Författaren Peter Sandström: Jag utforskar en parallell verklighet i mitt skrivande
Jag öppnar en Narnia-liknande garderob, gräver mig in bland kläderna och försvinner, så beskriver Peter Sandström sitt skrivande, som nästan aldrig är planerat på förhand.
Han är flitig, Peter Sandström, de senaste åren har det kommit ut en ny bok vartannat år. Laudatur från 2016 blev nominerad till Finlandiapriset och vann Runebergspriset året efter.
Nya boken, Mamma november, har underrubriken åtta betraktelser.
- Jag tycker att begreppet novell är behäftat med stora förväntningar vad det gäller form och ett visst sätt att skriva, och jag tänkte att betraktelser är mer fritt, säger Peter Sandström.
Familjen är van
Vi ses i hans Nykarleby. Här är han född och hit återkommer han i sina texter, känner sig trygg med att i huvudet vandra de gator han gått så många gånger.
Kvällen innan har han haft ett välbesökt författarframträdande i Jakobstad och nu hälsar han på sin syster och sin mamma, mamm, båda bekanta för många läsare, åtminstone deras skönlitterära likar.
- De brukar inte få se texten innan den är tryckt och klar.
Men familjen är van, det är så Sandström har jobbat länge nu, och de har inte något större problem med det heller, säger han.
Vänder plättar
Den prosa Sandström bjuder på är strömlinjeformad på ett omekaniskt sätt, och påminner om sättet han pratar på.
Han liknar sitt skrivande vid att steka en pannkaka och vända den i luften.
- Om jag börjar fundera på hur jag ska göra det, då hamnar plätten på golvet, men om jag bara gör det så lyckas jag svänga den i luften.
Sandström kallar sig själv ett textfreak, och tycker att arbetet med texten är den viktigaste delen av hans skrivande.
Det handlar om rytm, och han kan fila på små detaljer om han tycker att texten haltar i omarbetningsskedet. Byta ut ett ord mot ett annat av samma längd, till exempel.
Följer efter berättelsen
Mellan pärmarna på Mamma november träffar en “Peter Sandström” personer ut sin familj i åtta episoder. Det är vardagliga möten utan större drama.
- Vardagen är det mest intressanta som finns, våra liv byggs av dem, säger verklighetens Sandström.
Han utgår direkt från vardagen i sitt verkliga liv när han skriver, men säger att han ganska snart fram till en punkt där den vardagen inte riktigt räcker till.
- Då släpper jag iväg berättelsen och den kan rusa iväg med mig precis vart som helst.
- Jag följer efter och tecknar ner det som händer.
Sandström vet alltså sällan vad som ska hända i det han skriver, det finns nästan aldrig ett synopsis.
- Jag känner väldigt sällan till slutet innan, men jag känner när jag är framme.
Kärleken i vardagen
I det vardagliga i nya boken hittar man flera olika teman, men Sandström har en tydlig bild av vad han oftast undersöker i sina texter.
- Det jag försöker utforska i allt det jag skriver är hur vi människor visar kärlek mot varandra.
Han menar att det inte behöver handla om stora romantiska gester eller behöver var invecklat, också det går att hitta i vardagen.
- Det kan vara att du iakttar din partner äta en oliv eller att du lär ett barn att cykla och märker att barnet gillar det.
- Väldigt mycket i kärleken handlar om att vara närvarande i nuet.
Ett annat tema i Mamma november är förgänglighet.
- Allt är ganska förgängligt. Det positiva med att inse det är att jag har blivit bättre på att leva i nuet.
Peter Sandström om Mamma november
