Liza Marklund kom till Åbo tre år senare än planerat: "Jag bär med mig Annika Bengtzon som en vilja"
Det var meningen att hon skulle ha besökt Åbo bokmässa redan för tre år sedan, men besöket blev aldrig av. Hennes man insjuknade i cancer, hon beslöt att vårda honom, och bokmässan liksom själva skrivandet fick vänta.
Men nu mår mannen bättre och Liza Marklund är i Åbo för att tala om sin nya bok, Pärlfarmen.
Och skrivandet säger hon sig njuta av mer än någonsin.
- Det har faktiskt aldrig varit roligare att skriva än vad det är nu.
- I slutet av Annika Bengtzon-serien kunde jag ibland känna att det blev tungt med texten på något sätt. Jag hade då skrivit sexton romaner på lika många år. När jag sedan började skriva om Kiona (huvudperson i den nya boken, red.anm.) så var det som om fåglarna sjöng.
Annika Bengtzon, ja. Den viljestarka kvällstidningsjournalisten som gjorde entré i Marklunds första spänningsroman för tjugo år sedan och som gjort henne känd över hela världen. Böckerna har enligt förlaget sålts i över tjugo miljoner exemplar och översatts till ett fyrtiotal olika språk.
Men för tre år skrev Marklund den sista boken med Bengtzon i huvudrollen. Tiden var då mogen för ett avsked.
- När Annika Bengtzon steg ut ur min sista roman så försvann hon också faktiskt för mig på något sätt.
Men en viss identifikation med sin hårdnackade och fräna hjältinna känner hon fortsättningsvis.
- Jag bär med mig henne som en vilja, det måste jag säga.
Ny hjältinna gör entré: Jag har inte varit redo att skriva om henne förrän nu
I den nya boken, Pärlfarmen, heter hjältinnan Kiona Matavera. Hon är pärldykare i ett litet ösamhälle i Maihiki, som hör till Cooköarna i Stilla Havet.
Marklund själv har tillbringat en längre period på ön, men idén till boken kom redan långt tidigare.
- Jag skrev synopsis till romanen redan för femton år sedan, men jag har inte varit redo att skriva om henne förrän nu.
När Marklund skrev sin första bok med Annika Bengtzon ville hon skapa en ny form av hjältinna i det som då var hennes favoritgenre, kriminallitteraturen. I dag ser livet annorlunda ut och hon säger sig fundera i nya banor. Bekymmer och sjukdomsfall inom familjen har också bidragit till att Marklund allt oftare tänker på de större frågorna i livet.
- Vad är viktigt egentligen, vad är vi beredda att göra för dem vi älskar och vart är vi på väg? Det är frågor som jag vill läsa om i dag och det är också det som Pärlfarmen handlar om.
Marklund sågar metoo-rapporteringen: Finsk media skrev för lite medan svensk media skrev för mycket
Tidigare under karriären fick Liza Marklund vid sidan av sitt författarskap stor uppmärksamhet för sitt engagemang i jämställdhetsfrågor. Idag är debattinläggen färre, men åsikterna har inte försvunnit någonstans. Dessutom inledde Marklund sin yrkesbana som journalist och mediernas ansvar och roll har alltid varit en väsentlig ingrediens i hennes romaner.
Det vore med andra ord synd att inte fråga Marklund om hennes synpunkter på #metoo-rörelsen. Vilka tankar väcker #metoo?
- Metoo togs emot väldigt olika i Finland och Sverige. I Finland kunde man ha uppmärksammat rörelsen mer, ni slarvade faktiskt lite med det, kan jag tycka.
-Jag tror det finns skäl för självrannsakan för både finsk och svensk media, om vi tänker på hur man behandlade det.
Vilken typ av självrannsakan efterlyser du?
- Jag tror att finsk media skulle ha granskat och skrivit lite mer. Man behöver fundera om man var lite feg i metoo-rörelsen.
- I svensk media bör man fundera på om man skrev för mycket. Man åsidosatte man många gånger journalistisk sed, och nu haglar fällningarna. Man gjorde grova publicistiska övertramp i metoo-rörelsens kölvatten. Nästan alla stora medier har blivit fällda av pressens opinionsnämnd och granskningsnämnden (Idag: Myndigheten för press, radio och TV red.anm.), vilket ju inte är på grund av #metoo.
- Metoo-rörelsen var fullständigt revolutionerande och oerhört viktig. Därför är jag bekymrad, för jag tror att de svenska mediernas slarviga bevakning kan solka metoo-rörelsen.
Hur svår är balansgången – att samtidigt som man bevakar ett viktigt fenomen som #metoo också respektera rättsskyddet hos enskilda individer?
- Det är ganska enkelt egentligen, det gör medierna hela tiden. Det man borde ha gjort vara att tillämpa sina vanliga regler. Man valde att inte göra det, vilket ledde till rejäla dikeskörningar i svensk media.
Genom skönlitteraturen har man i alla tider kunnat belysa olika problem och missförhållanden i samhället – i vilken grad tycker du skönlitteraturen och kriminallitteraturen i synnerhet fortfarande har den rollen i dag?
- Skönlitteraturen är en samhällsspegel. Författare tar upp olika fenomen, vrider till dem, och släpper ut dem tillbaka till allmänheten. Det kommer vi att fortsätta göra.
- Jag vet inte om man underskattar litteraturens effekter. Jag tror att litteratur kan vara viktig, men jag är osäker på hur viktigt den är.
Liza Marklund, vilka är dina närmaste framtidsplaner?
- Jag har börjat researcha ett nytt projekt, jag läser kapitalistisk teori just nu som jag ska försöka få in i en roman så småningom. Vi får se var det landar.
