Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Rekordmässigt livlig orkansäsong under 2020, men blir det nödvändigtvis fler stormar i framtiden?

Från 2018
Uppdaterad 19.11.2020 14:49.
Orkanen Florence 10.9.2018
Bildtext Orkanen Florence sett från rymden.
Bild: PA-EFE/RICKY ARNOLD

Den 10 november 2020 skrev vädergudarna stormhistoria på Atlanten. Då bildades den subtropiska stormen Theta ute över det öppna havet i den östra delen av Atlanten. Därmed har rekordmässiga 29 tropiska stormar sett dagens ljus i år.

2020 är med andra ord det år då flest tropiska stormar inträffat under en och samma säsong på Atlanten. Det tidigare rekordåret var 2005, då bildades det inalles 28 tropiska stormar. Det här enligt statistiken som går tillbaka till 1851.

Finland och det övriga Norden ligger så långt norrut att tropiska stormar inte överlever på våra breddgrader. Tropiska stormar och orkaner behöver mycket varmt vatten (mer än 26 grader Celsius) för att kunna bildas och rasa på. Det erbjuder norra Atlanten och Östersjön inte.

Det betyder ju dock inte att vi inte känner av Atlantens raseri också här. Då Atlanten är orolig med livlig lågtrycksaktivitet så spiller ovädren med större sannolikhet också över hit till norr, särskilt om höstarna och vintrarna.

Globala uppvärmningen förvärrar skyfallen

Stormarnas styrka och antal är en sak för sig, men en annan är att de blir allt blötare. Klimatuppvärmningen gör att en och samma storm i framtiden kommer att vräka ur sig allt mer vatten, med kraftigare översvämningar och vattenskador som följd.

Faktum är att vi ser det redan nu: enligt en studie som publicerades i tidskriften Nature 2018 har hastigheten som stormarna avancerar med minskat med tio procent sedan mitten av 1900-talet, som en direkt följd av den globala uppvärmningen.

Det har att göra med de allt mindre temperaturskillnaderna mellan polerna och tropikerna i och med att det är polerna som värms upp allra fortast.

Det här leder till allt mindre skillnader i lufttryck till exempel mellan Arktis och Atlantens tropiska delar, vilket i sin tur får jetströmmarna att sakta ned och då rör sig också stormarna långsammare.

Orkanerna rör sig med andra ord allt trögare även om deras rotationshastighet, alltså vindstyrka inte minskar.

Samtidigt är de laddade med större mängder fukt som stiger från det allt varmare havet, så de trakter som drabbas får ta emot allt större mängder ösregn och överhuvudtaget mer stryk från vind och stormfloder.

Orkanen Irma drar in över Miami, Florida den 10 september 2017.
Bildtext Gatorna i Miami i Florida fylldes av vatten då orkanen Irma drog över staden 2017.
Bild: All Over Press

Det här såg vi också till exempel i samband med orkanen Florence 2018 vars hårda vindar knuffade väldiga mängder vatten framför sig: och höjde havsnivåerna längs USA:s östkust med upp till fyra meter ställvis.

Den här kombinationen, stormfloden från havet och skyfallet uppifrån, är extremt destruktiv.

Och det är en kombination som blir allt mer destruktiv i framtiden, enligt modellerna som bland annat FN:s klimatpanel IPCC:s senaste rapporter bygger på.

Delvis på grund av det stigande havet, som beräknas stiga med omkring en meter fram till seklets slut: det här resulterar i allt svårare stormfloder, speciellt i låglänta kustområden som till exempel det väldigt tätt befolkade Gangesdeltat i Sydostasien.

Och regnmängderna kommer också enligt datormodellerna att öka på grund av den globala uppvärmningen: modellerna som utgår från en uppvärmning på två grader Celsius fram till seklets slut resulterar i en uppemot femton procent större regnmängder inom en hundra kilometers radie från en tropisk cyklons öga.

Vindstyrkan i cyklonerna beräknas enligt samma modeller öka med upp till tio procent, då talar vi utgående från en temperaturhöjning på max två grader Celsius innan seklet är till ända.

Men en tio procent starkare storm innebär inte att stormskadorna blir tio procent större, utan de skulle öka ännu mer.

Flera stormar når kategori fem

USA:s meteorologiska institut NOAA räknar med att de riktigt kraftfulla kategori fem-cyklonerna globalt sett kommer att öka i antal, även om antalet tropiska stormar överlag inte kommer att öka.

De kan till och med bli lite färre. Men de riktigt starka stormarna kommer alltså att öka globalt, förutspår NOAA.

För Atlantens del är sannolikheten för fler riktigt starka stormar däremot inte lika stor som för till exempel Stilla havet.

Med alla orkaner och tyfoner som fyller rubrikerna numera skulle det vara enkelt att påstå att vi de facto redan nu har fler stormar på Atlanten, och att det är den globala uppvärmningen som ligger bakom.

Men det här är lite knepigt. PDI-indexet som sammanfattar de tropiska stormarnas destruktiva kraft på Atlanten som summan av flera faktorer, inklusive frekvens och styrka, det indexet har förvisso gått upp sedan 1970-talet.

De tropiska stormarnas antal och styrka har med andra ord ökat på Atlanten sedan 1970-talet, men åtminstone en del av den ökningen kan sannolikt förklaras med de mindre utsläppen av aerosoler, alltså rök och andra småpartiklar, som tenderar att ha en dämpande effekt på stormarna.

Översvämning i New Orleans efter orkanen Katrina.
Bildtext New Orleans efter orkanen Katrina.år 2005.
Bild: EPA / U.S. Coast Guard

Fast i och för sig, som NOAA påpekar, samtidigt har yttemperaturerna i den tropiska delen av Atlanten bevisligen stigit kraftigt sedan 70-talet, vilket mer sannolikt beror på den globala uppvärmningen.

Så det finns åtminstone något slags statistiskt samband som man kan peka på där.

Och om man lägger fokus på sambandet mellan stigande yttemperaturer i den tropiska delen av Atlanten och orkanernas destruktiva potential i framtiden, då menar NOAA att det finns en stor risk för att vi får se en dramatisk höjning av PDI-indexet, med upp till 300 procent, eller på ren svenska riktigt rejält mycket brutalare stormar.

Men, påpekar NOAA, det här kan vara förhastat eftersom yttemperaturerna i den tropiska Atlanten har stigit allt sedan 1880-talet då mätningarna började, och vi har ändå inte sett någon dramatisk ökning av antalet orkaner på längre sikt.

Så det är ännu för tidigt att förutspå någon betydande ökning i orkanernas frekvens fram till nästa sekelskifte.

Orkanernas lokala destruktiva kraft med nederbördsmängder och stormfloder som förvärras av stigande havsnivåer, det är sedan en annan sak och där kommer det sannolikt att gå åt det klart sämre hållet, vi ser effekterna av det redan nu och det beror som sagt uttryckligen på den globala uppvärmningen som vi människor orsakar.

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln