Strulig start för skolskjutsarna: Jenni har utrustat sin femåriga son med en GPS för att veta vart bilen kör honom
Det nya läsåret har börjat struligt för skolskjutsarna för barn med specialbehov i Helsingfors. Förseningar, bristfällig information och långa resor har varit vardag för Jenni Larres femåriga son som åker skolskjuts från hemmet i Drumsö till förskolan i Tölö, Helsingfors.
I tisdags tog det en och en halvtimme för Jennis femåriga son med specialbehov att ta sig hem med skolskjuts från Toppans förskola (beläget i Zacharias Topeliusskolan) där han går i en specialförskolegrupp.
Under den tiden visste Jenni inte var skolskjutsen eller hennes son befann sig.
- Jag stod på gatan i ungefär en timme och ringde fram och tillbaka. Jag hade ingen aning om var mitt barn var. Det var en hemsk känsla och så ska det inte vara, säger hon.
Medan hon väntade försökte hon ringa bolaget som ordnar skolskjutsen men kom inte fram.
- Vi blev jätteoroliga. Vi hade inte fått något besked och visste inte om det skett en krock. Vi visste ingenting och kunde inte lokalisera vårt barn. Det var fullt kaos.
Jag hade ingen aning om var mitt barn var. Det var en hemsk känsla
Först strax före klockan fem, nästan en timme efter att skolskjutsen startade från förskolan, fick Jenni tag på föreståndaren på förskolan som i sin tur fick tag på chauffören.
Några minuter efter klockan fem ringde chauffören och meddelade Jenni att bilen var i Gräsviken nära hemmet. Men det tog ytterligare 25 minuter innan bilen anlände till familjens hemadress.
Följer med skolskjuts via GPS
För att nu kunna hålla koll på var skolskjutsen befinner sig har hon, och flera andra föräldrar, utrustat sina barn med GPS.
Via sin telefon vet hon nu vilken rutt bilen tar.
- Men jag tycker det är konstigt att vi ska sitta här med telefonen i handen och stirra på den för vi inte kan lita på att vårt barn kommer hem en viss tid. Det känns ju skrämmande. Men det vill vi ha för det känns säkert för oss.
Efter den långa hemresan i tisdags har Jenni haft kontakt med föreståndaren på förskolan för att utreda vad som hänt. Jenni berättar att föreståndaren också har diskuterat saken med skolskjutsföretaget som också hade lovat återkomma till Jenni.
- Men ingen har ringt mig. Det tycker jag är konstigt.
Nu har Jenni och föreståndaren kommit överens om att ge det några dagar för att se hur det fortsätter fungera. Under de senaste dagarna har hemresorna tagit 30 minuter.
- Det är jättebra. Då körde de en annan väg så att de kom först till oss. Men då vet jag att det tagit en timme för några andra som suttit i bilen.
“Inte en avvikande höst”
På Helsingfors stad säger man inte tagit emot mer feedback om skolskjutsarna än vanligt.
- Det har inte varit en avvikande höst. Det kommer alltid feedback när skolorna börjar och när man byter serviceleverantör.
- Det är vanligt att det tar tid för rutinerna att hitta sin form men sen brukar det lugna ner sig, säger Päivi Koskinen, ledande upphandlingsexpert på Helsingfors stad.
Enligt Koskinen får skolskjutsen maximalt ta en timme och om bilen är försenad ska föraren meddela föräldrarna när man beräknas vara framme.
Koskinen säger att staden följer upp hur skolskjutsarna fungerar om det kommer in reklamationer om förseningar.
I värsta fall kan staden kräva att bolagen på veckobasis meddelar hur lång tid varje resa tar där de måste uppge orsak om en resa tagit längre tid än beräknat.
Koskinens hälsningar till föräldrarna är att ha tålamod. Hon hoppas också att man på skolorna i höst kommer ordna föräldraträffar där föräldrar och skolskjutsföretagen har möjlighet att träffas för att diskutera så att skolskjutsarna skulle fungerar bättre.
Oklar information
Enligt Jenni är det särskilt informationsgången mellan skolskjutsföretaget, förskolan och föräldrarna som är bristfällig och inte fungerar.
- Jag förstår att det är svårt att säga exakt vilken tid barnet är hemma men det är jättesvårt för oss också. Vi har två andra barn som också måste få omsorg, mat och föras till hobbyn.
Tidigare fick hennes son skolskjuts med en personbil som kördes av samma chaufför.
- Det var ju lyx. Det kanske finns på andra ställen och det skulle jag önska. Men jag förstår att det är en kostnadsfråga. Jag önskar ändå att motsatsen inte skulle vara att det är 8-10 barn i en bil för då blir det jättelånga resetider. Det borde hittas en lösning som ligger mittemellan, en gyllene medelväg.
“Hösten har varit väldigt utmanande”
En av de största bolagen som kör skolskjutsar för barn med specialbehov i Helsingfors är Javatrans. Företaget har nyligen vunnit en upphandling och sköter sedan i höst bland annat skolskjutsen till förskolan Toppan där Jennis femåriga son går.
Vi får inte lämna något barn utan att någon är och tar emot dem
Mikko Nyman, verkställande direktör på Javatrans, berättar att företaget har kört skolskjutsar i många år men att hösten varit särskilt utmanande.
- Hösten har varit väldigt utmanande då vi inte fått all den information som vi borde och därför har vissa rutter blivit för långa bland annat för att den som ska ta emot barnet inte varit på plats. Vi får inte lämna något barn utan att någon är och tar emot dem och därför kan rutterna bli längre.
Men Nyman konstaterar att de tar varje försening på allvar och utreder dem för att se till att utveckla tjänsterna för att tidtabellerna ska hålla.
Vad har ni fått för slags feedback på skolskjutsarna nu när det nya läsåret börjat?
- Vi har fått både positiv och negativ feedback. Om vi har misslyckats någonstans så är det klart att man får och ska ge feedback. Vi försöker reagera på all den feedback vi får för att utveckla vår verksamhet.
- Ju bättre vi får all information från skolorna om barnens scheman och kontaktuppgifter till föräldrarna, desto bättre kan vi förverkliga det här.
I praktiken får skjutsen ta som mest en timme och chauffören ringer till föräldrarna fem minuter före bilen är framme vid hemadressen för att se till att någon kommer och möter barnet
Hur reagerar ni på att föräldrar utrustar sina barn med GPS för att de ska veta när bilen kommer? Hur fungerar och hur borde kontakten mellan chaufför och föräldrar fungera?
- I praktiken får skjutsen ta som mest en timme och chauffören ringer till föräldrarna fem minuter före bilen är framme vid hemadressen för att se till att någon kommer och möter barnet. Men tiderna de anländer varierar beroende på hur många barn som åker med i skjutsen, vilket varierar om barnen har eftermiddagsverksamhet eller terapier. Det är svårt att ge en noggrann uppskattning på förhand om när bilen är framme då rutterna lever hela tiden.
Det har framförts kritik om att det är för många barn som åker i bilarna som gör att rutterna blir för långa. Hur kommenterar du det?
- Vi ser till varje enskilt fall separat. Men om rutterna blir för långa så måste vi såklart åtgärda det. Om det finns för många stopp får vi minska antalet barn som åker på den rutten.
- Alltid när vi påbörjar en ny avtalsperiod eller börjar köra till en ny skola strävar vi efter att hitta lämpliga rutter som passar både antalet barn och för våra bilar så att det ska fungera bra. Det här är ett mångsidigt pussel som kräver att skolor, föräldrar och skolskjutsföretagen samarbetar för att det ska börja löpa.