Mordet på Volkan Ünsal år 2003 följdes av en märklig polisutredning – varför undersökte en likhund mordlägenheten innan offret anmäldes försvunnen och vilken var Jari Aarnios roll?
Här är märkligheterna kring mordet på Volkan Ünsal:
Likhund letar droger, mystiska tipssamtalet och datumförvirringen
En polis med likhund besöker mordlägenheten innan mordoffret anmälts försvunnen. Narkotikapolisen ser ut att delta i mordutredningen och polisen har fått ett tipssamtal som inte redovisas. Det här kommer fram i Svenska Yle podcasten ”Mordet på Volkan Ünsal”. Mordet skedde 2003 men är igen aktuellt.
– Vi for till lägenheten och började leta. Vi började i vardagsrummet och det var det första stället där hunden markerade. Jag fick ingen annan förhandsinformation än att jag ska leta efter lik eller blodlukt i lägenheten, säger en likhundsförare under mordrättegången.
Likhundsföraren är en polis med en hund skolad att hitta spår av lik.
Han besöker lägenheten på Kallviksvägen i Nordsjö den 22 oktober 2003. Det är en dag innan Volkan Ünsals flickvän anmäler honom försvunnen och över en vecka innan förundersökningen om mord inleds. Ingen vid polisen borde alltså ha känt till mordet då.
2005 döms Janne Raninen, Raimo Andersson och Jani Leinonen för mordet medan Leo Carmona döms för anstiftan. Men nu, år 2018, finns fler misstänkta.
Aarnio och Vilhunen misstänks i ny utredning
I medlet av juli 2018 greps narkotikapolisens tidigare chef i Helsingfors, Jari Aarnio, misstänkt för att ha känt till mordet på förhand utan att ha ingripit.
Samtidigt greps också tidigare gängledaren Keijo Vilhunen misstänkt för mord. Han begärdes häktad i juli 2018 men Helsingfors tingsrätt häktade honom inte.
I Centralkriminalpolisens nya utredning om mordet på Volkan Ünsal har Aarnio och Vilhunen nekat till att de gjort sig skyldiga till brott.
Svenska Yle har granskat mordutredningen i podcasten ”Mordet på Volkan Ünsal”.
Det här är inte första gången Aarnio och Vilhunen misstänks för delaktighet i samma brott. De åtalades båda i samband med Trevocaffären, men då friades Vilhunen.
Däremot dömde tingsrätten både Aarnio och Vilhunen till tio års fängelse för narkotikabrott i slutet av 2016. Den domen har överklagats.
När brottsmisstankarna mot Aarnio undersöktes kom det också fram att han och Vilhunen under många år har haft nära kontakt.
Varför mördade Janne sin barndomskompis? Lyssna här!
Vilhunen misstänktes också 2004
Redan när polisen utredde mordet 2003-2004 var Keijo Vilhunen misstänkt för medhjälp. Han och Raimo Andersson, som dömdes för mordet, var då med i den kriminella organisationen M.O.R.E. som står för Me Olemme Rikollisuuden Eliittiä, det vill säga "Vi utgör den kriminella eliten".
Vilhunen förhörs fem gånger och svarar “inga kommentarer” på nästan alla frågor. Efter det avskriver polisen misstankarna mot honom och för dem inte vidare till åklagare.
Nu har två av dem som dömdes för mordet, Raimo Andersson och Jani Leinonen, i nya förhör uppgett att Keijo Vilhunen har anstiftat dem att begå mordet. Det här säger den tredje morddömda, Janne Raninen till Svenska Yle. Enligt Raninen har Vilhunen ändå inget med mordet på Volkan Ünsal att göra.
"Det har inte pratats om Keijo, vilket har förundrat mig"
Att Vilhunen nu pekas ut kan ses som en hämnd mot att han och Aarnio haft nära kontakt och att han gett information till polisen.
Men Raimo Andersson reagerade redan 2004 i tingsrätten på att Vilhunens roll inte utreddes ordentligt.
Åklagaren ställde frågor till Andersson om ett telefonsamtal mellan honom och Janne Raninen omkring ett dygn innan mordet.
I samtalet säger Andersson att man nästa dag borde gå ut och festa och så säger han att ”den där ena borde också gå ut och festa”. Åklagaren frågar vem "den där ena" är och Andersson säger att det kanske är fråga om att de ville ha med Keijo Vilhunen.
– Det har inte pratats mycket om Keijo i den här utredningen, vilket har förundrat mig. Men kanske vi kommer att göra det senare och då blir det jag kastade fram förståeligt. Keijo hade pengar och råd att betala. Han upprätthöll lägenheten på Kallviksvägen men det har inte kommit fram i polisutredningen.
Raimo Andersson är nu död och Janne Raninen säger till Svenska Yle att han inte vet vem Andersson syftar på när han talar om "den där ena" i telefonsamtalet kvällen innan mordet.
Mordet sker i "Saaras" lägenhet dit Aarnio fått nycklar
Mordlägenheten kan kopplas både till Keijo Vilhunen och Jari Aarnio.
Den huvudsakliga hyresgästen är en kvinnlig prostituerad, som i media kallas Saara, och vars berättelse blev startskottet för hela Aarnioutredningen. Hon flyttade till lägenheten i Nordsjö 2002 och har berättat att Aarnio hade nycklar till lägenheten och vistades där några gånger i veckan. Hon flyttade därifrån sommaren 2003 och efter det bodde en av mördarna, Jani Leinonen, där i några månader.
Efter mordet för Leinonen bort soffor och stolar från lägenheten och han förklarar det för Saara i ett telefonsamtal med att Keijo Vilhunen har sagt att han kan föra bort dem och att Saara har fått betalt.
"Så gick det inte alls", säger Saara i telefonsamtalet och försöker försäkra sig om att Leinonen betalar varpå han svarar att han ska prata om det med Vilhunen.
När Keijo Vilhunen förhörs av polisen säger han att han inte har pratat med Leinonen om möblerna.
"Vilhunen var inte på mordplatsen"
Polisutredningen om mordet på Volkan Ünsal leddes av Kari Tolvanen, som nu är riksdagsledamot för Samlingspartiet.
– Ingen av de andra misstänkta talade om Keijo Vilhunen då och han var inte på mordplatsen. Det kunde vi bevisa. Vi hade inga bevis mot honom förutom att han var i kontakt med de andra misstänkta.
I mordutredningen finns uppgifter om att Raimo Andersson och Jani Leinonen haft kontakt med Keijo Vilhunen innan och efter mordet, men de här telefonsamtalen finns inte utskrivna i förundersökningen. Enligt Kari Tolvanen beror det på att bara det material som är av betydelse finns med i förundersökningen.
Enligt polisens teleövervakning lär Keijo Vilhunen ha träffat två av dem som dömdes för mordet i restaurang Sikarihuone under ett dygn efter mordet.
Vilhunen säger i polisförhör 2004 att kontakterna inte haft att göra med kriminalitet.
Misstänktes för narkotikabrott
Orsaken till att polisen har så mycket information om dem som senare döms för mordet är att deras telefoner avlyssnas eftersom de misstänks för grovt narkotikabrott. Också Keijo Vilhunen var misstänkt för samma narkotikabrott och teleövervakad under den här tiden.
Det som börjar som en utredning om narkotikabrott blir en mordutredning. Frågan är när och hur mordutredningen startade.
Kari Tolvanen, som 2003 ledde våldbrottsenheten inom Helsingforspolisen, säger att polisen först bara hörde rykten.
– Vi fick vaga tips och ryktesuppgifter eftersom det pågick en utredning om narkotikabrott. Vi fick också ett tipssamtal om att något hade hänt. De här uppgifterna sammanfogades. Det visade sig att det kan handla om ett brott och vi gjorde en anmälan om att Volkan Ünsal försvunnit och kontaktade också hans anhöriga som sedan gjorde en egen anmälan om att han försvunnit.
Enligt Tolvanen försökte polisen utreda vem som ringde tipssamtalet, utan att lyckas. Det står heller inget om tipssamtalet i förundersökningen.
När visste polisen att Volkan Ünsal hade försvunnit?
I förundersökningen finns datum som leder till förvirring. Det står att Helsingforspolisen den 21 oktober 2003 gjorde en anmälan om att Volkan Ünsal försvunnit efter att Stockholmspolisen tagit kontakt.
Men Volkan Ünsals flickvän gör en anmälan om att Ünsal är försvunnen först två dagar senare, den 23 oktober. Anmälan tas emot av kriminalinspektör Marianne Öman vid Stockholmspolisen.
Öman säger till Svenska Yle att hon inte känner till att någon från Helsingforspolisen kontaktar flickvännen innan anmälan görs. Öman känner heller inte till att Stockholmspolisen skulle ha kontaktat Helsingforspolisen innan den 23 oktober.
– Ingen i Sverige visste att han var mördad, säger Öman.
Likhund tas in efter misstankar om narkotikabrott
I Finland verkar någon ha misstänkt att ett mord hade skett. Den 22 oktober, alltså dagen innan Marianne Öman tar emot Ünsals flickväns anmälan, görs en husrannsakan i mordlägenheten.
En polis med likhund går in i lägenheten och han säger i ett förhör att han då visste att det fanns misstankar om att ett brott mot liv har skett där. Han säger till Svenska Yle att han inte minns vem som berättade om misstankarna för honom.
Den här husrannsakan görs innan förundersökningen om mord inleds. Det förklarar kriminalöverkommissarie Kari Tolvanen med att det var misstankarna om narkotikabrott som var orsaken till att likhundsföraren besökte lägenheten.
– Jag vill minnas att den här husrannsakan gjordes eftersom det fanns misstankar om narkotikabrott. Men jag är inte säker eftersom det gått 15 år, säger han.
Men varför togs en likhund till lägenheten om det fanns misstankar om narkotikabrott?
– Vi utredde om det hade skett ett brott mot liv. Vi hade fått tips om det och därför utreddes det.
En ny husrannsakan med likhund görs två dagar senare, den 24 oktober. I en uppräkning över de husrannsakningar som görs under mordutredningen nämns inte de som görs den 22 och 24 oktober.
Narkotikapolisen deltar i mordutredningen – begär undersökningar av DNA och fingeravtryck
Enligt en av de dömda mördarna, Janne Raninen, visste polisen dagen efter mordet vad som hänt.
– Om polisen gör en husrannsakan om att ett mord har hänt före en person anmälts saknad så tyder ju det på att polisen haft vetskap om det. Vad jag nu har förstått har de dagen efter mordet haft detaljrika uppgifter på vad som har hänt och hur det har hänt, säger Raninen.
I slutet av oktober 2003 inleds den egentliga förundersökningen om mord. Våldsbrottsenheten har hand om den, men trots det är narkotikapolisen fortsättningsvis med på ett hörn.
I november 2003 begär narkotikapolisen laboratorieundersökningar av DNA-prov och fingeravtryck som hittats i mordlägenheten i Nordsjö. Det här väcker frågor eftersom alla andra tekniska undersökningar under förundersökningen görs på initiativ av våldsbrottsenheten.
– Eftersom polisen undersökte grova narkotikabrott fanns ett intresse att ta DNA-prov och fingeravtryck och samtidigt utreddes ett misstänkt mord. Det avgörande är inte vem som gör begäran, säger kriminalöverkommissarie Kari Tolvanen.
"Har tänkt att Aarnio placerat en av sina killar i utredningen"
Narkotikapolisens inblandning i mordutredningen slutar inte här. Den polis som förhörde Janne Raninen jobbade vid narkotikapolisen, vilket han reagerade på.
– Jag frågade honom hur det kommer sig att en narkotikapolis sitter här som utredare. Då påstod han att eftersom han kan svenska håller han i mina förhör och skriver ut mina telefonsamtal. Jag visste att det fanns många inom våldsbrottsenheten som kan svenska så varför skulle han vara där? Nu har jag tänkt att det är Aarnio som har placerat en av sina egna killar i vår utredning för att få mycket information och styra den mot ett visst håll.
Kriminalöverkonstapeln som förhörde Raninen åtalades för grovt missbruk av tjänsteställning och brott mot tjänsteplikt i samband med Aarniohärvan, men han friades av tingsrätten.
Aarnio: Inget konstigt
Jari Aarnio skriver i ett mejl till Svenska Yle att det inte är konstigt att utredare flyttas från en enhet till en annan och att den kriminalöverkonstapel som förhörde Raninen var med i mordutredningen eftersom han kan svenska och har en lång erfarenhet av att undersöka grova brott.
Vad hände då med misstankarna om narkotikabrott som har en avgörande roll i hela den här historien? Trots telefonavlyssningarna, husrannsakningarna och DNA-proven ledde utredningarna ingen vart. De avslutades utan att gå till åtalsprövning.
' /%3E%3C/svg%3E)
