Tomas Ledin i Nästan unplugged: "Ska berätta för världen hur det ligger till med kärleken och livet"

Efter över 45 år som artist får 66-årige Tomas Ledin inte sällan frågan om han är trött på att uppträda. Men lusten att uppträda finns kvar. Han väljer noggrant vilka sammanhang han medverkar i och vill vara trogen det kall han fick som ung.

- Den största orsaken till att jag fortfarande håller på, är kärleken till musiken. Det är den största passionen i mitt liv, det som känns mest meningsfullt, säger Tomas där han sitter på Alexandersteaterns scen i Helsingfors.

I det första avsnittet av den tredje säsongen av Nästan Unplugged får vi följa med Tomas på en musikalisk resa genom hans karriär, med alla de vändpunkter och känslor den burit med sig genom åren.

Ett genomgående tema är identitetens betydelse för honom, en identitet han hittade redan i unga år, som utbytesstudent i USA.

- Jag har alltid varit noggrann med att syssla med musiken som en artist. Jag är inte med i lekprogram och sådana saker, jag har försökt vara lojal i mitt artisteri och det tror jag att jag har haft nytta av, säger Tomas.

- I USA spelade jag ute på coffee houses tillsammans med sonen i min värdfamilj. Då etablerades det att jag såg på mig själv som en ung man med en gitarr, som ska berätta för hela världen hur det ligger till med kärleken, med livet och med världen. Jag tror det har präglat mig enormt.

Sågar Melodifestivalen och Idol

Tomas listar 1972 som ett väldigt viktigt år i hans liv. Efter gediget arbete hösten innan släppte han sin första platta Restless Mind på vårvintern, men det var bara en liten del av allt som började det året.

- Jag var med i Melodifestivalen, jag tog studenten i början av sommaren och sedan åkte jag ut på min första folkparksturné, berättar Tomas.

På senare år har han ändå undvikit “Mello”, på samma sätt han undviker andra “lekprogram”, som han kallar dem.

- Jag är inget stort fan av Idol, eller Melodifestivalen. Jag tycker det är väldigt förenklat och endimensionellt.

Musiken har varit i fokus för Tomas sedan han hörde Beatles sjunga She Loves You som tonåring. Och hemma i barndomens Sandviken, där föräldrarna ännu bor och som han besöker regelbundet, har musiken alltid haft en viktig roll att spela.

- Sandviken var en bra plats att växa upp på. Det är en industristad men musiklivet och kulturen var alltid stark. Där fanns en symfoniorkester på 60-talet! Och en massa dansband på 70- och 80-talet, minns Tomas med värme.

"Musiken hade ett större värde förr i tiden”

I egenskap av en gammal räv inom musikindustrin är det lätt att tro att Tomas Ledin tycker allt var bättre förr, en vanlig stereotyp för män i hans ålder. Han förnekar inte ordspråket helt och hållet.

- Det är lätt att säga att allt var bättre förr, att musiken hade ett större värde. Och det hade den, vill jag påstå, av den enkla anledningen att då fanns det inte tv-spel eller femtielva kanaler med olika låtsas- och lekprogram. Då det gällde underhållning hade populärmusik en större plattform och den har krympt.

- Men att det var bättre förr? Det tycker jag inte, trots att det var kul då också, säger Tomas med ett skratt.

Den närmaste framtiden fortsätter Tomas med uppträdanden, men i görningen är även en hel del nyheter. Bland annat utlovar han ny musik.

- Jag tror att jag har mina bästa låtar framför mig, konstaterar han med ett leende.

Det blir också en biografisk film, som ska berätta Tomas livshistoria. Ett smickrande, men välförtjänt, projekt, där svenskarna Malin Åkerman och Jonas Karlsson spelar huvudrollerna. Den filmen, En del av mitt hjärta, har premiär julen 2019.

Och låten med samma namn spelar en viktig roll i Tomas liv.

- Vilken låt är den viktigaste för mig? Det är nog En del av mitt hjärta. Jag har framfört den nästan varje konsert sedan jag skrev den, i början av 90-talet, och det är alltid något som slår an i mig när vi spelar den.

Text: Simon Karlsson

42 min

Tomas Ledin - Spela upp på Arenan