"De sålde oss som djur" – flyktingar i Libyen torteras, våldtas och misshandlas och EU gör läget värre säger experter

Allt fler flyktingar som försöker ta sig till Europa över Medelhavet fastnar i överfulla fångläger i Libyen. Förhållandena i lägren är fruktansvärda, enligt människorättsorganisationer. Och flyktingar som har räddats ur Medelhavet vittnar om misshandel, tortyr och våldtäkt i lägren.

- De misshandlade oss för att få oss att betala mera för vår resa över Medelhavet, berättar en eritreansk flykting.

Han hölls fången i över ett år i ett libyskt fångläger som drevs av människosmugglare.

- Det fanns ingen mat, inget vatten. Smugglarna sålde oss som djur till andra smugglare, som krävde mer pengar. Det var den värsta perioden i mitt liv, säger mannen, nu i trygghet i Italien.

Misshandel, slavarbete, tortyr och våldtäkt

Berättelserna om det våld och den misshandel som flyktingar i Libyen utsätts för är otaliga.

- Flyktingar misshandlas, säljs till slavarbete, torteras, våldtas och utpressas, säger Florian Westphal vid Läkare utan gränser.

Ibrahim Younis som är landsansvarig i Libyen vid Läkare utan gränser poängterar ändå att det finns olika sorters läger.

Dels är det interneringsläger som upprätthålls av den libyska regeringen i huvudstaden Tripoli, dels fångläger som smugglare eller miliser basar över.

- Läkare utan gränser har inte tillträde till smugglarnas fångläger eftersom de finns i laglösa områden. Men organisationens läkare får ofta vårda människor från de här lägren, säger Ibrahim Younis.

- För det mesta handlar det om att vi måste rädda liv. De här människorna har torterats, misshandlats, är undernärda och lider av olika sjukdomar.

En flykting har berättat hur en vakt vid ett av de här lägren hade ett speciellt rum där han dagligen torterade fångar.

"Lägren passar inte ens för djur"

Läget i regeringens interneringsläger är inte mycket bättre.

- Förhållandena i de här lägren är fruktansvärda och omänskliga. Lägren passar inte ens för djur än mindre för människor, säger Ibrahim Younis.

Tusentals flyktingar har låsts in i de här lägren. De trängs ihop som djur i små utrymmen och har inte tillgång till ventilation, ljus och vatten, för att inte tala om toaletter.

Och flyktingarna fängslas godtyckligt, på obestämd tid. Det finns inget rättssystem, säger Ibrahim Younis vid Läkare utan gränser.

- De behandlas som kriminella, men de här människorna är inte kriminella. De är legitima flyktingar som söker skydd. De har flytt från krigshärjade länder som Sudan, Somalia och Eritrea.

Ingen vet exakt hur många människor som finns i de här lägren. Men det är frågan om tusentals.

Strider förvärrar situationen

Och läget i Libyen gör inte saken bättre för flyktingarna. Landet är splittrat och olika grupperingar strider om makten.

Regeringen har inte ens kontroll över Tripoli, och under den senaste veckan har häftiga strider rasat i huvudstaden mellan olika väpnade grupper.

På grund av striderna har hjälporganisationerna tvingats dra ner på verksamheten i Tripoli.

- Vi har fått rapporter om att vakter har övergivit flyktingar i lägren när striderna har kommit närmare eller släppt ut dem utan skydd mitt i striderna, berättar Judith Sunderland, Libyenexpert vid människorättsorganisationen Human Rights Watch.

En del flyktingar har de libyska myndigheterna lyckats evakuera undan striderna till andra interneringsläger.

- Det här visar hur osäker situationen är för flyktingarna i Libyen och väcker frågor om hur EU kan se landet som en partner i arbetet att begränsa antalet flyktingar som försöker ta sig till Europa, säger Judith Sunderland.

"EU förvärrar läget för flyktingarna"

EU bestämde ifjol att unionen börjar stöda den libyska kustbevakningen i form av utrustning och träning för att den ska stoppa människosmugglare och flyktingar från att ta sig över Medelhavet.

- EU:s stöd till den libyska kustbevakningen har lett till att antalet flyktingar som hamnar i de vidriga libyska interneringslägren har ökat dramatiskt, säger Judith Sunderland vid Human Rights Watch.

För alla de flyktingar som kustbevakningen stoppar på Medelhavet hamnar i lägren.

Både Läkare utan gränser och Human Rights Watch anklagar EU för att genom stödet till kustbevakningen göra de omänskliga förhållandena för flyktingarna värre.

- EU-länderna har också sett till att det nu finns färre räddningsfartyg från olika hjälporganisationer i Medelhavet genom att göra det svårare eller helt enkelt omöjligt för fartygen att ta i land med flyktingar, säger Judith Sunderland.

Till exempel Malta och Italien har flera gånger vägrat ta emot räddningsfartyg med flyktingar ombord.

- EU kan inte frånsäga sig sitt ansvar för att rädda liv i Medelhavet, säger Judith Sunderland.

- Unionen borde stöda inte blockera hjälporganisationer.

EU-planer på asylläger oroar

Förutom att stöda den libyska kustbevakningen har EU också övervägt asylläger i Nordafrika dit flyktingar som försöker ta sig till Europa skulle föras.

Tanken är enligt EU att flyktingarna i asyllägren skulle få sin sak prövad.

De som inte har några skyddsskäl skulle skickas tillbaka till sina hemländer.

Tanken på dylika asylläger oroar människorättsorganisationen Human Rights Watch.

- Flera länder har prövat på det här, bland annat USA. Och Australien har för tillfället asylläger på bland annat Nauruöarna dit båtflyktingar skickas, säger Judith Sunderland.

- Och det vi har sett i alla de här lägren är att det nästan alltid leder till att asylsökande fångas i horribla förhållanden utan några verkliga förutsättningar för att få bosätta sig någonstans och kunna börja ett normalt liv.

- Vilket har fått förödande följder för flyktingarnas mentala och fysiska hälsa.

"Öppna gränserna"

Vad borde man då göra för att hjälpa flyktingarna i Libyen?

- EU-länderna, USA och Kanada, som alla är länder där flyktingar kan omplaceras, borde öppna sina gränser, säger Ibrahim Younis, landsansvarig i Libyen vid Läkare utan gränser.

- Och interneringslägren i Libyen borde tömmas.

- De europeiska länderna borde illa kvickt komma överens om en plan för hur man tar emot de flyktingar som kommer över Medelhavet och hur de omfördelas i EU-länderna, så att alla länder delar på ansvaret, säger Judith Sunderland, Libyenexpert vid Human Rights Watch.