Diakonibarometern: Ökad ensamhet och fattigdom bland befolkningen oroar kyrkans diakoniarbetare

Brister i den sociala tryggheten, en ökad fattigdom och ensamhet bland befolkningen ställer stora utmaningar på kyrkans diakoniarbetare, visar resultaten i Diakonibarometern som publicerades i dag, lördag.

I barometern, som görs med några års mellanrum, undersöks hur vardagen ser ut för både diakoniarbetare och de klienter som de möter.

Undersökningen består av en enkät som skickats ut av bland andra Kyrkostyrelsen och Diakoniarbetarnas Förbund. Ungefär 30 procent av landets diakoniarbetare svarade på undersökningen.

En av dem är Ann-Christine Wiik, ledande diakoniarbetare vid Esbo svenska församling, som är orolig över utvecklingen i samhället.

- Under de senaste åren har vi märkt att det kommer fler och fler klienter till oss som helt enkelt inte klarar av sina vardagliga utgifter. Antingen har man små eller obetydliga inkomster eller så har man fallit mellan stolarna hos FPA och socialbyrån. Men medan man väntar på att få ett beslut måste man ju betala sina räkningar, hyran och möjligtvis mediciner, barnens skolgång och hobbyer. Då finns det inte pengar till det som vardagen kräver.

Det är en trend som bara växer, tillägger Wiik.

- Det som också är oroväckande är att det är unga, personer i medelåldern och gamla som söker sig till oss.

Överföringen av utkomststödet till FPA ses som en dålig lösning

En majoritet av de som svarat på undersökningen riktar stark kritik mot att det grundläggande utkomststödet numera sköts av Folkpensionsanstalten. Tidigare låg ansvaret hos socialbyråerna i kommunerna.

Reformen som genomfördes i fjol har lett till mer arbete för diakoniarbetarna som nu i allt högre utsträckning behöver hjälpa klienter med att fylla i ansökningar och överklaga beslut.

- Vi har ett väldigt fint system. Det fungerar för många, men sen finns det alldeles, alldeles för många som faller mellan stolarna. Allt för många gånger får man höra av klienter att de inte fått tala med någon, ansikte mot ansikte, utan att det görs beslut utan att någondera av instanserna kollar hur situationen är. Det är bara kalla fakta, det som står på pappret, som styr besluten.

- Det är också svårt att få kontakt om man vill besvära sig till över beslutet man fått, Vi har nog en lång väg att gå tills den här förändringen uppnår det som det var tänkt att den ska göra, säger Wiik.

"Många väntar för länge för att söka hjälp"

Wiik berättar att en utmaning för diakoniarbetarna är att många personer väntar för länge före man vänder sig till diakonin för att få hjälp. Det leder ofta till att problemen hunnit hopa sig och bli svårare. Att man drar sig från att söka hjälpa beror vanligen på att man känner en stor skam om man inte klarar av vardagsekonomin, säger Wiik.

- Ju djupare en människa sjunkit i en depression eller i sin ekonomiska kris, desto svårare är det att stiga upp. Trots alla dessa möjligheter för oss att kommunicera så tror jag att vår största utmaning handlar om att marknadsföra diakonin. Ju mer synliga vi är, desto mer når vi ut också.

I enkätundersökningen uppger också två av fem diakoniarbetare att de överväger att byta bransch.

Wiik säger att de anställda inom diakonin utsätts för en stark press i sitt dagliga arbete och tror därför att kyrkan kunde bli ännu bättre på att ta hand om sina anställda.

Hon tillägger att samtidigt som jobbet är tufft, så är det bara en sida av myntet.

- Det är ett jobb som ger mycket. Det tar mycket men det ger också mycket i gengäld. Framförallt ger det mycket kraft i vardagen om man får en uppfattning att man kan hjälpa någon på något sätt i vardagen. Det är oerhört viktigt för diakoniarbetare att satsa på sin mentala och fysiska hälsa så att man orkar möta andra som är i kris.