Pedofiljakt med tvivelaktiga metoder synas i norsk dokumentär - "Att se hans reaktion när han får en kamera i ansiktet, det är världens bästa känsla"

Den norska tvådelade dokumentären “Innanför” är en dramatisk historia om pedofiler, pedofiljägare och problematiken kring de metoder organisationen “Barnens trygghet” använder sig av för att få fast sexualbrottslingar.

Stilgreppet är bekant från polisserier med mycket action och skakiga kameror, direkt snack till kameran och dramatisk musik.

Redaktören Emma Clare Gabrielsen vill kolla in hur det går till på pedofiljakt. Att det finns ett pedofilproblem på nätet bekräftas av polisen.

Kari-Janne Lid vid Oslopolisen säger att den norska polisen inte har tillräckligt med resurser för att ta tag i tsunamnin av pedofiler på webben.

- När jag ser på mängden barnporr som laddas ner varje månad i Oslo ter det sig som att omfattningen och mängden är oändlig, säger hon.

Antalet anmälda övergrepp mot barn har stigit med 47 procent på ett år och det är på webben det mesta sker. Kari-Janne Lid berättar hur snabbt det kan gå till.

- Vi har exempel där det gått tjugo minuter från den första kontakten på webben till att barnet skickar förövaren en bild på sig själv och därefter blir utpressat att utföra våldtäktsliknande handlingar på sig själv och samtidigt bli videofilmat, berättar hon.

Emma vill intervjua en pedofil så hon läser diskussioner på nätet där personer som misstänker att de är pedofiler vill ha hjälp för sin läggning som de skäms över.

Den vägen lägger hon ut en intervjuförfrågan där hon vill få kontakt med en pedofil.

Efter att hon lade ut förfrågan så kommer det faktiskt snabbt in tjugo svar av anonyma personer som är beredda att uttala sig. Och det kommer hela tiden in fler.

Kanske litet överraskande är de flesta som hör av sig i åldern 20-30.

En pedofil ertappas på bar gärning framför kamera

Christian Juuhl och Stefan Dahlgren jobbar på föreningen “Barnens trygghet” som tyr sig till kontroversiella metoder för att jaga pedofiler. Dahlgren och hans kolleger skapar fejkprofiler på sociala medier där de utgör sig för att vara till exempel en 12-årig flicka.

När det börjar ramla in oanständiga förslag och videon på masturberande pedofiler så stämmer de träff med förövarna.

- Att se hans reaktion när han får en kamera i ansiktet, det är världens bästa känsla, säger Christian Juuhl.

Emma följer med på en sådan här träff när “Barnens trygghet “ska ertappa en pedofil på ett arrangerat möte. Redan att dyka upp på plats på en sådan här träff med ett barn är straffbart enligt lag. Emma är nervös inför mötet.

- Jag får ont i magen, säger hon när de är på väg mot tågstationen som är mötesplatsen.

I folkmassan ställer de sig på vakt och spejar efter pedofilen, vars utseende de känner till. “Anna” som inte finns på riktigt är 13 och mannen är rejält över 50. När han anländer blir det liv i Juuhl och Dahlgren men Emma verkar litet skeptisk över deras entusiasm.

I rulltrappan visar de leende hur händerna skakar av adrenalinkicken. Man kan ana ett stort hat gentemot pedofiler i deras kommentarer och tillvägagångssätt.

Mannen är retuscherad i dokumentären när han konfronteras. Han erkänner inte och vill inte kommentera någonting. Dahlström och Juuhl intervjuar honom med videokamera och ringer sedan polisen.

- Lägg inte ord i min mun, säger mannen och börjar gå mot utgången. Barnens trygghet och Emma följer efter.

Att det är rätt man är det ingen frågan om för han säger att han “misstänkt att det var Barnens trygghet” på chatten.

Polisen skeptisk till metoden

Bortförklaringarna är klena. Polisen anländer med tjutande sirener, mannen börjar radera meddelanden från sin telefon och tv-teamet följer efter och filmar allting.

Polisen griper mannen. Emma ger honom sitt visitkort ifall han senare skulle vilja berätta sin version av det skedda för dokumentären.

Norska polisen är inte helt övertygad om organisationens metoder. De lockar ju pedofiler till grooming, alltså att ragga offer på nätet, med sina fejkprofiler och organisationens bevis är svaga.

Däremot kan polisen inte låta bli att komma då de ringer upp dem med en pedofil som blivit tagen på bar gärning vid ett möte som detta.

Emma fortsätter att få meddelanden av pedofiler som vill berätta om sin läggning.

Genom hela dokumentären ser vi henne konstant pusta och stöna och himla med ögonen. Det är inte det roligaste uppdraget att konfronteras med pedofiler så här konkret.

- Det verkar som om många pedofiler aldrig har haft någon att tala med om sina känslor och de har otroligt mycket på hjärtat, säger hon.

En sak som de flesta säger för henne är att de är pedofiler men att de aldrig kommer att göra ett övergrepp.

Pedofiljägaren utnyttjades själv som barn

Senare träffar Emma Christian Juuhl igen. Han visar sitt barndomshem och sitt hemliga gömställe på en klippa i skogen med utsikt över vattnet.

Det kommer fram att han själv blev sexuellt utnyttjad av en bekant man när han var tio år gammal. Övergreppen höll på i ett par år.

- Fy fan, suckar Emma.

I början censurerade organisationen inte videona på de ertappade pedofilerna och de lade också ut deras namn på Facebook. Trots att mannen som Emma fick möta var retuscherad så hade hans hyresvärd identifierat honom på hans skor och han hade redan länge varit misstänksam mot sin hyresgäst.

Emma är kluven.

- De arbetar för en god sak. De vill stoppa förövare men deras videor och sättet de filmar på är obehagligt att se. “Barnens trygghet” är som mobbare, som en lynchmobb, säger hon.

- Vad är värre; att någons pappa åker fast och blir uthängd eller att någon inte åker fast och kan fortsätta begå övergrepp i lugn och ro? frågar sig Stefan Dahlgren.

- Vi vill inte att någon ska bli hackad men det är klart att jag gärna skulle ha med mig tio styrketränare som skulle ge ett kok stryk åt pedofilerna. Jag hatar dem ju, men det är inte så lagen fungerar, säger Dahlgren rakt ut.

Den första delen av dokumentären slutar med en dramatisk cliff hanger när Emma, av någon orsak inne i ett toalettbås, berättar för kameran att hon fått napp. Efter flera månaders jakt har en pedofil gått med på att ställa upp på en intervju för henne.

Dokumentärens andra del är om möjligt ännu mer deprimerande. Emma träffar pedofiler av olika slag som försöker berätta om sig själva.

De är väldigt olika och det jobbigaste mötet är pedofilen som överhuvudtaget vägrar se något illa med vad han håller på med.

De pedofiler som trots allt vet att de har ett problem har inte lyckats få någon hjälp av läkare när de försökt.

Innanför - Spela upp på Arenan