Förbundspennan: Elevinitiativ, nybygge och en rejäl budget är ingredienserna för en av Finlands bästa skolgårdar
Då Vårberga skola öppnade sina dörrar stod även en ny skolgård till elevernas förfogande. Eleverna fick vad de under processen var ute efter: möjligheter till bollspel, klättermöjligheter och gungor. På skolgården är det bara bänkarna som är så gott som oanvända, skriver rektor Niklas Läckström.
Skolstarten har varit normal, en rejäl dos kaos, ett antal glädjeämnen och lite att reda ut. Det var roligt att ta emot personalen på planeringsdagen och lika roligt att ta emot en massa glada förväntansfulla elever följande dag. Det är den fina biten med att arbeta i årskurs 1–6, de tycker i regel att det är roligt att komma till skolan.
Det är den fina biten med att arbeta i årskurs 1–6, de tycker i regel att det är roligt att komma till skolan.
Skoltröttheten och motivationsproblemen ligger ännu i framtiden. Vi är också i den lyckliga situationen att vi inleder vårt första hela år i en ny frisk skolbyggnad, inte det heller alla förunnat i dagens skolvärld.
Tre klara önskemål
Det nya skolbygget hade som ett delmål att beakta skola i rörelse och jag hade en massa tankar och idéer för hur den biten kunde forma skolhuset. I slutändan blev nästan inga av dessa element verklighet.
Blev det då en skola som är antirörelse eller misslyckad på något annat sätt? Verkligen inte! Under processen involverade vi eleverna i planeringen och skolgården har tagit fasta på vad de önskat.
Ett element på skolgården för det mesta är oanvänt under rasterna, nämligen bänkarna.
Tre element stack tydligt upp ur mängden. Eleverna ville ha möjligheter till bollspel, de ville ha klättermöjligheter och de ville ha gungor.
I ett skolhus för en svensk och en finsk skola med ett beräknat totalantal skolbarn på 420 har vi lyckats klämma in en hel del. En större konstgräsplan, en 300 m² inhägnad plan med handbollsmål och korgbollsställningar, en 200 m² volleybollplan, parkourbana, större klätterställning, reppyramid, en massa vanliga- och spindelgungor och lite annat för skoj och balans. Kort och gott, något för var och envar.
Musik på rasterna
Jag har haft orsak att konstatera att endast ett element på skolgården för det mesta är oanvänt under rasterna, nämligen bänkarna. Eleverna sitter inte utan rör sig i bästa skola i rörelseanda. Skolgården har helt enkelt lyckats så bra att behovet av skola i rörelse som ett aktivt element i vardagen inte behövs.
Då vi skaffade en större bluetoothhögtalare som administreras av årskurs 5–6 så fick vi musik ut på rasterna och elever som dansar och sjunger.
Gården är så bra att till och med dagens playstationgeneration glömmer mobiler och annat och rör på sig. En del flickor i högre klasser tenderade att bli lite utanför men då vi skaffade en större bluetoothhögtalare som administreras av årskurs 5–6 så fick vi musik ut på rasterna och elever som dansar och sjunger.
Vi skaffade den i december för knappa två år sedan och första låtarna på den var julsånger och eleverna dansade ringdanser till dessa.
30 procent konst och färdighet
Jag brukar säga att vi har en av Finlands bästa skolgårdar, man kan få det i samband med ett nybygge och en rejäl budget. Frågan som jag funderat på är hur kunde vi få samma lyckliga situation till varje skola och varje elev. Ofta hör vi klagomål om att högstadieungdomarna inget gör, lite karikerat rör sig rökarna mest då de rusar någonstans för att kunna smygröka på rasten.
Jag läste någonstans om en högstadieskola med mopedbana på åkern bredvid och en massa element för spel och rörelse. Så borde det vara. Det borde på skolgårdarna finnas en massa roligt som aktiverar eleverna, för dem, deras hälsas skull och för att hjärnan skall vara fräsch när de kommer in tillbaka för följande teoripass.
Jag läste någonstans om en högstadieskola med mopedbana på åkern bredvid.
Vi skall inte glömma att skola i rörelse inte enbart handlar om folkhälsan och att få elever att röra på sig tillräckligt, vi har tonvis med undersökningar som visar att rörelse stöder inlärning. Skulle det inte vara kul att höja PISA-resultat via bättre skolgårdar? Låter som en långsökt koppling men forskningen säger annat.
Vi har under de senaste 10 åren haft en stor drive kring digitaliseringen i skolan, nu pratas det en massa om programmeringen i skolan. Det som jag själv tror att kommer att vara den stora styrkan för finländska ungdomar är att vi satsar cirka 30 procent av lektionerna på konst- och färdighetsämnen. De får röra på sig, lära sig att sköta om sin hälsa och de får vara kreativa.
Niklas Läckström
Viceordförande i Svenska Finlands Skolidrottsförbund och rektor för Vårberga skola