Explosionsartad tillväxt för terrängcyklingen i Larsmo: "Det är skönt när man har en bra bana på nära avstånd"
En med talkokrafter byggd terrängcykelbana i Holm har fått Larmosborna att gå man, kvinna och framför allt barn ur huse för att cykla i terräng. Yle Sporten hälsade på Larsmo IF:s måndagsträningar och stötte på ett brett spektrum av entusiasm och idrottsglädje.
Det är måndag.
År 2004 födda fotbollsjuniorer från grannkommunen Pedersöre strömmar in till Larsmo idrottspark i Holm för en match i Nejdens Liga.
– E ni jär fö ti film oss? frågar en sympatisk Esse IK-tränare med glimten i ögat.
Trots det givna spänningsmomentet i landsortskommunens "El Clasico i exil" mellan PeFF och Esse IK är Yle Sporten inte i Larsmo för fotbollens skull.
Det är för cyklingen vi kommit.
Sakta men säkert dyker fler och fler cyklister i alla åldrar upp till gräsplanen vid Holm fritidsgård. Ledare börjar plocka fram hinder och balansbrädor och när klockan blir sex står en rejäl klunga terräncyklister samlade kring Kim Fagerudd.
– Det har faktiskt skett på väldigt kort tid. Vi började bygga terrängcykelbanan för två år sedan här i Holm och nu har vi haft uppemot 60 ungdomar på träningarna redan i år, förklarar Fagerudd som är en av initiativtagarna till att banan blivit av.
(se hela intervjun med Fagerudd genom att klicka här)
Cykelsektionen inom Larsmo IF har bara två år på nacken, men lockar redan stora mängder cyklister till måndagsträningarna.
Fagerudd och de andra ledarna delar in cyklisterna i tre grupper.
De äldsta och längst hunna ger sig ut på banan omedelbart, mellangruppen skyndar också långsamt ut i terrängen medan de yngsta barnen i nybörjargruppen blir kvar på hinderbanan vid gräsplanen.
I ett annars väldigt pojkstarkt startfält för dagen är åttaåriga Adriana Riska ett glatt undantag.
För Yle Sporten berättar hon informativt om den digitala mätare hon har fram på cykeln. Den avslöjar hur långt hon cyklat samt hur hårt det går undan.
– Jag lärde mig att cykla på vägar först, men det går nog jättebra i skogen också då där finns stigar att åka på, förklarar hon.
Under träningen håller sig den yngsta gruppen mest till de tekniska övningarna inne på plan, men Adriana Riska förklarar stolt att hon nog åkt i den stora backe där den längst hunna gruppen samtidigt sysslar med fartintervaller.
– Nog var jag kanske lite rädd första gången, men de andra gångerna har jag inte alls varit rädd, förklarar Adriana och ger sig ut på ännu en sväng över hindren i solnedgången.
En bit ifrån står en av ledarna, Marko Kuoppala, och spänner sätet på sin son Kaspers cykel.
Terrängcyklingen är en gren där kostnaderna lätt kan skena iväg i takt med att satsningen ökar, men Kim Fagerudd understryker att tröskeln att börja på är låg.
Kim Fagerudd: "Visst, det skall vara en cykel byggd för terräng, men det behöver definitivt inte vara från dyraste ändan"
– Absolut. Speciellt för ungdomarna och barnen behöver det inte vara någon extraordinär terrängcykel alls. Visst, det skall vara en cykel byggd för terräng, men det behöver definitivt inte vara från dyraste ändan.
– Det går väldigt bra att börja med en enkel, billigare cykel och ifall intresset ökar finns det visserligen inga gränser uppåt, skrattar Fagerudd som själv bara har några år som terrängcyklist på nacken.
Under måndagsträningen håller han till i pulkabacken med de längre hunna cyklisterna.
Enligt Yle Sportens önskemål är det fullt ös upp och ner i backen och fartintervaller som står på programmet.
– Nog är det tungt när man far uppför, nedförsbackarna är faktiskt roligare men kul är det ändå, säger 13-årige Noah Grön från Jakobstad.
Han får medhåll av den jämngamla Karlebycyklisten Axel Storbacka.
– Alltså det är klart mycket roligare att åka nedför, men det är bra träning att åka upp för backarna, säger han.
"Alltså det är klart mycket roligare att åka nedför, men det är bra träning att åka upp för backarna"
Både Noah och Axel är rejält svettiga efter ett tiotal åkningar upp och ner.
Det finns naturligtvis en fysisk aspekt på terrängcyklingen, men Kim Fagerudd understryker att charmen också ligger i utmaningen.
– Jag tycker att det är en sund hobby. Det lockar också kanske ut sådana som inte nödvändigtvis finner glädjen i ett långt skidpass eller friidrott, eller lagsporter för den delen. Det riktar sig till lite andra också, och det är väldigt roligt.
– Man får lära sig nya tricks med cykeln och får helt enkelt leka på, det behöver inte vara den utpräglade uthållighetsidrotten heller, man kan ha roligt med cykeln helt enkelt, säger Fagerudd och åker ner för att ta sig en titt på vad de minsta juniorerna sysslar med.
I samma veva får Fagerudd också ställa in sätet på sin son Nuuttis cykel.
Nuutti verkar vara en ung man med stark vilja, och vet precis hur hans fartvidunder skall vara inställt.
– Jag lärde mig nog först att cykla på vanliga gator men i skogen är det kul då det finns hinder och sånt. Jag har nog oftast hållits på cykeln, men ibland kan man också falla, förklarar han.
En orädd, 7-årig Nuutti Fagerudd tar sig över ett av de många hinder man inom cykelsektionen byggt på talko för juniorerna.
Under måndagsträningen är aktiviteten kring terrängcykelbanan i Larsmo frenetisk, men banan är öppen för alla och i väldigt flitigt bruk.
Initiativet till banan kom för drygt två år sedan och den är byggd in i en befintlig terräng som består av både löparbanor, spånbanor för löpning, vandringsled och skidspår.
Allting naturligtvis med Larsmo kommuns goda minne.
Fagerudd påpekar att kommunen varit med och hjälpt i många skeden av projektet.
– Det är klart att omgivningen med spårdragning tagits i beaktande. Det och allt det andra som finns i terrängen sen tidigare. Banan är stängd vintertid men på sommaren har det gått bra att röra sig bland övriga motionärer, vi ryms mer än väl hit i idrottsparken med alla andra.
Kim Fagerudd och de övriga ledarna i Larsmo IF:s cyklingssektion har fått se verksamheten växa snabbt i och med etableringen av banan vid Larsmo idrottspark i Holm.
Larsmo kommun präglas generellt av hög nativitet och under den måndagskväll som Yle Sporten besöker idrottsparken tränar ett ungt juniorgäng från Larsmo IF fotboll på den nyligen anlagda konstgräsplanen.
Där som fotbollen för några år sedan hade kirng 60 aktiva juniorer klockar man idag in på dryga 200.
Larsmo är helt enkelt just nu en kommun i rörelse och det har också skapat nya utmaningar för Fagerudd och den unga cykelsektionen.
– Det är klart att det ställer lite nya krav på verksamheten. Cykelsektionen inom Larsmo IF bildade för knappt två år sedan, då fanns det ingen verksamhet eller kultur sen tidigare. Vi har börjat på smått och låtit det hela växa på ganska kort tid.
Upp på krönet till pulkabacken håller de äldre juniorerna på att avrunda sitt pass.
Noah Grön och Axel Storbacka har rejält med svett i pannan och pustar ut mot cykelramen.
Trots att bägge killarna har ett avstånd på kring 20 kilometer till banan i Larsmo är det en närmotionsplats de kan uppskatta.
– Det är skönt när man har en bra bana på så här nära avstånd, då behöver man inte vara ute i naturen och cykla. Visst är vi ju i naturen nu också, men det är en bra bana, förklarar Noah.
13-åriga Noah Grön öser på i kurvan nedanför pulkabacken.
– Den får 7 av 10, helt klart, säger Axel.
Axel förklarar att han inte tävlar i terrängcykling, men tävlat har man gjort på Larsmobanan redan. I början av september ordnades en nationell tävling i terrängen i Holm.
Den tävlingen deltog Noah Grön i.
– Jag har varit med två år på raken och tävlat här i Larsmo, men jag gör nog det mest för skojs skull, understryker han avslutningsvis.
Killarna spänner avslutningsvis fast sina hjälmremmar och kastar sig ner för backen ännu en gång.
Mest för skojs skull.
Röda och svarta markeringar berättar om svårighetsgraden i vägvalen på banan i Larsmo
