Mamma Ilona om dotterns psykoser: ”Det var en jävla show hela tiden”
För mamma Ilona Mäenpää har Sigrids mentala ohälsa inneburit en livslång kamp för att dottern ska må bra så bra som möjligt.
Det var under utbytesstudier i Tyskland som Sigrid hamnade i en psykos. Att fastställa den exakta orsaken bakom psykosen är kanske en omöjlig uppgift, men en underdrift är att säga att det blev för mycket.
Sigrid & Ilona – Psykosdimman
Efter en turbulent tid, under vilken hon bl.a. blivit lämnad av en man och sexuellt utnyttjad av en annan, fann hon sig i en situation hon aldrig hade kunnat drömma om.
- Jag låg i mitt eget kiss i veckor, säger Sigrid. Jag var inte kapabel att ta mig till toaletten från sängen. Jag hade elefantfot för kisset hade varit i den varma joggingskon i 30 graders hetta. Fötterna var uppsvullna. Det var ett under att jag klarade mig hem därifrån, berättar hon.
Tung tid på mentalsjukhusets slutna avdelning
Att Sigrid kom hem psykotisk var en chock för Ilona och den övriga familjen. Hon blev intagen på sluten avdelning på Lappvikens sjukhus och vistades där i sex månader.
- Det var ju hemskt, säger Ilona, alldeles hemskt. Man visste ju inte vad det gällde, hur kan man stänga in en människa inom fyra väggar? Det var ofattbart för hela familjen, säger hon.
Tiden på sjukhuset var väldigt jobbig för Sigrid.
- Jag ansåg att min frihet hade tagits ifrån mig, säger hon. Jag kunde inte gå till studierna och var väldigt orolig över min examen. Även för mamma var det tungt, konstaterar hon.
- Det är jobbigt att som ung 20-åring vara instängd på sjukhus när kompisarna är ute och festar och studerar, säger Ilona.
Efter ihärdigt arbete lyckades Sigrid tio år senare avlägga sin påbörjade politices magisterexamen, trots att en läkare avrått henne från att fortsätta de akademiska studierna.
Rymde hemifrån och sprang omkring i nattlinnet i skogarna om nätterna
En av nycklarna till att Sigrid idag mår bättre är att hon får rätt medicinering – och accepterat att ta emot medicinerna.
Annat var det i början av sjukdomstiden.
- Jag upplevde inga effekter själv, säger Sigrid. Jag ansåg inte att jag var sjuk och jag var emot medicineringen. Jag tyckte att jag var fet och fick extra kilon och alla möjliga andra bieffekter av psykmedicinerna, berättar hon.
Mamma Ilona såg situationen ur ett annat perspektiv och tyckte hon borde följa läkarnas ordination.
- Det var en jävla show hela tiden och tog många år, berättar Ilona.
Till slut insåg Sigrid att det är bäst att ta medicinen, att den hjälper henne att hålla vardagen under kontroll.
Showen Ilona pratar om kunde exempelvis ta sig uttryck i att dottern sprang omkring i nattlinnet i skogen och ute på ängarna i regnet. Sigrid kunde också lägga sig raklång på vägen.
- En sak som jag gjorde var att jag rymde med bordercollien på landet i Ekenäs för att ta den med mig hem till Helsingfors, säger Sigrid. Sen har jag också plaskat i vattenpölar och på något sätt försökt få det där onda ur mig, säger hon.
Sorg över att dottern insjuknat
Mental ohälsa sägs vara hela familjens sjukdom, någonting som också Ilona skriver under på. Sigrids mentala problem har satt spår i hela familjen.
- Vi borde ha pratat mycket mera tillsammans inom hela familjen, säger Ilona. Sigrid har ju en bror och en åtta år yngre syster och för dom har det varit svårt att förstå vad som händer. De kom inte till sjukhuset för att träffa Sigrid en enda gång. De kanske var rädda.
Det är kanske till viss del mitt fel, att jag inte tvingade dom. Men kanske går det inte att tvinga tonåringar att delta, säger hon.
Genom åren har Ilona många gånger rannsakat sig själv, men landat i slutsatsen att hon inte får vara för hård mot sig själv.
- Någon gång säger Sigrid att det är mitt fel att hon insjuknade, men kanske hon inte menar det, säger Ilona. Nog känner man en viss sorg, att man skilt sig och att ett barn insjuknat, men sånt händer, säger hon.
- Livet är inte perfekt. Det är en livslång resa, men folk insjuknar ju i cancer och diabetes och olika hemska sjukdomar. Man måste bara vänja sig och tänka positivt, säger hon.
I poddserien "Psykprat med närstående" möter vi människor som drabbats av olika mentala utmaningar i livet och diskuterar hur de påverkat förmågan att hantera vardagen. Det är öppenhjärtiga berättelser om hur det är att leva med och nära inpå psykisk ohälsa.