger Sofia.

Ingen möjlighet att sitta

I glasskioskerna fanns det inte heller någonstans att sitta och vila benen under arbetsdagen.

- Jag satt på kylskåpet, arbetsgivaren tyckte att vi inte skulle sitta på arbetstid, säger Sofia.

- Vi fick inte egentligen ha en stol, verkade det som, men vi tog dit en ändå. Vi gömde den alltid innan vi gick hem, säger Anna.

Så här ska det fungera

Problem med attityd och inställning

Anna hade ett annat sommarjobb förra året med bra arbetsvillkor. Själva jobbet med att sälja glass tycker hon fortfarande är roligt och hon gillar att småprata med kunderna.

Hon vet att jobbet i en glasskiosk också kan fungera bra eftersom hon känner andra som jobbat och trivts på andra ställen.

- Men första dagen jag var på jobb så trodde jag ju det var ett skämt. Det är till exempel inte så svårt att skaffa en mikro.

Båda glassförsäljarna pekar på att arbetsgivarens inställning och attityd var ett problem.

Unga utnyttjas men vågar inte säga till

Alla de vi talat med anser att arbetsgivarna utnyttjar unga.

- Det här är inte saker som arbetsgivaren och arbetstagaren kommer överens om, det bara sägs åt de unga att "så här är det", säger den anhöriga.

Ungdomarna vågar inte heller alltid säga till.

- Men jag sade till många gånger. Efter det beskylldes jag för saker jag inte har gjort, säger Anna.

- Om jag stod upp för någon annan så blev arbetsgivaren arg och tyckte att jag skulle vara tyst.

Hon är lite förvånad över att hon inte blev uppsagd trots att hon sade emot. Flera andra sommarjobbare slutade under sommaren och det kan hända att hon behövdes.

- Jag frågade en gång om arbetsgivaren kunde försöka komma emot.
Svaret var nej. "Det är jag som är chef och ni följer mig". Så det kändes onödigt att säga till.

Lönen försenad

Ungdomarnas lön rörde sig mellan 7,50 och 8,20 euro i timmen. Ungdomarna hade räknat med sina inkomster från sommarjobbet och därför gällde att på något sätt stå ut. Sofia jobbade upp till sex dagar i veckan men sommaren var regnig vilket betydde ett lugnare tempo. Anna fick mycket färre arbetspass än vad hon räknat med.

- Jag stod ut eftersom jag inte var så ofta där. Och så tänkte jag att sommaren snart skulle vara slut.

Lönen var sedan flera veckor försenad.

Dagar då det regnar hade kioskerna olika system. Kiosken Sofia arbetade i var stängd ibland. Arbetsgivaren hade inte tänkt betala lön för de dagarna, men efter påtryckning fick Sofia lön. Den andra kiosken höll öppet oberoende av väder.

Ytterligare en överraskning dök upp för Sofia långt efter att sommarjobbet var avslutat, då skattedeklarationen kom. Lönen från glasskiosken fanns inte med. Varför förblev oklart.

- Café- och glasskioskbranschen är tuff, men man får ändå inte behandla de unga hur som helst. Dessutom drar det ner på ungas iver att jobba, säger den anhöriga.

Anna och Sofia heter egentligen något annat. Eftersom de kritiserar sina arbetsgivare är de i en utsatt position och det kan påverka deras möjligheter på arbetsmarknaden. Därför tillåter vi det här fallet anonymitet.

Uppdatering 16.8 7.54: Artikeln uppdaterad för att förtydliga att båda arbetade en säsong.

Tillägg 16.8 klockan 9.15: Eftersom arbetstagarna som vi har intervjuat är anonyma har vi inte kunnat intervjua deras arbetsgivare. Då skulle de inte längre vara anonyma. Frågan kommer inom kort att uppmärksammas i nya artiklar på vår webbplats.