Skulle du våga byta ett prestigefyllt jobb mot en en osäker framtid? Ingrid Biese hoppade själv av för att forska om andra kvinnor som hoppat av

Ingrid Biese hade ett prestigefyllt jobb som delägare i ett konsultföretag, men ingenting kändes riktigt bra och Biese valde att sadla om.

Biese började forska i just kvinnor som hoppar av och det resulterade i en doktorsavhandling som hon skrev för ett universitet i Australien.

För Biese var det genast från början viktigt att forskningsresultaten skulle bli tillgängliga för så många som möjligt och just nu är hon aktuell med pocketversionen av sin bok Opting Out and In: On women's careers and new lifestyles.

Vad väljer man istället?

Bieses forskning har fått en hel del uppmärksamhet och Biese berättar att hon blivit kontaktad av flera coachar som vill ha hennes hjälp när det kommer till att hjälpa folk att hoppa av och återuppfinna sig själva, men Biese är mycket mera intresserad av den andra delen av avhandlingens titel, opting in, alltså vad man väljer i stället.

― Jag vill inte råda folk att hoppa av sina karriärer utan hellre hjälpa företag att skapa sådana arbetsmöjligheter som gör att människor inte vill hoppa av.

Biese vill att vi skall kunna vara hela människor på vår arbetsplats, med allt bagage och alla olika delar av livet som är viktiga. Målet är att kunna ha ett meningsfullt jobb och ha möjlighet göra karriär på ett sätt som känns hållbart.

Tanken på att hoppa av började för Bieses del gro redan under hennes första jobb efter studierna på Handelshögskolan.

Besviken på arbetskulturen

― På min arbetsplats fanns det en kvinna som jag gillade att luncha med, men när jag insåg att det inte är just henne jag skall luncha med för att komma framåt i karriären struntade jag hellre i karriären. Jag var besviken på arbetskulturen och hur politiskt allting var.

Biese har inte intervjuat rika människor som slutat jobba helt, utan kvinnor som sökt och funnit mera hållbara sätt att arbeta. Jobb som är dikterade av de egna villkoren och behoven, inte andras.

När Biese själv hoppade av tyckte folk omkring henne att hon var väldigt modig.

― Själv tyckte jag inte just då att det var modigt, snarare nödvändigt, det var bara någonting jag måste göra! Det fanns inga alternativ och jag tänkte att det måste lösa sig.

Inte lätt att hoppa av

― Det är inte en lätt sak att hoppa och man hoppar ju på ett sätt ut i intet, man lämnar något man känner och kan, men vet inte vad som kommer i stället. Alla jag talar med har först genomgått en kris innan de gjort hoppet.

Biese har däremot inte valt kvinnor som lidit av utbrändhet, utan hennes forskning handlar om kvinnor som haft förmånen att kunna välja.

En del har fått avundsjuka kommentarer om att det kanske varit lätt för dem som haft kapital att göra det.

― Men visst kräver det ändå ett visst mod att sluta ett jobb om du inte har ett annat på lut.

Biese berättar att man i akademiska kretsar ifrågasatt att alla berättelser är så positiva.

― Jag tror det är symptomatiskt, när du går igenom en sådan här process och gör mycket tungt arbete med dig själv så hör det till narrativet att det ofta sedan resulterar i en positiv vändning. Man trivs eftersom man jobbat så hårt för att få trivas.

Biese beskriver sin egna process som cyklisk och säger att man inte genast behöver veta vad man skall göra istället under resten av livet, utan att man kan låta saker förändras.

Hon berättar att en av de viktigaste lärdomarna är att vara mera öppen för olika möjligheter och att det är viktigt att våga ta chanser när de kommer.

― Man skall inte vänta tills något är klart och färdig för det kommer aldrig att vara det. Det man hoppar på behöver bara kännas bra just nu, och så kan man låta det ändras i framtiden.

Hoppa på tåget

Biese tror inte att fenomenet med kvinnor som hoppar av skiljer sig särskilt mycket från män som gör det samma. Hennes första bok handlade om kvinnor eftersom det speciellt i USA pågått en stor debatt om detta, men just nu forskar hon i män som hoppar av och väljer andra sätt att jobba.

Dessutom har hon börjat sätta mera tid på att måla.

Att Biese i dagarna haft vernissage för sina sidenmålningar är något hon aldrig hade kunnat förutspå.

Det hela började med att hon visade sin konst på facebook och att någon då ville köpa hennes konst.

― Det blev en snöbollseffekt. Det kommer grejer man inte kan planera och det jag lärt mig är att man skall hoppa på tåget när det känns roligt och inte lyssna på de kritiska rösterna inom en.