Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Monomicon låter slumpen avgöra hur hans musik låter

Från 2018
tero niemi står böjd över sin ombyggda kappsäck. i den finns sladdar och knappar i form av moduler som utgör hans synt. tero bär en svart tröja och glasögon.
Bildtext Tero Niemi uppträdde under Konstens natt i Vasa elektriskas aula.
Bild: Yle/ Axel Brink

Knappar, kluster av kablar och blinkande lampor skriker inte riktigt “musikinstrument”. Tero Niemi i Vasa, alias Monomicon, gör musik där slumpen avgör hur den låter. Dessutom existerar allt bara i stunden och kan aldrig fås tillbaka.

I en aula av glas med havet som backdrop hörs konstiga ljud. Under en trappa uppträder personen som bestämmer vilka ljud som är konstiga. Det är lunchtid i elbolagets aula - en ganska passande miljö.

Framför Tero Niemi står en gammal kappsäck fylld med plattor av metall innehållande knappar, kablar, skärmar och blinkande lampor. Kappsäcken är Niemis musikinstrument - en modulär synt.

tero niemis syntmoduler är inbyggda i en gammal kappsäck. ur de många svarta och silverfärgade modulerna sticker gula vita och lika kablar.
Bildtext Tero Niemis hemmabygge.
Bild: Yle/ Axel Brink

Ibland vrider han på något reglage, ibland tar han en kabel och kopplar ihop två eller flera av syntens moduler, och då händer något i ljudbilden.

- I min synt finns många moduler som bygger på slumpmässighet, men det går att styra lite åt vilket håll slumpen far, säger Niemi.

Varje uppträdande på det sättet unikt, och väldigt lite är förberett. Niemi tycker om känslan av att den musik som uppstår bara finns där och då.

- Det enda jag vet är att jag sätter på strömmen - punkt A, och en timme senare slutar jag, punkt B.

Modulär vadå?

För den som inte redan har slutat läsa och väntar på en förklaring om vad den här texten handlar om, så får ni den nu.

En synt är något som många förknippar med någon form av elektronisk keyboard. Det stämmer bara till en viss del. Synten är ett instrument som ger användaren makten att bestämma hur den ska låta - i detalj. Vilken vågform, hur mycket av övertoner vågformen ska ha, hur ljudet öppnas och stängs och hur ljudet rör sig, till exempel.

en bild av fem kvinnor som arbetade som telefonoperatörer på femtiotalet. framför sig har de paneler med kablar för att koppla samtalen med.
Bildtext Spelar de synt eller kopplar de samtal?
Bild: Wikimedia commons

En modulär synt är ännu nördigare. Användaren får själv bestämma vilka moduler synten ska bestå av, och olika moduler gör olika saker åt ljudet. En kan skapa själva ljudkällan, en annan kan få ljudet att röra på sig, en tredje ändrar färgen av ljudet och så vidare. Sedan kan dessa moduler kopplas ihop på en mängd olika sätt.

I slutändan finns det nästan inga begränsningar för vad synten ska bestå av, eller främst - hur den potentiellt kan låta.

Ingenjörspunk

I Tero Niemis fall har han byggt sina moduler själv. Man kunde kalla tänkesättet för ingenjörspunk.

- Jag vet egentligen inte ännu hur vissa av modulerna fungerar, de har så många möjligheter, säger Niemi.

Han började bygga sina moduler för ungefär tre år sedan, men det tog ett och ett halvt år innan han kunde förstå varför de inte lyckades skapa ljud.

När jag lyssnar på hitlistor tycker jag många gånger att den typen av musik är onödig.

Tero Niemi

Det finns tusentals moduler att antingen bygga eller köpa. Instrumentets ständiga förnybarhet gör också att det egentligen alltid är halvfärdigt.

- Ju fler moduler man bygger och förstår sig på, desto fler upptäcker man att fattas. Jag tänker ofta “oj den där har intressanta egenskaper, en sån ska jag ännu ha”, säger Niemi.

Också musiken är halvfärdig

Den musik som Tero Niemi hittills har gjort under namnet Monomicon har varit ljudresor utan en på förhand bestämd struktur.

- Stunden kommer säkert någon gång när jag börjar planera vilka delar jag vill använda.

En modulär synt är en komplex maskin med till synes oändliga möjligheter. Det finns inte heller något sätt att spara ett ljud man är nöjd med i något digitalt minne. Det är lätt att slås av tanken att det är väldigt mållöst, och rent ut sagt onödigt att göra musik som aldrig kan upprepas.

- När jag lyssnar på hitlistor så tycker jag många gånger att den musiken är onödig. Om en person i publiken tycker om min musik så är inte musiken onödig, säger Niemi.

Överraskningarna är fascinationen

Niemi berättar att han kan snöa in sig i timtal i sin studio och bara utforska ljudet.

- Om man har spelat gitarr länge så har ett visst överraskningsmoment försvunnit ur den. Med synten vet jag aldrig vad som händer bakom nästa knapp. Dessutom kommer man aldrig tillbaka till det som hände, säger Niemi.

Är det en bra eller dålig känsla?

- Definitivt en bra känsla. Jag gör också musik på datorn, men det är så enkelt att välja och spara sina ljud. Jag tycker om faran i en modulär synt, det finns något punkigt i det, säger Niemi.

Monomicon gör musik med ett instrument han inte kan använda

5:43

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln