Vem är mördaren? Det tar polisens profilerare reda på – "Genom att läsa av en brottsplats vet vi mycket om gärningspersonen"

Genom att studera brottsplats och demografiska, sociala och beteendemässiga egenskaper kan polisen skapa sig en tydlig bild av gärningspersonen.

Vem var mördaren? Den frågan har alltid gäckat oss. Vi läser deckare och tittar på polisserier och försöker luska ut svaret.

Genom profilering kan man skapa sig en bild av en person som begått ett brott.

För polisen är det här vardag, varje dag gör man sig en mental bild av det brott som utreds och gärningspersonen i fråga.

Profilering kan beskrivas som ett polisiärt verktyg där syftet är att ringa in antalet möjliga misstänkta och på så sätt kunna styra utredningen mot en speciell person.

Thomas Elfgren är kriminalöverkommissarie vid Centralkriminalpolisen. Han är utbildade sig till profilerare i början på 1990-talet i USA.

I utbildningen ingick bland annat en längre vistelse på FBI:s akademi i Quantico.

Erfarenhet väger tyngst

Trots att han fick sin utbildning delvis inom FBI, lägger han ändå mest värde på den erfarenhet som poliserna får genom sitt arbete.

- Profilering handlar om att göra sig en bild av gärningspersonen och ge utredarna en klarare uppfattning om var den gärningspersonen sannolikt kan hittas.

Profileringen har också andra målsättningar, till exempel hur gärningspersonen kan gripas, hur det bör gå till och hur man lägger upp en förhörsstrategi som är relevant för gärningspersonen i fråga.

- I de här fallen är det erfarna och utbildade poliser som lägger upp profileringsstrategierna.

Han betonar att det alltid är fråga om ett teamarbete där man lägger ihop sina erfarenheter.

Samtidigt jobbar erfarna poliser varje dag med profilering då de gör en brottsutredning.

- De kanske inte kallar det för profilering, men kanske ”resultat” eller "ett sjätte sinne".

Att läsa av brottsplatsen

Den polis som har erfarenhet eller en utbildning inom profilering upplever brottsplatser på annat sätt än de som inte hunnit skaffa sig dessa färdigheter.

- Man kan säga att den som har erfarenhet och utbildning ser brottsplatsen i färger, medan en oerfaren ser den i svartvitt.

Då polisen kommer till en brottsplats och finner ett lik och gärningsmannen är okänd, börjar man leta efter tekniska bevis.

Man samlar på sig detaljer som till exempel fingeravtryck, fibrer och dna.

- Men man läser också av brottsplatsen för att få en bild av det troliga händelseförloppet, och vad som tros ligga bakom gärningen.

Tillsammans med de här uppgifterna jämför man fallet med liknande kända fall med hjälp av empirisk data.

Man kan säga att den som har erfarenhet och utbildning ser brottsplatsen i färger, medan en oerfaren ser den i svartvitt

Slutresultatet man får fram är ofta ganska exakt.

- Faktum är att de som gör sig skyldiga till brott mot liv följer vissa beteendemönster. Vissa gör det avsiktligt, andra mindre avsiktligt och mindre uttänkt.

Allt det här kan läsas av på en brottsplats.

Man kan också utläsa om brottet var planerat eller inte. Då tillämpar man psykodynamik som är viktigt för att förstå gärningspersonen.

Vetenskapsmix

Men profilering är sällan den avgörande faktorn då man löser ett brott.

Det är många faktorer som bidrar till lösningen, och ofta har profilering sist och slutligen har en ganska marginell betydelse.

- Men det som är viktigt i profileringen är den målmedvetna tankeprocessen som sätter igång med hjälp av den där empiriska datan.

Elfgren berättar att man tillämpar hela skalan med olika vetenskapsmetoder från psykologi till sociologi, socialpsykologi och biologi med mera då man ägnar sig åt profilering.

- Slutresultatet bearbetas sedan i hjärnan på erfarna utredare.

Ofta ställs frågan om hur effektiv och exakt profilbilden är.

Enligt Elfgren är den bild polisen får genom att läsa av brottsplatsen i samband med övriga data om ärendet mycket exakt.

- Vi har en hel del ärenden som vi gjort profilering på där slutresultatet stämmer överens med den profil som skissats upp.

Stämmer tv-serierna överens med verkligheten?

Samtidigt vill Elfgren understryka att en polis som utreder ouppklarade ärenden varje dag medvetet eller omedvetet tillämpar profilering i strörre eller mindre utsträckning.

Det behöver inte handla om brott mot liv, det kan också vara fråga om exempelvis bedrägerier eller stöld.

I många kriminal- och polisserier spelar profileringen en stor roll. Hur väl stämmer det överens med verkligheten?

Elfgren säger att han väldigt sällan ser på dylika serier, men att det finns ett undantag.

- Jag har fastnat för Mindhunter. Den baserar sig på det arbete som mina mentorer i USA började med, John Douglas och Robert Ressler. Jag gick deras utbildning och därför har jag sett på serien i fråga.