Skällsord och krav eller beröm och uppmuntran – vad leder längst då barn ska fostras till elitgymnaster?
Rebecca Gergalo är finländsk mästare, Lia Kallio bäst i landet i sin åldersklass. Bägge tränas av Finlands mest framstående tränare i individuell rytmisk gymnastik, Larisa Gryadunova. Den ena siktar på Tokyo-OS 2020, den andra på ungdoms-OS 2022.
“Du är en fullständig nolla, en enfaldig kossa, en patetisk fegis!”
Det är vad rytmiska gymnasten Margarita Mamun får höra av sina tränare i sportdokumentären Over the limit, som handlar om Mamuns väg till OS-guld i Rio för två år sen. Många har blivit illa berörda av språkbruket i filmen, och undrat om samtalstonen i Finland är likadan.
– Lia, det ser ut som om du hade ont i magen då du håller handen så där, den ska vara lägre, på höften.
Tränaren Larisa Gryadunova kommer från Ukraina, men har jobbat i Finland i över 20 år. Det var hon som lotsade Ekaterina Volkova till en 21:a plats i Rio-OS, Finlands hittills bästa OS-placering i rytmisk gymnastik.
Idag tränar hon en grupp bestående av sju lovande gymnaster i åldern 11 till 18 år i Olarin Voimistelijat i Esbo. Äldst är VM-aktuella Rebecca Gergalo, yngst Lia Kallio.
– Lia, i balansen är din övre vrist helt horribel.
I toppträning sedan 9-års ålder
Lia minns att det kändes rätt skrämmande att komma på den första träningen, då hon som 9-åring för två år sen handplockades till Larisas träningsgrupp. Då hade hon redan hållit på med rytmisk gymnastik i fem år.
– I början vågade jag inte prata och måste göra allt bra, för det var så skrämmande om hon skulle börja ropa, men nu är det ganska normalt, säger hon.
Själv är Larisa den första att erkänna att hon säkert skäller rätt mycket på sina adepter.
– Ibland måste man vara rätt hård och krävande, säga saker rent ut, helt enkelt. Men inte med fula ord, och det får aldrig gå till person, kommentarerna måste alltid basera sig på grenens krav. Man får inte förnedra någon, där går gränsen.
– Ibland gråter jag, men inte så ofta. Sen gör jag bara på nytt, säger Lia Kallio med ett skratt.
Nära förhållande till adepterna
Trots att kommentarerna ibland kan låta hårda, är det tydligt att Larisa Gryadunova har ett mycket nära och gott förhållande till sina adepter. Vissa dagar i veckan tillbringar hon i själva verket fler timmar med gymnasterna än vad deras föräldrar gör.
Då Lia snyftande går fram till Larisa och förklarar att det gör ont i ena handen då hon svänger käglorna, får hon en varm kram av tränaren och en uppmaning att byta till ett annat redskap.
– Det är ett blåmärke, det är inte farligt. Det vore värre med ett skavsår, säger hon.
– Stackars liten, säger Larisa med ett ömt leende då Lia går och byter käglorna mot en boll, det verkar vara en tuff dag för oss alla idag.
Kärlek vid första ögonkastet
Efter Ekaterina Volkovas sorti från tävlingskanvesen för två år sen har Rebecca Gergalo, 18, tagit hennes plats som nummer ett i Finland. I FM i våras vann hon fyra guld av fem möjliga.
Larisa har varit Rebeccas tränare sen hon var fyra år gammal, i fjorton år.
– Jag minns att jag tyckte att hon var väldigt krävande, berättar Rebecca.
– Ibland sa hon att den som först skulle klara av att göra en ny grej skulle få ett litet pris, och då jag en gång lyckades först fick jag fina Hello Kitty-hårspännen som belöning av Larisa. Det kändes underbart och väldigt uppmuntrande.
Enligt Larisa Gryadunova är det ytterst viktigt att man som tränare inser att man måste behandla sina adepter olika beroende på deras ålder. Med barn är det allra viktigaste att väcka kärlek till grenen. Blir de förälskade i gymnastiken stannar de kvar och kan gå långt.
För Lia Kallio var det kärlek vid första ögonkastet. Det hon genast fastnade för var att grenen är så mångsidig, man tränar och tävlar med många olika handredskap, käglor, boll, rep, band och tunnband. Enligt henne verkar till exempel fotboll lite tråkigt i jämförelse.
Träning upp till sju timmar om dagen
Vill man bli en skicklig rytmisk gymnast måste man vara beredd att träna mycket redan i unga år. Därför är det bara de som på riktigt förälskar sig i grenen som kan nå toppen.
11-åriga Lia har gymnastikträning sex dagar i veckan. Måndagarna är lediga, tisdagar, torsdagar och fredagar tränar hon en gång, onsdagar och lördagar två gånger och söndagar antingen en eller två.
Då Sportmagasinet besöker OVO Training Center en vanlig onsdag i slutet av augusti tränar både Lia och Rebecca från klockan åtta till halv tolv på förmiddagen och från klockan ett till halv fem på eftermiddagen, dvs. sju timmar totalt.
Lia får skoluppgifter av sina lärare, som hon sköter på egen hand de onsdagar hon inte är i skolan. Rebecca har färre gymnasiekurser under höstens första period, som är tävlingstung med säsongens två sista världscupstävlingar och VM.
– Rebecca, jag förstår mycket väl att du är trött och inte orkar koncentrera dig. Men nu skulle det vara väldigt viktigt att orka, suckar Larisa från sin plats vid kanten av kanvesen.
Sent föregående kväll har Rebecca och Larisa återvänt från världscuptävlingen i Minsk och ska följande dag iväg till följande världscuptävling i Kazan. Samtidigt är det mindre än tre veckor till VM.
Då lillflickan inte är lillflicka längre
Den tionde september börjar VM i rytmisk gymnastik i Sofia i Bulgarien. Rebecca Gergalo och Finlands två andra individuella gymnaster, Jouki Tikkanen och Inessa Rif inleder med tunnband på måndag. På tisdag följer bollprogrammen, på onsdag band och på torsdag käglor.
De 24 bästa i kvalet går till mångkampsfinalen, de åtta bästa på respektive redskap till redskapsfinal. Totalt deltar 161 gymnaster i tävlingen.
– Då de börjar bli vuxna börjar de anse att de vet allt – till och med mer än tränaren. Det är en svår period för mig som tränare, då jag också själv borde förändras i mitt förhållande till gymnasten, berättar Larisa om en av tränarskapets stora utmaningar.
För tränaren gäller det att inse att den lilla gymnastflickan blivit en ung kvinna, vars åsikt man måste beakta – även om man inte håller med.
– Jag måste ställa krav, men på ett sådant sätt att gymnasten orkar och framför allt vill göra det jobb som krävs. Ibland grälar vi ganska häftigt, men vi hittar nog alltid en lösning.
Grenspecifik kritik som inte går till person
– Då jag var liten gjorde jag exakt som Larisa sa, lyssnade noggrant och käbblade aldrig emot. Men då man blir äldre och börjar ha egna åsikter och känslorna kommer upp till ytan, blir det svårare att kommunicera, konstaterar Rebecca.
I grunden vet hon ändå att den kritik hon får, handlar om det grenspecifika, det hon visar upp på träning och tävling, inte om henne som person.
– Allt har nog funkat väldigt bra mellan Larisa och mig under våra fjorton år tillsammans, säger Rebecca eftertänksamt.
OS hägrar
Hur länge samarbetet fortsätter återstår att se. För de individuella gymnasterna är årets VM en mellanetapp på väg mot VM 2019 i Baku, där de 16 första OS-platserna delas ut. Rebeccas stora mål är OS i Tokyo 2020, då hon är 20 år gammal. Katja Volkova avslutade sin karriär som 19-åring.
För sju år yngre Lia Kallio kommer den första chansen att vara med om något riktigt stort om fyra år, då de år 2007 födda flickorna får ställa upp i ungdoms-OS, som då sannolikt arrangeras i Afrika. Då har Lia redan hunnit fylla 15 år.
Sportmagasinets reportage från de rytmiska gymnasternas träningspass i hemmasalen i Esbo kan ses onsdag 5.9 kl. 19 i Yle Teema & Fem samt Yle Arenan.