Lotsen är livvakt på haven

Finlands skärgård är svår att navigera i. Fartyg manövrerar förbi många öar och grund. Därför är lotsarna viktiga. I dokumentären "Med havet som arbetsplats" (1994) av Bosse von Willebrand och Rikard Thölix får vi höra lotsarnas historia.

Lotsarna är vägvisare som anlitas när fartyg över en viss storlek ska anlöpa hamn (hamnlotsar) eller passera speciellt svåra områden.

I Finlands hjälper lotsarna i skärgården, i hamnarna och på Saimens kanal. Lotsarna lyder alla under det statsägda bolaget Finnpilot Pilotage Oy.

För att bli lots krävs sjökaptensutbildning.

Lotsarna följer med havstrafiken via radar. Lotsarna kan jobba på en lotsstation eller hemifrån, men lotsen bör kunna infinna sig till ett skepp på under två timmar. Förmannen vid en lotsplats kallas lotsålderman.

I synnerhet i Åbolands skärgård, på Skärgårdshavet, kan lotsuppdragen vara långa och tunga.

Lotsens arbete är ytterst ansvarsfullt och krävande. Man måste ha bra fysisk kondition, noggrannhet och ansvarskänsla.

Förhållandena till havs beror på mörker, vind, dimma, is. Under vintertid är ett skepp kallt och halt.

Redan på Gustav Vasas tid (1523–1560) ökade behovet av lotsar. Han gav därför hus och öar som skattelättnad.

Det grundades lotssläkter där lotsyrket gick i arv från far till son, genom att fäderna lärde upp sönerna.

I dokumentären interjuvas Selma Franzén som är från en gammal lotssläkt på Utö.

Lotsfruarna trivdes i skärgården, men vardagen kunde vara svår och hård. Väntan och den eviga oron fanns alltid närvarande. Man visste aldrig om lotsmaken skulle återvända.

Selma Franzén jämför med nutiden då man har flera sätt att kommunicera på.

Göran Johansson, pensionerad lots, påpekar att om man färdas på hav är olyckor oundvikliga. Fartyg kan gå sönder, tekniken brista och mänskliga misstag är möjliga.

En annan pensionerad lots, Gillis Lindström, berättar att man vintertid ofta hade för lite manskap och fick jobba dag och natt.

Lotsålderman Pentti Auranaho berättar att också vinterns isläge också krävde utmaningar och styrka av manskapet.

I dokumentären bekantar vi oss också med fartygens rutter på havet.

Fraktfartyget Baltic Eagle avgår från Åbo hamn till England med finska pappersprodukter. Fartygets kapten John Howard prisar lots Bjarne Öhmanin. Öhman har stor kännedom om havens djup och strömmar.

Förr var lotsens hjälpmedel sjömanskunskap, kikare och kompass. Efter det har elektronik ersatt många lotsstationer och också arbetsplatser för lotsar har minskat.

Paavo Vihuri som är chef för lotsarna vid Skärgårdshavets distrikt menar att lotsar alltid kommer att behövas trots automatiseringen. Lotsarna känner till rutterna. Grund och öar kommer inte att flytta på sig.

Artikeln baserar sig på Luotsi on merten henkivartija skriven av Petri Lehtola.