Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

“Barn känner mycket väl till att det finns ondska i världen” - Karin Erlandsson väjer inte för svåra ämnen i sina barnböcker

Från 2018
Författaren Karin Erlandsson.
Bildtext Karin Erlandsson är strukturerad som författare, hon skriver listor och håller sig till dem.
Bild: Elin Willows

Vi behöver inte skydda barn och ta hänsyn i litteraturen, menar Karin Erlandsson som är aktuell med andra boken i serien Legenden om ögonstenen.

- Jag är snabb, säger Karin Erlandsson, en del människor är ju det.

Hon är känd för sin produktivitet, det är bara att se på takten på hennes utgivning. Hon debuterade skönlitterärt 2014, då för vuxna, med Minkriket. Redan 2016 kom hennes första deckare, Missdåd, och sedan dess har takten ökats ännu mer.

Erlandsson jobbar fortfarande som kulturredaktör på Nya Åland, och skriver både innan och efter jobbet. Går upp klockan fem på morgonen för att få tiden att räcka till.

- Jag är otroligt organisatorisk, skriver listor och håller mig till dem.

Därför har det också kunnat bli fem böcker på fem år, och med två till som kommer nästa år.

Boken Fågeltämjaren av Karin Erlandsson.
Bildtext Fågeltämjaren är den andra delen i serien Legenden om ögonstenen.
Bild: Schildts & Söderströms

Från en bok till serie

Schildts och Söderströms utlyste 2015 tävlingen Berättelsen är bäst. De sökte kapitelböcker för barn, och över 200 bidrag kom in.

När vinnaren avslöjades 2016 var det Karin Erlandsson som fick ta emot ovationerna för sin Pärlfiskaren, det som skulle bli hennes första barnbok.

- Den gick snabbt och mödolöst att skriva, säger Erlandsson.

Hon inspirerades av en promenad i ett snöigt, glittrigt vinterlandskap, kanske var det samma känsla som att gå på en pärlbeströdd havsbotten?

Fortsättningen gav Erlandsson sig själv i present efter ett effektivt skrivår.

- Hur ska jag belöna mig själv? Jag vill skriva en fortsättning och fortsätta vistas i den här världen med Miranda och Syrsa.

Så kom Fågeltämjaren till, och samtidigt bestämde hon att skriva två böcker till, de fyra böckerna skulle bli Legenden om ögonstenen.

Ny form

Från Schildts och Söderströms sida var man, i och med den nytillblivna serien, tvungen att tänka nytt. Man valde att paketera om. Den nya boken, Fågeltämjaren, fick ett annat utseende, och Pärlfiskaren kom samtidigt ut i ny formgivning, bland annat med bortplockade illustrationer i texten.

- Både bokbranschen och bokhandeln behöver tydliga signaler om vad det är för typ av bok, säger Anna Friman, förläggare på Schildts och Söderströms.

Nu valde man att marknadsföra böckerna mot en lite äldre publik, och dessutom som fantasy. Friman tycker inte boken enbart är fantasy, den har mycket annat också, men menar att läsarna själv får hitta bokens nyanser när de läser den.

- Man kan inte gå ut med alla nyanser, för då uppfattar ingen någonting, utan man måste vara tydlig.

Anna Friman, litterär chef på Schildts & Söderströms förlag.
Bildtext Anna Friman är förläggare på Schildts &Söderströms.
Bild: Yle/Eva Pursiainen

Barn känner till ondska

Legenden om ögonstenen, som serien alltså kallas, passar enligt förlaget för barn mellan nio och tolv, men Friman tycker samtidigt att det är en allåldersserie.

Det stämmer väl överens med Karin Erlandssons bild av boken, åtminstone på det sättet hon skriver. Hon tänker inte på läsaren när hon skriver, säger hon, hon tänker på sig själv.

- Tematiken är längtan, en ganska avancerad tematik. Jag tror att barn förstår det på ett sätt och vuxna på ett annat, säger Erlandsson.

I hennes texter är det bannlyst med sexuella blinkningar till vuxna, hon tror ändå att läsare av olika åldrar hittar olika saker i boken.

Barn kan vara mer kräsna som läsare, och Erlandsson har provläst för sina egna barn och sett på dem när du varit uttråkade, för att sedan skriva om just det stycket. Men vad det gäller “svåra ämnen” har hon inte backat för att läsarna är barn.

- Jag tror att barn mycket väl känner till att det finns ondska i världen, och jag tror att vi gör dem en otrolig otjänst genom att inte bekräfta det i litteraturen.

Erlandsson säger att den här berättelsen behövde vara på det här sättet, hemsk emellanåt.

- Det är inte något vi behöver skydda dem från, att ta hänsyn i litteraturen.

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln