Finlandssvenska tonårsflickor trakasseras sexuellt och mår sämre än sina finskspråkiga systrar

Över 40 procent av finlandssvenska flickor uppger att de har trakasseras sexuellt, medan motsvarande siffra för pojkar är sex procent. Det framkommer i den finlandssvenska ungdomsbarometern, som bland annat Svenska Yle har beställt av tankesmedjan Magma.

I enkätundersökningen, där 800 finlandssvenska unga deltagit, är det absolut viktigaste som kommer fram att flickor mår så dåligt som de gör, säger forskaren Matilda Wrede-Jäntti.

- Det absolut första och största är att flickorna konsekvent, på varje mätare, mår sämre än pojkarna, och det andra att finlandssvenska tjejer mår sämre än finskspråkiga tjejer, säger Wrede-Jäntti.

- Det är ju också svårt att inte ta fasta på de sexuella trakasserierna när de är så vanliga.

43 procent av flickorna uppgav att de trakasserats sexuellt, och då siffran bland pojkar är sex procent är det rimligt att anta att trakasserier kan vara en faktor i måendet, lyder resonemanget.

Vad kan det dåliga måendet i övrigt bero på?

- Min uppfattning är den att flickor mår sämre än pojkar för det finns så många förväntningar på hur en tonårsflicka ska vara, säger Wrede-Jäntti.

- Klart att det finns förväntningar också på pojkarna men de har spelrum – man får vara lite tuff, lite slarvig och lite cool, medan flickorna genast klassas som icke skötsamma, som besvärliga, som näsvisa om de börjar ta för mycket plats.

Wrede-Jäntti kallar det för en märkvärdig paradox: å ena sidan tycker man att bra att flickor står på sig, och å andra sidan tycker man att det inte riktigt är klädsamt.

Strukturer som byggs hos småbarn

Ett frågetecken som reser sig är vem det egentligen är som ställer de här orimliga kraven. Wrede-Jäntti säger att just ungdomsbarometern egentligen inte ger svar på den frågan men att fenomenet är väldokumenterat.

- Eftersom det är en kvantitativ undersökning har man ställt frågan "upplever du att det är så här?", inte "varför upplever du att det är så här?". Så det här är spekulationer.

Om dagispojkar beter sig dåligt straffas de genom att ställas med flickorna

Wrede-Jäntti påpekar att tidigare forskning ändå stöder påståendet om att tonårstjejer har stora krav på sig, jämfört med killarna.

- Som ungdomsforskare har jag varit med och gjort många kvalitativa studier. Vi vet från studier i dagis att flickor får annorlunda behandling än pojkar.

- Det betyder inte att pojkarna får bättre behandling, men de får en annan, till exempel behöver de inte köa, de behöver inte städa upp efter sig och om de beter sig dåligt straffas de genom att ställas med flickorna.

Det här är upplevelser och erfarenheter som flickor tar in från att de är alldeles små, säger Wrede-Jäntti. Enligt henne kan man se de här kraven, på att flickor ska vara skötsamma medan pojkar inte behöver vara det, i de finländska hemmen.

Traditionellt är det kvinnorna som inte bara ska städa och laga mat, utan hålla reda på födelsedagar, kontakten med vänner, läsa läxor med barnen och så vidare.

- Kvinnorna bär det här och barnen ser det, varefter det går i arv på nytt, konstaterar Wrede-Jäntti.

Varför en språkskillnad?

En annan fråga som väcks är varför finlandssvenska tjejer mår sämre än sina finskspråkiga systrar. Är finlandssvenskar mer öppna eller finns det andra faktorer?

- En hypotes är att finlandssvenskarna är så få att allt blir mer bekant och intimt, vilket gör det mycket viktigare att så att säga hålla fasaden inför människor man känner, säger Wrede-Jäntti.

De här unga flickorna, som ofta inte känner den äldre mannen som kommer med kommentarer om deras utseende, blir faktiskt illa till mods, och på något sätt utvärderade och poängsatta trots att de inte bett om det

Den sista frågan som måste ställas är vems ansvar det är att förbättra situationen.

Wrede-Jäntti medger att finländska ungdomar ändå mår förhållandevis bra, men nu är det upp till hela samhället att förbättra situationen för de som mår dåligt.

- Alla borde reagera. Vi gör också klokt i att inte förvänta oss att en särskild institution gör det. Inte kan skolan ensam stå för det, lika lite som en förälder ensam kan stå för det.

- Vi borde ju få det utbrett, att var och en skulle ta tag i det, också småsaker.

Wrede-Jäntti ser Me too-rörelsen och liknande fenomen som stödfunktioner då det kommer till att förbättra ungdomars hälsa, speciellt gällande tonårsflickor som blir sexuellt trakasserade.

Med det menar hon en rörelse som skulle lyfta upp historier som gör att folk inser saker de inte har upplevt eller tänkt på själva.

- Det finns situationer då komplimanger är fullkomligt okej. Men sedan finns det situationer när de här unga flickorna, som inte känner den äldre mannen som kommer med kommentarer om deras utseende, faktiskt blir illa till mods, och på något sätt utvärderade och poängsatta trots att de inte bett om det. Fast mannen kanske inte alls har tänkt att det kan tas emot på det sättet.

Får mannen veta om reaktionen, menar Wrede-Jäntti, kan han fundera på om han kanske kunde uttrycka sig på något annat sätt.

Hon efterlyser en bredare, allmän medvetenhet om att så här kan det upplevas, och vad vi kan vi göra.

Matilda Wrede-Jäntti intervjuades av Thomas Silén.