Barnen har glömt hur man leker med fantasi säger forskare - och det är de vuxnas ansvar: "Barnet har faktiskt rätt till vuxna som är närvarande"

Allt fler barn har svårt för att leka fantasi- och rollekar. Därför borde man undervisa barnen i lek säger svenska forskare. Leken är barnets rättighet men för att leken ska blomstra behövs närvarande vuxna, säger universitetslektor Marina Lundkvist.

Allt fler barn kan inte leka fantasi- och rollekar. Det här säger forskare och pedagoger i både Finland och Sverige.
Marina Lundkvist som är universitetslektor på Helsingfors universitet håller med om att leken är viktig.

- I den nya planen för småbarnspedagogik står det att barnen har rätt till lek och mångsidiga aktiviteter som inkluderar lek. Det är en stark markering, att leken är barnets rättighet, säger Lundkvist.

Lundkvist säger att i stort sett alla som jobbar med barn är eniga om att leken är viktig. Barn leker sådant de erfar, problematiserar och lär sig vad det innebär att visa respekt.

- Leken är barnets sätt att gestalta omvärlden, säger Marina Lundkvist.

Undervisa i lek

Sara Kanu som är barnträdgårdslärare i daghemmet Ankdammen-Ankkalampi i Helsingfors säger i artikeln att hon ser att många barn har svårt att leka och pedagogerna måste lära ut hur man kan leka.

Den rikssvenska barnträdgårdsläraren och universitetsadjunkten Jeanette Koskinen är inne på samma linje i en insändare i Hufvudstadsbladet: barn behöver få undervisning i lek.

Att vi diskuterar lek är inget nytt, säger Marina Lundkvist, men man är inte riktigt eniga om vad leken är. Är den biologisk och något man har med sig? Synen har förändrats genom åren.

- Jag och många med mig är av den åsikten att leken finns i barnet. Men om vi ställer frågan om barn kan leka så beror det också på omständigheterna och förändringarna i omvärlden.

Att tala om att undervisa i lek är en smula provocerande, säger Lundqvist. Men hennes svenska kollegor talar allt oftare om undervisning även inom småbarnspedagogiken.

- Men leken är väsentlig och jag tror att de vuxnas närvaro är superviktig. Vuxna uppfattar barnens leksignaler för leken är inte bara en isolerad grej där barnen leker ensamma, säger Lundqvist.

Närvarande vuxna

Visst har barn också behov av att vara för sig själva, men närvaro borde finnas naturligt hos både pedagoger och vårdnadshavare, för att se om barnet behöver hjälp att komma in i en lek.

Handlar det om undervisning eller handlar det också om en närvaro och en sensitivitet?

Marina Lundkvist

Lundkvist berättar om ett färskt exempel när hon observerade hur en pedagog hjälpte en liten flicka som hamnat utanför att komma in i en lek som tre andra flickor höll på att leka.

- Pedagogen gjorde det här på ett mycket fint sätt. Då tänker jag att handlar det om undervisning eller handlar det också om en närvaro och en sensitivitet? De vuxnas närvaro är viktig för leken.

Ibland vill barn leka ensamma utan vuxnas inblandning och det ska man respektera. Men de vuxnas roll är också då att ha ansvaret för leken.

- Att hjälpa barn att leka, det tror jag faktiskt att vi behöver göra. Barnen har leken i sig men vi vuxna behöver vara närvarande, säger Lundkvist.

Nya former av lek

Ute på gården på Västermalms daghem i Jakobstad är leken åtminstone i full gång, det plaskas i vattenpölar och i en skogsglänta leker en grupp barn snabbmatsrestaurang när Yle hälsar på.

- Här leker vi hela dagarna. Men barnen kanske inte leker lika mycket med dockor, bilar och tågbanor som tidigare. Om man anser att barn leker eller inte beror också på hur man definierar lek, säger daghemsföreståndare Kerstin Granroth.

Är det då så att Playstationspel och mobilen gjort att fantasilekarna försvunnit?

Granroth säger att det också växer fram nya former av lek. Förra året lekte en grupp pojkar dataspel utomhus i flera månaders tid. De skapade olika världar ute i skogen och på dagisgården och förflyttade sig sedan mellan de olika världarna.

Det handlade inte om skjutande och krigande, utan om rollek och alla som ville fick vara med.

- Det är kanske sådant som man inte spontant tänker på som lek. Men det är samma känsla. Inte ska man tänka att barn slutat leka på dagis bara för att ingen längre sitter i dockvrån. Leken anpassar sig till livet.

Barnen kanske inte leker lika mycket med dockor, bilar och tågbanor som tidigare

Kerstin Granroth

Marina Lundkvist säger att dataspel och mobilen provocerar många vuxna som tycker att barn sitter alltför mycket framför skärmen. Hon använder uttrycket digilek, en lek som inte har alla de traditionella elementen som vi förknippar med lek.

Inkludera digileken

Men de som jobbar med småbarnspedagogik måste inkludera den leken och förhålla sig till den, vare sig de vill eller inte. Deras uppgift är att hjälpa barnet att hitta leken i det digitala.

- Det handlar om barnens lika rätt och de vuxnas skyldighet att hjälpa barnen att förstå. Även om vi själva skulle känna motstånd mot saker så måste vi hitta barnen i dag och barnens lek i dag, vi kan vi inte leva kvar i en förgången tid, säger Lundkvist.

Men det betyder inte att den övriga leken ger vika. Barn behöver fortfarande få leka rollekar och fri lek - och vara ute i skog och mark.

Vi behöver ansvara för att våra barn får möta andra människor, också de barn som drar sig undan

Marina Lundkvist

Kerstin Granroth säger att en bra pedagog alltid hittar leken och att det finns lek i allt. Det handlar om känslan när fantasin släpps loss, vad som helst kan hända och det lite magiska tar vid.

Det handlar också om att ge utrymme åt leken och skapa rätt förutsättningar för lek.

- Det ska kännas tryggt och bra och man behöver några goda lekare som kan ta med andra. Så har det alltid fungerat, barn lär sig leka av varandra.

Men hur kan man då som förälder stöda sitt barn till att leka? Ska man dra ur sladden till tevespelet eller ska man locka till lek? Marina Lundkvist säger att knep alltid är svåra att dela ut, men att man behöver värna om sina mänskliga relationer.

- Vi behöver ansvara för att våra barn får möta andra människor, också de barn som drar sig undan.

Faran är att det digitala gör barn asociala, men det ena behöver inte utesluta det andra. Att stöda sitt barn att leka har en stark koppling till närvaro. Vi måste finnas där för våra barn.

Är det vi vuxna som tittar för mycket på våra skärmar?

- Det kan jag kanske tycka. Jag har många vänner som tagit digital fasta. Vi måste återkomma mera till nuet och det gäller både barn och vuxna. På något vis rusar vi alla ständigt på. Vi måste också tänka över vad som på riktigt är viktigt i livet.

Barnet har faktiskt rätt till vuxna som är närvarande

Lundkvist säger att det inte handlar om kvantitet utan kvalitet. Få kan sitta med barnen fem timmar per dag. I stället handlar det om det genuina mötet. Att inte bara slentrianmässigt säga "ja, ja" när barnet tilltalar den vuxna.

Marina Lundkvist säger att hon själv inte heller alltid var så duktig på att vara närvarande när hennes söner var små. Men hon fick motstånd, speciellt av den ena sonen. Lyssna på mig, sa sonen, du hör ju inte vad jag säger.

- Och det är just det vi behöver, närvaron, och att känna att vi blir mötta och bemötta. Det får vi jobba på, alla. Barnet har faktiskt rätt till vuxna som är närvarande, säger Marina Lundkvist.