Hon målar det vi inte kan se – Gunzi Holmström låter bilderna komma via meditation

— Min väg som konstnär har varit oerhört omväxlande och mångsidig. Jag har under årens lopp prövat på en massa olika tekniker och sätt att lösa de konstnärliga problemen på, säger Gunzi Holmström, som är aktuell med utställningen "Jag bad en sten att visa vägen" på Lappvikens Galleri.

Gunzi Holmström har bland annat jobbat med material som bivax, tenn, paraffin och körsbär. Hon är en av våra internationellt kända konstnärer och har studerat vid Åbo ritskola. Sin första utställning hade hon 1992.

Påverkad av sina studier i sociologi har hon specialiserat sig på video- och multimediakonst där hon granskar normer och könsroller.

Hon gör även bilder, installationer och skulpturer.

Kan man säga att du har gått från att beskriva fenomen i samhället till att utforska andlighet i din konst?

— Jo jag hade ju studerat sociologi innan jag började i konstskolan och jag var intresserad av den typens frågor i början av mitt konstnärskap, sociala normer och sådant.

Holmström började göra videor som var ett slags dokumentära porträtt av människor. Jämfört med vad hon gör idag så var det mycket annorlunda konst.

Andligheten har funnits länge

Men redan då var hon intresserad av andlighet. Bland annat gjorde hon en video om en präst, och en som hette ”Uppståndelse, korset och frälsning”.

— Men det var mycket senare som det blev mera medvetet.

Är det människans relation till religion eller människans relation till andlighet du är intresserad av?

— Det är nog människans relation till andlighet. Jag vill inte begränsa mig, även om jag är kristen själv Jag är ju född i en sådan kultur. Men jag ser det som att olika religioner är olika vägar.

Vårt behov av något annat

— Det handlar mera om att vi som människor har en andlighet. Vi har en annan verklighet än den här vardagliga som vi ser omkring oss.

Hur svårt är det att gestalta det i målningar?

— När jag började måla för sisådär en 6-7 år sen kom jag in i ett mycket starkt skede där min andlighet så att säga väcktes upp.

Lärde sig leva i balans

Holmström besökte Colombia, där hon bodde med indianer och träffade en person som undervisade henne om Gud och kärlek och hur man lever i balans med sig själv.

De första åren var väldigt intensiva, säger Holmström. Då ville hon göra konst med en andlig dimension eftersom det var det som fyllde henne.

Nu försöker hon måla sin andliga verklighet och hitta sin väg att beskriva andliga förnimmelser.

Den sanna konstnären hjälper världen genom att uttrycka mystiska sanningar!

Bruce Nauman

Till det använder hon olika metoder och tekniker som meditation och bön.

Finns det symboler med vilka man förmedlar det? Jag kan jämföra med din förra utställning ”Helig” som var på Galleria Huuto på Busholmen i december ifjol. Där hade du små tavlor med lite mörkare färger. Nu är tavlorna större och färgen ljusare. Vad är det som har hänt?

— Förhoppningsvis så utvecklas man som konstnär och man vill alltid göra bättre ifrån sig än föregående gång. Jag har i den här helheten försökt nå en enhetlighet vad gäller färger. Bilderna är olika till formspråket, men där finns en gemensam nämnare. Man strävar till en balanserad, men ändå intressant helhet.

En svart och en vit sten

Titeln på utställningen ”Jag bad en sten att visa vägen” är en gåta och en absurditet att fundera på. Holmström har tänkt på Urim och Tummim, två stenar som användes av prästerna i gamla testamentet och i arabvärlden när man ville ”fråga Herren” i tvivelaktiga eller svåra fall.

De var en vit och en svart sten, berättar Holmström, som man tog till hjälp när man ville ta beslut.. Enligt en gammal uppfattning skulle Urim betyda ”ljus” eller ”uppenbarelse”, och Tummin betyda ”sanning” eller ”rätt”.

— Man vet inte exakt vad de symboliserar. Men det är inte så enkelt som att den ena är jo och den andra nej. Det handlar om en valsituation där de kan leda den frågande vidare.

Krisen gav bildspråket

Vändpunkten för Holmström var när hon hade en personlig, psykisk kris som var så pass allvarlig att hon hamnade på sjukhus.

— Det var då jag började måla, för jag befann mig i ett så märkligt psykiskt tillstånd att jag ville uttrycka mig på något sätt.

Då började hon måla för att kunna behandla sina känslor och tankar. När hon hade hållit på med det en tid tyckte hon att resultatet var fantastiskt och förundrade sig över varifrån dessa bilder egentligen kom. För innan det här hade Holmström bara jobbat med dator, video och foto i tjugo år.

Sedan dess har hon bara målat.

I konsthistorien finns många exempel på konstnärer som känt sig gudomligt inspirerade eller som hämtat sina visioner ur en omedveten inre källa. När Holmström målade med denna nya inspiration visste hon inte så mycket om andra liknande fall. Efter en tid hade hon en samling bilder och började utforska om det funnits någon annan som hade hållit på med något liknande.

Hon hittade efter idogt sökande liknande motiv och symboler i gammal kyrklig konst och till Holmströms förebilder hör också William Blake och naturligtvis Hilma af Klint.

— Alla tänker på Hilma af Klint när de ser mina målningar, men det är först senare som jag har fördjupat mig i hennes konst. Jag har bara gjort som jag tycker att skulle passa bäst. Vi har många likheter. Kanske det tyder på att det finns något gemensamt bildspråk för andlighet?

Hur skulle du beskriva din tavla?

— Jag kan inte beskriva den med ord. Jag kallar den för Tre profeter. Men jag själv uppfattar att mina målningar föreställer energier som inte är synliga för oss. Och det är en pina redan att ge dem titlar, för då blir dom mer konkreta.

— Det handlar om sådant som vi inte kan se med våra ögon. Och jag söker efter sådana former som man inte känner igen så lätt.

Genom meditation och andra övningar når Holmström en stämning där hon kan måla. Hon har perioder då hon bara gör skisser. Dem gör hon noggrant så att sedan när hon inleder målandet så tillägger hon oftast inte mera i bilderna än vad som redan finns i skisserna. Men att hitta den rätta färgnyansen kan vara svårt och kräva många övermålningar.

— Jag försöker tömma mig själv och det är jättesvårt. Den som har försökt sig på meditation vet hur svårt det är att tömma sig själv och försöka få de här bilderna att komma direkt ur hjärtat. Man kan säga så, det låter banalt, men det är det jag försöker.

Att komma förbi intellektet till upplevelsen

Holmström vill inte använda hjärnan för mycket i skiss-skedet. Sedan när det är dags att bearbeta dem så måste man tänka på komposition och allt sådant. Men i det skedet när hon skissar försöker hon vara så fri som möjligt och det är inte lätt.

Det har ofta visat sig, säger Holmström, att de som annars också är intresserade av andliga frågor säger sig förstå bilderna på ett mera direkt sätt.

Medan de som inte är lika intresserade av den här tematiken kanske inte får så mycket ut av dem. Mottagaren måste vara öppen annars uppstår det ingen kommunikation.

En som uppfattat budskapet är konstnären och kritikern J.O. Mallander som skrivit presentationstexten till utställningen. Han gläder sig åt att ”någon som har hittat en väg till den andliga verkligheten träder fram, någon som har börjat synliggöra dess insikter och metoder och också manifestera vad denna andliga strävan handlar om. Genuint och med god smak – på ett nytt sätt men i enlighet med de givna koderna.”

Utställningen i Lappvikens galleri i Helsingfors är öppen fram till den 2 september.