De ovetande polischeferna som skyller ifrån sig - Finlands största polisrättegång är en osannolik härva

Höga polischefer som skyller på varandra, oklara regler som ingen haft ordentlig koll på och en knarkpolischef som kunde utnyttja systemet. Det är ingredienserna i Finlands hittills största och mest betydelsefulla polisrättegång. Huvudförhandlingen börjar i Helsingfors tingsrätt idag.

Bland de åtalade finns tidigare polisöverdirektören Mikko Paatero, Helsingfors tidigare polischef Jukka Riikonen, hans efterträdare Lasse Aapio, Centralkriminalpolisens chef Robin Lardot och den tidigare knarkpolischefen Jari Aarnio.

Aarnio är för tillfället på fri fot och inväntar en dom från hovrätten. Han dömdes i tingsrätten till tio års fängelse för grova narkotika- och tjänstebrott. Han är dessutom dömd till tre års fängelse för grova mut- och tjänstebrott samt bedrägeri.

Lasse Aapio och Robin Lardot har avhållits från tjänst och får inte sköta sina jobb medan rättegången pågår.

Åklagaren yrkade på villkorliga fängelsestraff eller böter under den förberedande sessionen i mitten av augusti. Enligt häradsåklagare Harri Tiesmaa var polischeferna då mycket fåordiga och de skyllde mest på varandra.

Den nya lagen som skapade förvirring

Beskyllningar och vaga minnesbilder finner man också i det omfattande förundersökningsmaterialet.

Polischeferna misstänks ha begått tjänstebrott då de inte hållit koll på polisens interna register med särskilda informationskällor, alltså angivare, tjallare och andra hemliga uppgiftslämnare. Riksåklagare Raija Toiviainen anser att det handlar om allvarliga försummelser.

Inrikesministeriet hade år 2008 gett en förordning med noggrannare regler för polisens hemliga spaningsverksamhet och registrering av informationskällor. Avsikten med att låta införa källorna i register var att skydda källorna och poliserna i deras arbete.

Ingen av de åtalade polischeferna verkar ändå ha haft klart för sig vilka källor som skulle införas i registret, vem som skulle övervaka registreringen och hur verksamheten skulle följas upp.

Paatero: Ingen kan övervaka på egen hand

Landets högsta polischef, dåvarande polisöverdirektören Mikko Paatero, ansåg att förordningen och de nya reglerna var tillräckligt klart formulerade. Paatero litade på att reglerna efterföljdes och enligt honom hörde inga polisinrättningar av sig med önskemål om att få avvika från reglerna på någon punkt.

Sådana önskemål eller oklarheter skulle ändå inte ha landat på Paateros bord, utan hos Polisstyrelsen och brottsbekämpningsenheten där Robin Lardot var högste chef.

Lardot uppgav för egen del under förundersökningen att Inrikesministeriets förordning innebar stora omställningar vid polisinrättningarna, men tydligen var omställningarna inte tillräckligt stora för att Paatero skulle ha fått veta om dem.

Det dröjde ända till hösten 2013 innan Paatero fick veta att Helsingforspolisen inte hade haft koll på sina informationskällor och att alla källor dessutom hade strukits ur registret vid någon okänd tidpunkt.

Paatero visste inte om någon vid Polisstyrelsen hade fått veta om detta, och betonade under förundersökningen att en polischef inte kan övervaka någonting på egen hand.

Aarnio: Vargen som vaktade fåren

Jukka Riikonen, som var Helsingforspolisens chef åren 2002-2014, ansåg å sin sida att de nya reglerna för inhämtningen var långt ifrån klara och entydiga, men han litade på sina underlydande. Brottsmisstankarna beskriver han som orimliga.

Riikonen uppgav under förundersökningen att han inte haft någon anledning att misstänka några olagligheter i Helsingforspolisens sätt att använda hemliga informationskällor.

Han beskriver Helsingforspolisen som en organisation där den högsta chefen fungerar som strategisk ledare. Ansvaret för övervakningen låg hos den biträdande polischefen, Lasse Aapio.

Enligt både Riikonen och Aapio var det narkotikaroteln som skötte kontakterna med angivare och tjallare. Narkotikarotelns ansvarspersoner uppgav i sin tur att det bara fanns enstaka sådana källor som ibland kom med användbara konfidentiella uppgifter, och att källorna därför inte hade införts i något register.

Narkotikarotelns chef Jari Aarnio hade en nyckelroll i att sköta kontakterna och fick i praktiken fria händer.

Aapio: Högsta chefen hade ansvaret

Lasse Aapio berättade under förundersökningen att han inte blivit ombedd att delta i de interna möten som berört de hemliga uppgiftslämnarna. Det brukade Jukka Riikonen göra, och därför ansåg Aapio att det yttersta ansvaret låg hos Riikonen.

Precis som Riikonen försäkrar Aapio att han inte fått veta om något lagstridigt eller olämpligt förfarande. Aapio betonar också att varken Polisstyrelsen eller någon annan högre instans hade hört av sig och bett Helsingforspolisen ändra sina rutiner.

Riikonen gick i pension och Aapio efterträdde honom våren 2014. Aapio lät då inrätta ett nytt register över uppgiftslämnare.

Vid det laget hade också Jari Aarnio åkt fast. Aarnio förhördes en gång under förundersökningen, men vägrade då att svara på några frågor.

I sitt skriftliga svar till tingsrätten medger Aarnio att han strukit uppgifter ur angivarregistret, men tillbakavisar alla anklagelser om tjänstebrott. Aarnio vidhåller att det inte fanns någon lag eller förordning som skulle ha förpliktat honom till att sköta registret på något särskilt sätt.

Fem år av förundersökning

Både åklagaren och de åtalade polischefernas försvarsadvokater kommer under rättegången sannolikt att försöka visa på brister i polisens interna rutiner och arbetssätt, och på alltför vaga formuleringar i de lagar och förordningar som styr polisens arbete.

Behandlingen i tingsrätten väntas pågå fram till mitten av april 2019. Förundersökningen inleddes redan år 2013, på begäran av dåvarande inrikesministern Päivi Räsänen (KD).

- Oberoende vad utredningen kommer fram till så tror jag att den här processen stärker förtroendet för vår rättsstat och polisen, skrev Räsänen på sin blogg i fjol somras.