Karateträningen där slag och sparkar lyser med sin frånvaro: "Det vi gör liknar lite av ett kvalitetssystem"

Glöm ninjafilmer, Chuck Norris och Jackie Chan! När utövarna i karate-do shotokai samlades för ett internationellt träningsläger under läromästaren sensei Mitsusuke Haradas ledning var fokus lagt på kontroll, rörlighet och personlig utveckling.

Solen håller på att gå ner utanför Karvsor skola i Kaitsor i Vörå.

Sakta men säkert glider vitklädda gestalter in i skolans gymnastiksal, en efter en med bälten av varierande färg runt midjan.

Det är avspark för ett internationellt karateläger i Vörå, som pågår i tre dagar och Yle Sporten är på plats för den första, inledande kvällssessionen.

– Vår stil kallas karate-do shotokai, det finns ungefär 20 olika stilar av karate. Det här är en traditionell form av karate som inte har full kontakt. Vi håller ett minimalt, några millimeters avstånd i allting vi gör, förklarar Emma Wester som håller i trådarna i värdklubben Koskeby KDS.

Lägerledare från Wales

Wester är också den som inleder snacket när träningssessionen med drygt 20 deltagare kör igång i den lilla skolsalen.

Efter några välkomstord glider språket över till engelska när en medelålderskvinna med svart bälte tar över.

Kvinnan är Marie Kellett från Wales, innehavare av svart bälte (5 dan) och hon har regelbundet besökt Finland under nästan 20 års tid för att instruera i karate-do shotokai.

Hon gillar Finland.

– När jag kom hit första gången upplevde jag det som svårt att lära känna människorna, speciellt i Helsingforsregionen där folk var mer reserverade. Det var en utmaning att få någon form av feedback.

– Det var ganska fåordigt, speciellt i träningssituation. När man väl lär känna finländarna är de ett ärligt och beslutsamt folk som är ärliga och trogna. Det gillar jag, säger Marie Kellett.

Träningen rullar igång, kombattanterna i salen hittar en partner och börjar genomföra övningar parvis.

Tempot är slående lågt, övningarna kontrollerade och sansade och en kuslig tystnad sänker sig över gruppen när deltagarna genomför de övningar som Kellett instruerar.

Emma Wester leder gruppen och instruerar bland annat nyligen tillkomna deltagare med fast hand och tålamod.

Under den 90 minuter långa träningssessionen delas inte egentligen en enda spark eller ett enda slag ut.

– Kampen vill vi absolut ha med, men vi tävlar inte för då måste man ha oerhört bestämda regler och forma träningen enligt de rådande reglerna. Då är karaten inte lika fri och idealistisk, kan man kanske säga.

– Det vi gör liknar lite av ett kvalitetssystem. Man strävar efter ständig förbättring i det man gör och tar alltid fasta på olika aspekter av förbättringarna.

Wester påpekar att träningen blir mer intensiv med fler kampsituationer involverade under resten av kursveckan, trots att samma fokus på kvalitet i rörelserna bibehålls hela tiden.

Sensei med i kulisserna

Mitt i en övning som Emma Wester gör tillsammans med en av nybörjarna i gruppen smyger en gammal man i en lila fleece-jacka upp bakom henne.

Han knackar henne lätt på axeln och hon vänder om. Wester och den gamle mannen engagerar sig i en speciell form av armlåsning med små, böljande rörelser fram och tillbaka.

Så håller duon på en stund innan ett brett leende breder ut sig på mannens läppar. Han vänder sig om och smyger vidare och man kan se bokstäverna "Sensei" skriva på ryggen.

Wester svarar på leendet, bugar och återgår till att hjälpa de andra.

– Han har en enorm karisma som person. Det ger alltid en wow-faktor och en extra gnista för oss som är med att försöka göra saker ännu lite bättre.

– Sen besitter han också en enorm teknisk kunskap och han delar den fortfarande med sig som nästan 90-åring. Dessutom kan han visa rörelserna helt konkret och han imponerar oss med sin egen träning, belyser Emma Wester.

Mannen i fråga är ingen mindre än sensei Mitsusuke Harada.

Grundaren av karate-do shotokai.

Han är 89 år gammal och har besökt Finland regelbundet sen slutet av 1980-talet.

– Det är förstås enormt betydelsefullt, det är stor ära att han kommer hit. Han är ungefär en gång om året i Finland. Han är redan en gammal man så vi vet aldrig när det är sista gången han hälsar på. Det är stort för alla involverade när själva grundaren av stilen kommer på besök, förklarar Emma Wester.

"Trodde det skulle vara mera action"

Åldersspannet på deltagarna vid träningen i Vörå sträcker sig från 89-årige Harada ner till ett par unga Nykarleby-tvillingar som alldeles nyss lämnat juniorverksamheten bakom sig.

Elisabeth och William Sjöström har nyss fyllt 13 år och får efter fyra år inom verksamheten vara med seniorerna för första gången.

– Det var tungt, säger Elisabeth om kvällens träning efter en stunds övervägande.

– Det var faktiskt tyngre än vanligt, inflikar William snabbt.

Både Elisabeth och William har orangea bälten runt sin dräkt och säger sig gilla den gemensamma hobbyn. Sparkarna hör till favoritverksamheten även om just det elementet inte fanns på programmet under den session som Yle Sporten besökte.

Självförsvarsaspekten är en orsak varför William började med karate när det begav sig, men ivern har inte varit odelad under alla fyra år.

– När jag och "Betty" i tiderna skulle börja med karate trodde jag att det skulle vara mer action. Det var ganska tråkigt i början och jag har nog funderat på att sluta ett par gånger, men har inte gjort det ännu, säger William.

– Jag tycker nog alltid att det har varit ganska kul och jag har alltid släpat med honom på träningen, säger Elisabeth och smilar mot sin tvillingbror.

Ingen tävling öppnar dörrar

Träningen rullar vidare i Karvsor skola.

Under fredag och lördag tränar gruppen två gånger och avslutar lägret på söndagen med en sista session.

Marie Kellett förklarar att den variant av karate som utövas under lägret har rötter i några andra kampsporter, från vilka sensei Harada hämtat inspiration.

– Han hade med sig sina intryck från Japan och har bland annat tränat kendo och aikido, vilka påverkat stilen inom shotokai. Våra rörelser och blockeringar är väldigt liknande. Kroppen används annorlunda och kommunikationen i sparringen skiljer sig. Stilen har växt fram under åren.

Kellett förstår att man lätt har en annan bild av karate än den man får när man besöker en shotokai-träning. Skrik, högt tempo och avhuggna plankor är beklagligt nog den stereotypa bilden, förklarar hon.

Och sen fattas då tävlingselementet helt.

– Jag tror faktiskt att vi har en fördel med att det inte är tävling. Våra utövare tävlar med sig själv, mot sig själv och mot och med andra. Däremot har vi inga officiella tillställningar som kallas tävlingar.

– Det är en av de enda sporterna för barn här i Vörå, som annars är ett väldigt idrottsfokuserat område, som inte är en tävlingsidrott, reflekterar Wester.

När 90 minuter intensiv, fokuserad och bevisligen fysiskt krävande träning är över tackar Marie Kellett, Emma Wester deltagarna för visat intresse.

Också den 89-årige läromästaren får en uppskattande applåd från deltagarna som avslutning.

Sensei Mitsusuke Harada hänger med under hela träningslägret.

– Jag gillar det finska folket. Jag är stolt över att ha varit här i 40 år även om jag utbildar i ytterligare 5–7 länder. Finländarna är en fantastisk grupp som gör stilen enligt min modell. De är mitt folk. De är ivriga och bra på att träna. Jag respekterar dom verkligen, säger Harada.