Erika Grönqvist har haft bybutiken i Fagersta i tjugo år: "Ibland förlorar jag nattsömnen men det här är världens roligaste jobb"
Många bybutiker får kämpa och ta till nya lösningar för att få verksamheten att gå runt. Service i närområdet är viktigt, enligt en ny utredning som Kesko har beställt. Men ändå är det färre som handlar allt i bybutiken.
Då Yle Östnylands reporter stiger in i Fagersta bybutik i Borgå är den så gott som tom på kunder. Längst inne i det avlånga rummet står två pojkar och rotar bland glassarna i en frysdisk.
Vid kassan sitter Erika Grönqvist som har varit bybutiksinnehavare sedan 1996, i 22 år.
– På ett sätt har saker och ting ändrats. Färre människor handlar allt här i bybutiken, och sortimentet har blivit mycket smalare. Till exempel behöver jag inte alls bry mig om säsongssmaker på olika lemonader eftersom de inte går åt, säger Grönqvist.
Hon konstaterar ändå att bassortimentet är det samma. Invånarna i Fagerstatrakten ska inte behöva gå hungriga.
Den största utmaningen är att få räkningarna betalda och inte hamna till utmätning allt för ofta. Det blir så dyrt
Erika Grönqvist
Förstås kan man köpa livsmedel i butiken. Dessutom säljer hon bensin i liten skala och satsar extra på djurmat eftersom hon tycker om djur.
– Sedan skulle jag gärna göra små jobb som skulle hämta in någon euro på vintern så här vid sidan om. Jag sitter ändå här mellan klockan 10 och 17 alla dagar och det är svårt att få det att gå ihop genom att bara sälja mat.
I början av september väntas Kesko presentera en utredning om bybutiker.
Hälften av dem som svarat på enkäten som Kesko har beställt tycker att bristen på service i närområdet är ett lika stort problem som att miljön förorenas.
Kesko ska också presentera visioner för hur framtidens moderna bybutik borde se ut.
Erika Grönqvist säger att det gäller att vara så medmänsklig och flexibel som möjligt när man driver en bybutik. Invånarna ska kunna använda butikens tjänster.
Vilka utmaningar finns det?
– Den största utmaningen är att få räkningarna betalda och inte hamna till utmätning allt för ofta. Det blir så dyrt, säger Grönqvist och skrattar.
Hon tillägger att det är lättare att skratta efter en så lång och solig sommar som den här. Kniven ligger lite längre från strupen.
Men visst är det svårt att få det att gå runt. Grönqvist säger att hon ibland förlorar nattsömnen då hon funderar på framtiden.
– Någon frågade mig hur det fungerar, hur man kan få en bybutik att gå runt. Jag sa ”vet du vad, i 22 år har jag funderat på precis samma sak och jag vet inte”.
Det är världens absolut roligaste jobb. Om man ännu skulle få lön för det så skulle det väl vara för bra för att vara sant
Erika Grönqvist
Ända sedan hon började med butiken på 1990-talet har hon fått fundera på fortsättningen och hur hon ska lyckas betala räkningarna varje månad. Av någon lustig orsak har det ändå alltid ordnat sig.
– Det är väl som humlorna. De kan inte heller flyga i teorin.
Vad är det som ändå får dig att vilja fortsätta fastän det är tufft ibland?
– Det är världens absolut roligaste jobb. Om man ännu skulle få lön för det så skulle det väl vara för bra för att vara sant.
Erika Grönqvist säger att hon inte har några större framtidsvisioner, eller ambitioner att utvidga butiken.
Om verksamheten knallar på från dag till dag som det har gjort hittills så är det just bybutiksinnehavare hon vill vara.
Hon trivs bra med att inte ha anställda. Att hon inte har någon semester är inte så farligt eftersom hon tycker jobbet är så roligt.
– Ibland skulle min partner kanske vilja åka på resa, och då skulle det vara roligt att bara kunna säga att vi fixar det galant. Nu är det lite bökigare om man vill i väg. Men jag har en mamma och en pappa som ställer upp jättemycket. Det har alltid ordnat sig ändå.
Egentligen är det inte butiksinnehavaren som får verksamheten att gå runt, utan kunderna som beslutar sig för att handla där, säger Grönqvist.
Enligt henne skulle butiken gå hur bra som helst om alla invånare i byn skulle handla i affären för en euro per dag.
Vad vill kunderna ha när de kommer till bybutiken?
– Jag skulle inte säga att de vill bli betjänade, men jag tror att de tycker om att det finns en människa här. Många är ganska ensamma och tycker om att prata med någon. Jag tror inte att en självbetjäningskassa fyller samma funktion, säger Erika Grönqvist.
