Att krafsa en gris eller krama en höna kan hjälpa när det känns tungt - Malena satsar helhjärtat på sin terapigård i Liljendal
På Malenas lantgård i Liljendal ges rehabilitering och terapi med djur som hjälpmedel. Minigrisen Lyyli, kaninen Holger och fåret Somikki har var sin funktion som terapiassistenter.
Den svarthåriga minigrisen Lyyli trippar omkring i sin hage. Svansen vispar ivrigt, och det fuktiga trynet trycker sig nyfiket mot besökarnas hud.
När gårdens ägare Malena Blomqvist krafsar Lyyli lägger sig grisen på rygg för att visa att hon vill ha mer kärlek.
Lyyli är ett rescuedjur, liksom många andra av Malenas djur. Tidigare bodde Lyyli i ett mörkt instängt rum, och då var hon skygg och orolig.
Efter att djurskyddet omhändertog henne fick hon flytta till Malenas gård. På några veckor blev hon lugn och vänskaplig.
Snart får hon sällskap av sin grissyster, som också var i dåligt skick då de båda blev omhändertagna. För tillfället gör hon bekantskap med sina nya grannar, nämligen ett gäng ankor.
Djuren visar att alla inte är gjorda för grupparbete
På gården ordnas behandlingar, kurser och läger för människor i olika åldrar och livssituationer. Det kan vara frågan om familjer, barn, ungdomar och arbetsgemenskaper.
Blomqvist visar ett rum som hon kallar för klassrummet. Här finns bord och stolar för rehabilitering och terapisessioner.
Men mycket handlar om att gå fram till djuren.
Jag kopplar det till flyktingkrisen. Här ser vi att man kan existera i samma gemenskap fastän man inte har samma språk
Intill borden finns två kaninburar. I den ena ligger Holger, en vit långhårig kanin som är mycket sällskaplig.
Bredvid Holger finns två blygare kaniner i en skild bur. De trivs intill varandra, men är aningen skygga och skuttar undan när reportern sträcker fram sin hand mot dem.
- Det tar sin lilla tid att bli bekant, också för djuren. Alla djur vill inte bli klappade. Då måste man ge dem tid.
När man sedan efter en längre process blir accepterad av djuret kan man känna att bekantskapen verkligen är äkta, säger Malena Blomqvist. Därför är det bra att alla gårdens djur inte är lika oförbehållet sällskapliga.
I dagens skolvärld och arbetsliv finns det stor tyngd på grupparbete, men det är okej att känna obehag inför det
Malena styr stegen över gården och ropar bää. Då kommer en liten fårflock fram från sitt trähus.
Fyra får kommer snabbt fram och hälsar men ett är lite mindre framfusigt, nämligen Somikki.
- Hon väljer själv att ibland gå bort från flocken. När man ser på henne kan man komma ihåg att man ibland behöver en stund för sig själv.
En av Malenas tankar bakom djurassisterad terapi är alltså att människorna kan spegla sig själva i djurens beteende.
Somikkis beteende kanske kan kännas bekant för skolever som bävar för grupparbete, eller vuxna som inte trivs med arbetslivets krav.
- I dagens skolvärld och arbetsliv finns det stor tyngd på grupparbete, men det är okej att känna obehag inför det. Det är normalt och okej att vara blyg, det är inget att skämmas för.
I hönsburen finns en annan symbolik. Där bor två jättekaniner tillsammans med en tupp och några hönor.
- Jag kopplar det till flyktingkrisen. Här ser vi att man kan existera i samma gemenskap fast man inte har samma språk.
Hönorna är vana vid att gosa med människor. En brun höna kommer snällt upp i reporterns famn. Efter en liten stund flaxar den till, men verkar inte rädd.
När man klappat djur och haft dem i famnen är nästa steg att fundera äver sitt eget liv och de känslor som kommer upp, säger Blomqvist.
- Djur har en förmåga att höja självkänslan.
Också rosenblad och skogens lugn hör till terapin
Borgåbördiga Malena Blomqvist köpte gården i Liljendal för ett par år sedan. Nu håller hon på att rusta upp byggnaderna och piffa upp staketen till de många hagarna för allt från får till hästar.
- Det är viktigt att det ser estetiskt ut, ögat måste vila. Vi behöver också färger och dofter för att må bra.
För det ändamålet har Malena planterat rosor. Rosenblad kan användas till att stimulera sinnena.
På gården ordnas också skogsterapi, något som är utbrett inom vården.
- Vi går ut i skogen och öppnar alla sinnen för färger, dofter och små detaljer. Till exempel i Sibbo håller man mycket på med skogsterapi inom vården.
Enligt Malena blir det allt vanligare för arbetsplatser att ordna till exempel möten ute i naturen, eftersom de brukar vara mer produktiva än inomhus.
Utbildade sig till terapeut på ett par år
Men det räcker inte med att ha en trevlig miljö och djur att klappa. Allt som görs i terapisyfte har ett tydligt mål.
Malena Blomqvist fungerar bland annat som lösningsinriktad terapeut och neuropsykiatrisk coach.
För att kunna erbjuda det har hon under se senaste två åren utbildat sig till närvårdare och gått flera terapeututbildningar.
Tidigare har hon varit lärare på djurskötarutbildningen i Borgå, drivit ett häststall och varit hotell- och restaurangadministratör.
Nu har hon sagt upp sig från sitt arbete för att kunna satsa helhjärtat på att bygga upp gården.
Snabba ryck, alltså. Allt medan Malena Blomqvist rustar upp gården.
- Jag brukar använda ordspråket "Som man bäddar får man ligga". Min version är: Man ligger som man bäddar, men man kan alltid byta lakan.
Det som får henne att orka med arbetsmängden är att hon ser hur glada människorna blir när de besöker gården. Bland annat besökare från ett äldreboende i närheten har varit positiva och berörda av att möta djuren.
- Jag vill dela med mig av allt det fina som jag har fått av djuren.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
