Goda nyheter – vi kan och vi ska avskaffa all form av fattigdom i världen, steg för steg

Det finns tre stora trender i världen som alla borde känna till: ökningen av världens befolkning har stabiliserat sig, den extrema fattigdomen minskar och medellivslängden ökar, men få av oss känner till det här.

För att livet för människorna i världen ska bli lite lättare behöver vi utplåna den extrema fattigdomen.

Med extrem fattigdom avses för närvarande människor som lever på mindre än 1,95 US-dollar per dag. Men hur ska vi nå dit?

Att utrota extrem fattigdom

Det första av målen i Agenda 2030, FN:s globala mål, är att få bort fattigdomen.

FN medger att uppgiften med att avskaffa alla former och dimensioner av fattigdom, inklusive extrem fattigdom är den största globala utmaningen, men menar att den är en nödvändig förutsättning för hållbar utveckling.

I det arbetet är de praktiska insatserna avgörande.

Vi vet att lösningarna är fred, skolor, allmän sjukvård, el, rent vatten, preventivmedel och mikrokrediter för att få igång marknadskrafterna. Varför är det då så svårt?

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det finns alltid något man kan bidra med. Det farligaste är likgiltigheten.

Jan Eliasson, ordförande för FN:s generalförsamling 2005-2006.

En stor del av världens fattiga är barn

Fattigdom handlar om så mycket mer än brist på pengar. Det handlar till exempel om att vara undernärd, att inte få gå i skolan, att inte ha tillgång till hälso- och sjukvård och inte ha inflytande över sitt eget liv och framtid.

Att bli sjuk av förorenat vatten, att vara hemlös och maktlös. Varje dag berövas miljontals barn på åtminstone en av de grundläggande rättigheter som de behöver för att överleva, utvecklas och må bra. Fortfarande i dag lever cirka 800 miljoner människor under usla livsvillor.

Man brukar tala om multidimensionell fattigdom. Särskilt utsatta är kvinnor och flickor. Det är också viktigt att alla länder inkluderas, eftersom det finns fattiga människor även i rika och medelinkomstländer.

Fattigdom omfattar fler dimensioner än den ekonomiska. Fattigdom innebär bland annat även brist på frihet, makt, inflytande, hälsa, utbildning och fysisk säkerhet.

Öppna frågeformulär

Källa:Gapminder

Irakiska kvinnor bär kärl med vatten i närheten av al-Fudheliyah, i östra Irak. UNICEF ber om pengar för att hjälpa irakiska barn.
Sedan kriget började har nästan 15 procent eller cirka 4 miljoner av irakierna - av vilka hälften är barn - flytt från sina hem.
Bild: EPA/ALI ABBAS

Världen är inte tvådelad, som vi ofta tror. Det är en världsbild från 1960-talet.

Sedan dess har världen förändrats helt. I dag är de flesta familjer små, och dödsfall bland barn är sällsynta i de flesta länder, inklusive Kina och Indien. Åttiofem procent av befolkningen befinner sig i den grupp vi förr kallade i-länderna.

Öppna frågeformulär

Källa:Gapminder

Av världens barn har 80 procent i dag vaccinerats mot någon form av sjukdom vid redan ett års ålder.

Medellivslängden i låginkomstländerna är i dag 62 år. De flesta har tillräckligt med mat, de flesta har tillgång till rent vatten, de flesta barn är vaccinerade och de flesta flickor går ut grundskolan.

Det finns bara några få länder i världen – extremfall som Afghanistan eller Sydsudan – där färre är 20 procent av flickorna går ut grundskolan. På sin höjd två procent av världens flickor bor i sådana länder.

Föreställningen om en tvådelad värld där de flesta sitter fast i misär, berövade på allt, är ett fantasifoster. Helt enkelt fel.

Hans Rosling i Factfullness

Här kan du göra ett test för att se vad du vet eller tror dig veta om utvecklingen och situationen i dagens värld!

Människor i en båt vid ett slumområde I Bangladesh. Copyright: Yle/Johnny Sjöblom

Sammanfattningsvis är låginkomstländerna mer utvecklade än folk i allmänhet tror och långt färre människor bor i dem.

Utvecklingen i världen skiljer sig mellan och inom olika regioner och länder – ibland kan det till och med vara stor skillnad inom ett och samma kvarter.

Fyra inkomstnivåer i stället för två

Det är mer sanningsenligt att dela in inkomsterna i fyra olika nivåer. De flesta människorna i världen lever på båda de mellersta inkomstnivåerna, där de mest grundläggande behoven är tillgodosedda.

Hans Roslings fond Gapminder ville visa inkomstfördelningen i projektet Dollar street.

De skickade ut fotografer till 300 familjer i över 50 olika länder. Deras foton visar hur människor äter, sover, borstar tänderna och lagar mat. De visar vad deras hem är gjorda av, hur de värmer och lyser upp sina hem.

Du kan med egna ögon se hur olika familjer lever i olika länder. Du kan jämföra olika familjers situation runtom i världen och se att vi faktiskt är mer lika än vi tror.

Ta en promenad på Dollar street och du börjar förstå att det är inkomst, inte religion eller land, som främst avgör människors vardag.

Tre barn står i en dörröppning till ett betonghus i Abobo, Elfenbenskusten. Bild: Yle/Daniel Olin

Eeva Furman är chef på Finlands miljöcentral. Hon berättar att man inte alltid kan gå rakt på sak, om det i något land finns svåra politiska missförhållanden som exempelvis kvinnors och flickors låga ställning.

Då kan man kanske inte börja med att diskutera just det ärendet utan får börja med att ta upp mer neutrala ämnen för att etablera en kontakt. Det kan då handla t.ex. om miljö- och naturfrågor.

Olika projekt är på gång på gräsrotsnivå, runt om i världen, där man engagerar de lokala människorna. De är de verkliga experterna på sin egen situation och har också tankar och idéer kring hur man kan påverka och förändra olika missförhållanden.

Ett exempel Eeva Furman berättar om, är ett projekt på Västbanken där palestinska kvinnor får stöd av varandra samt av israeliska kvinnor. Projektet kan handla om att bygga små företag, driva en grön skola eller ett daghem, eller utveckla kompostering hemma.

Extrem fattigdom har minskat med 70 procent

Under de senaste tjugo åren har andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom halverats. Det är en av de viktigaste förändringarna i världen i vår närhistoria.

En miljard människor har lyfts ur extrem fattigdom det senaste kvartsseklet. Detta är en seger av stora mått som visar att förändring är möjlig.

Hans Rosling i Factfullness

I centrala och södra Asien har andelen extremt fattiga minskat från 34,7 till ca 14,4 procent mellan år 1999-2013. Det stämmer också ganska väl överens med utvecklingen på hela jorden.

För att fler människor ska kunna ta sig ur extrem fattigdom krävs att de får en lön som matchar arbetsinsatsen och att världen jobbar hårt för tillgång till vård, utbildning och vatten.

M-KOPA gör solpaneler för kenianerna. Trots elledningar som syns på bilden finns det ingen allmän tillgång till elektricitet. Bild:Yle/Toni Määttä

Det finns tre stora trender i världen som alla borde känna till: ökningen av världens befolkning har stabiliserat sig, den extrema fattigdomen minskar och medellivslängden ökar.
I Idag befinner sig det stora flertalet av världens befolkning någonstans kring mitten av inkomstskalan. De tillhör inte riktigt det vi menar med medelklassen, men de lever inte i extrem fattigdom.

Tillgången till utbildning har ökat avsevärt för både pojkar och flickor. Den moderna informationstekniken kan hjälpa till att påskynda det mänskliga framåtskridandet, överbrygga den digitala klyftan och utveckla kunskapssamhällen.

Ingenstans är det helt hopplöst, inte ens i Afrika

Den totala fattigdomen har alltså halverats på de senaste tjugo åren. Så varför skulle de då inte var möjligt att fortsätta en sådan positiv utveckling?

Det postkoloniala Afrikas politik har i hög grad präglats av diktatur, statskupper och brist på mänskliga rättigheter. Nationerna i Afrika har ofta visat sig vara instabila stater som efter självständigheten hemsökts av korruption, våldsamma statskupper, despotism och militärdiktaturer.

Den Nigerianska armén patrullerar i Chibok, Borneo State i nordöstra Nigeria i Mars 2015.
Enligt rapporter utförde Boko Haram självmordsattacker i två butiker och på en busstation.
I attackerna dog 54 personer och 143 blev allvarligt skadade i staden Maiduguri i nordöstra Nigeria.
Bild: EPA/Henry Ikechukwu

Korruption och havererade politiska program har lett till utbredd undernäring och undermålig infrastruktur som orsakar alltjämt orsakar brist på mat och rent vatten.

Genom påtryckningar från till exempel Internationella valutafonden (IMF) har många afrikanska stater lyckats vända en nedåtgående ekonomisk spiral som varat i flera decennier till en positiv tillväxt.

Att stärka motståndskraften mot katastrofer

Det internationella katastrofarbetet syftar till att lindra den akuta nöden, men man arbetar också förebyggande och med grundorsakerna till fattigdom och hunger.

Det humanitära arbetet som pågår utgår också från insatser för att minska risken för framtida katastrofer genom att främja lokalsamhällens motståndskraft och återhämtning efter en katastrof.

Det här kan konkret handla om utdelning av utsäde, boskap och redskap för att kunna börja odla mat efter en torka, eller plantering av träd och buskar för att stoppa vattenflöden.

När humanitära katastrofer inträffar drabbas dem som redan lever i fattigdom hårdast.

Det offentliga utvecklingssamarbetet spelar fortfarande en viktig roll, särskilt när det gäller att stödja de minst utvecklade länderna, men också där kommer finansieringen från flera olika källor. Det är viktigt att stärka ländernas egna resurser.

UNDP och den Europeiska Unionen finansierade exempelvis ett projekt i Albanien med att bygga upp en fungerande infrastruktur. Man byggde upp en 16 km lång fördämning, kanaler och dräneringsinstallationer.

Stärka människor att leda sin egen utveckling

Ett sätt att få människor att hjälpa varandra är att stärka deras möjligheter att organisera sig, för att kunna dela erfarenheter och kräva ansvar från myndigheter. Konkret kan det exempelvis handla om självhjälpsgrupper, mikrofinansiering och riktat jämställdhetsarbete.

Mikrofinansiering kan betyda små lån som beviljas för att köpa arbetsredskap eller för att starta upp någon verksamhet. Lånet är ett verkligt lån som betalas tillbaka när verksamheten blir inkomstbringande.

Grupper med elever undervisas på en gårdsplan i Afghanistan. Flickor och pojkar skilt för sig. Bild: Yle/Lennart Berggren

Vi måste minska klyftorna och bygga broar för att ena människor runt dessa gemensamma mål. Gemenskap är vårt ledord. Vår framtid hänger på det.

António Guterres, FN:s generalsekreterare.

Det finns flera faktorer som leder till fattigdom, och därför flera sätt att motverka fattigdom. Mat, utbildning, sjukvård och tillgång till rent vatten är några av de faktorer som ger människor förutsättningar att styra sin framtid.

Målen om att utrota fattigdom och hunger hör starkt ihop med varandra och är nära sammankopplade med flera av de andra målen i Agenda 2030.

FN medger att uppgiften med att avskaffa alla former och dimensioner av fattigdom, inklusive extrem fattigdom är den största globala utmaningen, men den är en nödvändig förutsättning för hållbar utveckling.

I det arbetet är de praktiska insatserna avgörande.

Hållbarhetsmål 2 för Agenda 2030 fokuserar på hunger och tillgång till mat och frågor kring varför maten som finns inte når fram till alla.

Källor:
Addis Abeba Action Agenda
Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling
Gapmind, www.gapminder.org
www.globalamalen.se
Factfullness, Tio knep som hjälper dig att förstå världen
www.globalamalen.se
Kyrkans utlandshjälp
UNDP, strategicplan.undp.org
Exemple på UNDP:s projekt:
Odlingshjälp till kvinnor i Mali
Radiovågor som hjälper i Lao

17 steg till en perfekt värld

1 Ingen fattigdom

2 Ingen hunger

3 Hälsa och väl­befinnande

4 God utbildning för alla

5 Jämställd­het

6 Rent vatten och sanitet

7 Hållbar energi för alla

8 Anständiga arbets­villkor och ekonomisk tillväxt

9 Hållbar industri, innovationer och infra­struktur

10 Minskad ojämlikhet

11 Hållbara städer och samhällen

12 Hållbar konsumtion och produktion

13 Bekämpa klimat­förändring­arna

14 Hav och marina resurser

15 Ekosystem och biologisk mångfald

16 Fredliga och inklu­derande samhällen

17 Genom­förande och globalt partner­skap