Kommentar: Smart humor sparkar inte nedåt - KAJ bevisar att man inte behöver skratta på andra människors bekostnad

Smart humor skippar skratt på andras bekostnad. En del smart humor är dessutom kombinerad med fakta. Framtiden kan vara full av fördomsfria fniss och flabb, skriver Svenska Yles kulturredaktör Elin Willows.

Jag går på premiären av Humorgruppen KAJs Gambämark. Det är fullsatt i salongen och förväntningarna är höga, KAJ har lyckats charma stora delar av Svenskfinland, och särskilt Österbotten, under många år.

Första akten är kul, musiknumren är många och publiken verkar trivas. Andra akten är fantastisk, jag kommer på mig själv med att tänka att det här är en av de bästa grejerna med att jag har flyttat till Finland och lärt mig så pass mycket dialekt, det att jag kan gå och njuta av den här föreställningen.

Både under föreställningen och efter, när jag med mitt sällskap vandrar hemåt i den lite för varma septemberkvällen, kan jag konstatera att det jag skrattat till under showen är smart humor. Det är genomtänkt humor, inte första bästa skämt.

Visst ger stora delar av Gambämark som Jessica Morney skriver, lite UF-känsla, men nivån är ändå genomgående hög, och humorn håller en riktigt hög nivå, det är inte det självklara vi i publiken får skatta år.

Det är möjligt att fortfarande dra enkla skämt på andra människors bekostnad, men KAJ gör inte det.

Alla spelar roller

Jag minns för många år sedan när jag såg Sju bröder i Helsingfors. Under hela föreställningen spelade kvinnor ur ensemblen män, något som aldrig uppmärksammades. I en scen kom sedan plötsligt en en av de manliga skådespelarna ut på scen i kvinnokläder, och många i publiken bröt ihop i ett gemensamt skrattanfall.

Teater går ju ut på att en skådespelare antar en roll, någon som de inte annars är. Det finns många analyser av varför det leder till skratt att en man visar upp sig i kvinnokläder, men de flesta handlar om att sparka nedåt.

Humorgruppen KAJ består av tre killar, och även om man i Gambämark har tagit hjälp av två skådespelare från Wasa teater så fattas det då och då tjejer. Men både Axel Åhman och Kevin Holmström (samt Jonas Bergqvist från Wasa teater) ikläder sig kvinnoroller vid flera tillfällen. Till min tillfredsställelse är det inte det i sig som lockar till skratt hos den största delen av publiken. I samma scen händer istället massa andra roliga saker, humor med andra grunder.

KAJ visar tydligt att de har jobbat med humorn i föreställningen, inte tagit enkla genvägar.

Enkla frågor räcker inte

Några dagar tidigare intervjuar jag komikern och författaren Alfred Backa. Vi pratar om att skriva humor, och att använda sig av fakta i sin humor. Han säger att det inte längre räcker med “what’s the deal with …”-skämt, det räcker inte för en komiker att ställa den retoriska frågan “vad är grejen med … “. I dag kan vi snabbt söka upp svaret på alla de frågorna som komikerna på 90-talet ställde. I dag behövs det smartare humor, den som inte tar till enkla fördomar eller unkna uppfattningar. Den som är genomtänkt.

Ibland säger människor att det inte går att skämta om något längre, att man alltid kränker någon. Och ja, det finns massa skämt som tidigare dragits och som nog inte borde dras igen. Men det finns också massa exempel på hur man kan göra humor som inte behöver sparka nedåt eller som inte behöver göras på andra människors bekostnad.

Det gör mig hoppfull om en riktigt rolig framtid.