Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

”Omotiverande att jobba kvar på rörfabriken i Lappvik” – frågan är hur övergången ska gå när kunskapen försvinner

Från 2018
Tung stållrulle lyfts med en kran.
Bildtext Över hundra jobb försvinner när SSAB lägger ner sin fabrik i Hangö.
Bild: Yle/Tove Virta

Rörtillverkaren SSAB ser ut att mista mycket värdefull lokal kunskap när bolaget lägger ner fabriken i Lappvik i Hangö. Redan nu lämnar fabriksarbetare sina jobb i stället för att ta emot ett liknande jobb i Tavastehus.

Dödsstöten för fabriken kom i fredags (5.10) efter flera månaders tung väntan. Rörfabriken i Lappvik kommer hinna fira 50 år i nästa år men verksamheten läggs ner innan slutet av 2020.

Beskedet var inte överraskande men hoppet fanns nog ända till det sista, säger Jennifer Gammals som jobbat på fabriken i drygt sju år.

- Det är en jättebra enhet och det går bra för oss. Vi har varit duktiga och är omtyckta så nog är man lite besviken. Varför just vi? frågar hon sig.

Porträttbild på Jennifer Gammals.
Bildtext Jennifer Gammals brinner för utveckling. Därför känns det lite omotiverande att jobba kvar på rörfabriken i Hangö, som ska stänga.
Bild: Bubi Asplund / Yle

Gammals är rörfabrikens kvalitets- och miljöchef. Hon har representerat de högre tjänstemännen i den förhandlingsgrupp som tillsattes i juni när beskedet kom att fabriken är nedläggningshotad.

Hon har trivts jättebra på jobbet som hon beskriver som både utmanande och varierande. Teamet på fabriken har varit underbart att jobba med, säger hon.

I fabriken har det funnits något som sedan några år tillbaka kallas för ”Lappvikandan”. En anda där samarbete varit ledordet.

- Vi har gjort lite mera än vad som krävts. Därför känns det bittert, säger Ulf Heimberg som jobbar som utbildare och arbetarskyddsfullmäktig på fabriken. Han är också SDP-politiker i Raseborgs stadsfullmäktige.

Långsökt att flytta till Tavastehus

Bolaget har lovat alla anställda jobb på någon av de andra enheterna i Finland men löftet kallar Heimberg en kliché. I praktiken är det svårt för arbetare att riva upp rötterna och flytta till Tavastehus eller Pulkkila, som ligger en timme söder om Uleåborg.

En karta över Finland där Pulkkila, Tavastehus och Hangö är utmärkt med rött.
Bildtext Det är långa avstånd mellan rörfabriken i Hangö och de i Tavastehus och Pulkkila. Det tar ungefär två timmar att köra från Lappvik till Tavastehus.
Bild: Google

Jennifer Gammals barn har redan flyttat hemifrån men hennes man jobbar i Åbo. Hon ser en flytt till Tavastehus som väldigt långsökt och tror att hon kommer hitta ett nytt jobb i Helsingforstrakten.

- Men det är klart att skulle man inte hitta något annat så är Tavastehus ett alternativ.

Hon tycker det är skönt att fabriken inte stänger omedelbart. Det ger henne och de andra anställda tid att fundera på framtiden och nya jobb.

Svårt att producera rör utan kunniga arbetare

SSAB:s plan är att hålla i gång fabriken tills produktionen kan flytta till någon av de andra fabrikerna. Men det kan bli knepigt, tror Ulf Heimberg.

Stårullarna rullas upp inför böjningen till rör.
Bildtext Det kräver mycket tid att lära sig hantverket att tillverka rör. En rörmaskin är värd mellan 25-30 miljoner euro.
Bild: Yle/Tove Virta

Vid enheten i Lappvik har arbetarna tillverkat andra dimensioner av rör än vid SSAB:s andra fabriker i Finland. Om få erfarna anställda från Lappvik följer med i flytten kan det vara utmanande att få i gång produktionen och leverera rören till kunderna, säger Heimberg.

Tillverkningen är ett hantverk och det kan ta flera år att lära sig att producera en viss typ av rör.

- Inlärningsprocessen är mellan två och fyra år. Det är inga enkla saker, säger Heimberg.

Inhyrda arbetare

Kunskapsflykten kan bli ett problem också i Lappvik eftersom anställda redan nu hittat nya jobb.

Heimberg berättar att tio arbetare har slutat vid fabriken och man har varit tvungen att ta in extra personal via bemanningsföretag.

Ulf Heimberg sitter på en soffa.
Bildtext Ulf Heimberg har jobbat på rörfabriken i över 30 år.
Bild: Bubi Asplund / Yle

Om kunnandet börjar försvinna kan produktionen inte hållas i gång i Lappvik som planerat. Heimberg tycker det vore på sin plats med bonusar som skulle motivera personalen att jobba kvar.

Jennifer Gammals säger att hon nog klarar av att jobba kvar trots att hon vet att fabriken ska stängas. Men visst är det omotiverande att jobba på en enhet som avvecklas när man själv brinner för utveckling, konstaterar hon.

Ökat illamående hos personalen

Den tunga väntan på besked har redan påverkat fabrikens anställda. Från att ha varit en av koncernens säkraste fabriker skedde en arbetsolycka strax efter att budet kom att fabriken planeras lägga ner. Det efter att ha varit utan olyckor tre år i följd.

I augusti var sjukfrånvaron högre och antalet akuta fall av mentala problem fler än för ett år sedan. Det är ett resultat av omständigheterna, konstaterar Ulf Heimberg.

Framtiden för fabriksområdet som både har järnväg och en djup hamn är också oklar. Det är något man också funderat på under förhandlingarna, säger Heimberg.

Hamnkranen vid Ssab anvönds inte mer då Port Act avslutade verksamheten.
Bildtext På SSAB:s fabriksområde finns en hamn som inom några år kommer att stå öde om ingen ny aktör tar över.
Bild: Yle/Tove Virta

Han undrar om området, som har både järnväg och hamn, kan gå samma öde till mötes som det gamla stålindustriområdet i närliggande Koverhar. Där har Hangö stad stora planer för att skapa nya arbetsplatser.

Men vad som kommer hända på SSAB:s område är en fråga bland många andra i Lappvik som fortfarande inte har något svar.

Artikeln är baserad på intervjuer gjorda av Marica Hildén och Tiina Grönroos.

Diskussion om artikeln