Språkkolumnen: När man är själv är man ensam
Ordet ensam har blivit tabu i Sverige, skrev Fredrik Lindström redan för tio år sedan i en artikel i Språktidningen, 10/2008. Och trenden har hållit i sig.
Ordet själv tycks bli allt vanligare, på bekostnad av ordet ensam. Själv i meningarna “jag bor själv” och “jag går på bio själv” är för många språkbrukare det naturliga ordvalet. Orden ensam och själv har närmat sig varandra genom en så kallad betydelseglidning.
I den nyaste upplagan (2009) av Svensk ordbok ser man att orden har olika betydelser: själv betyder ”ohjälpt”, men här finns också betydelsebeskrivningen “ibland med ren innebörd av (ofta självvald) ensamhet”: hon ville sitta själv en stund och meditera, han ville vara själv en kväll.
Den här beskrivningen har försetts med kommentaren “vardagligt”, som innebär att ordet i den här betydelsen ska användas med en viss försiktighet i mer formella sammanhang. Ordet ensam har definitionen ”som är utan sällskap av någon annan”.
Ordet ensam kan anses ha en negativ klang.
― Charlotta Svenskberg, mediespråkvårdare
Det här är ett exempel på när ordböckerna har följt efter språkbrukarna och sedan uppdaterat definitionerna och beskrivningarna enligt hur vi verkligen använder ord och uttryck i språket.
Kan man då använda orden ensam och själv synonymt? Alla förstår ju vad “Jag reser själv” betyder, resonerar många. Ja, det är sant. Men det finns ändå vissa tillfällen när det kan vara bra att skilja mellan själv och ensam.
Meningarna “Ronja äter själv” och “Ronja äter ensam” kan tolkas olika. Den första meningen kan man tolka som att Ronja äter utan hjälp av någon vuxen.
Den andra meningen kan man tolka som att ingen håller Ronja sällskap medan hon äter. Även om det kanske är långsökt att det kan uppstå missförstånd finns det ändå anledning att i vissa fall hålla isär själv och ensam.
Ordet själv däremot har en positivare klang. Genom att använda ordet själv kan man markera att ensamheten är självvald och frivillig.
― Charlotta Svenskberg, mediespråkvårdare
Men den här betydelsenyansen verkar suddas ut. I dag ersätter både yngre och äldre språkbrukare ensam med själv. Vad beror det på? En möjlig förklaring är att ordet ensam kan anses ha en negativ klang.
Ordet kan associeras till en ofrivillig ensamhet, en känsla av övergivenhet. Ordet själv däremot har en positivare klang. Genom att använda ordet själv kan man markera att ensamheten är självvald och frivillig. Eller åtminstone kan man få det att verka så.
Att känna sig ensam och övergiven kan vara aningen skamligt. Många väljer därför att försöka dölja den ofrivilliga ensamheten, den som får många att må dåligt. En quickfix är att med hjälp av små justeringar i språket dölja de egentliga problemen.
Om man reser själv markerar man att det är ett aktivt, medvetet och självständigt val. Reser man ensam riskerar man att få det att verka som om man inte har något sällskap eller umgänge, att man är ensam. Och är ensamheten inte självvald kan man dölja den, till exempel med hjälp av språket.
Eller så kan man välja att i stället lyfta fram ensamheten och verkligen tala om den. Med hjälp av språket.
Text: Charlotta Svenskberg, mediespråkvårdare
Språkkolumnen skrivs av mediespråkvårdarna Minna Levälahti och Charlotta Svenskberg vid Svensk presstjänst. Den publiceras på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna.
Språkkolumnen
Språkkolumnen: Vem vill ha socker i botten och grädde på moset?
Det som en kallar en delikatess kan en annan avsky
Språkkolumnen: Klimatet är i fokus när nya ord bildas
Klimatorden har blivit allmänspråkliga.
Språkkolumnen: Vem får färst julklappar i år?
Ordet färst är fullt levande i vårt språk.
Språkkolumnen: Under 2020-talet kommer jag sluta använda att
Finlandssvenskar petar ibland in för många "att".
Språkkolumnen: Språkets första hjälpen-låda
Vill du förstå danska, norska och svenska bättre?
Språkkolumnen: I kläm mellan TE och arbets- och näringsbyrån
Nya myndigheter kan inte namnges i en handvändning.
Språkkolumnen: I eufemismernas mångsidiga värld råder både värdighet och fördunkling
Ibland kan man inte säga något rakt på sak.
Språkkolumnen: Med tränat loppisöga kan man loppa på loppisar
Vilka ord använder man för att köpa och sälja begagnat?
Språkkolumnen: Språkförändringar är tecken på att språket lever
Motvilja är en vanlig reaktion på språkförändringar.
Språkkolumnen: Det finns mycket jag bör som jag inte gör
Bör passar perfekt i politiken.
Språkkolumnen: Att känna flygskam och smygflyga
Substantivet skam och verbet skämmas har fått ett uppsving.
Språkkolumnen: Tuppluren gör dig pigg som en mört
Orden avslöjar hur vi uppfattar djuren.
Språkkolumnen: Jag självoptimerar med nya ord
Deplatforming och självoptimering blev aktuella 2018.
Språkkolumnen: Skuggor som ruvar och under som sias
"Jag har aldrig varit lucia."
Språkkolumnen: En influencer ger också språkliga influenser
Influerare och influencers konkurrerar sinsemellan.
Språkkolumnen: När man är själv är man ensam
Många väljer att försöka dölja den ofrivilliga ensamheten.
Språkkolumnen: Man kan inte kila före när man hämtar barnen
Ska barnen hämtas på morgonen eller eftermiddagen?
Språkkolumnen: Symbolerna som förstärker känslorna
Behöver vi emojier för att uttrycka känslor i skrift?
Språkkolumnen: Professionellt väderprat är som en välkänd melodi
Vi hajar till om uttalet avviker från det vi är vana vid.
Språkkolumnen: Skumläsning ställer stora krav på texterna
Måste webbtexter anpassas så att de tilltalar skumläsarna?
Språkkolumnen: Att lämna i Sverige och i Finland
Får man ”lämna” utan att nämna vad eller vem man lämnar?
Språkkolumnen: Kommat har stor betydelse
Också professionella skribenter behöver hjälp med kommat.
Språkkolumnen: Ett vårdat mediespråk kräver tid
Så här jobbar språkstödet på Svenska Yle.
Språkkolumnen: Med ord påverkar vi
Våra mest laddade ord är de som sårar och kränker andra.
Språkkolumnen: Hjärtana bankar för rätt böjda former
Heter det flera videon eller videor, flera taxin eller vad?
Språkkolumnen: Nu ser vi hashtaggar i nyhetsspråket
Hashtaggarna blir förmodligen flera i framtiden.
Språkkolumnen: Som det heter på god finlandssvenska
Övning ger färdighet om man vill briljera på svenska.
Språkkolumnen: Verktyg som hjälper vässa språket
Man är aldrig fullärd.
Språkkolumnen: Den ofrivillige översättaren och hans falska vänner
En journalist ägnar mycket tid åt finska texter.
Språkkolumnen: Nya fenomen behöver nya ord
Nyord skapas så gott som varje dag.
Språkkolumnen: När det kommer till sånt som en
Gamla uttryck kan få ett uppsving tack vare engelskan.
Språkkolumnen: Ordets skönhet kommer inifrån
"Svenskans vackraste ord är himmelsblå."
Språkkolumnen: Kan man roa sig med partiklar?
Heter det sätt ner dig eller sätt dig ner?
Språkkolumnen: En story, flera storyer – eller storys?
Hur ska man hantera engelska ord i svensk text?
Språkkolumnen: Kejsarens nya språkkläder
Vad lurar bakom det enkla och det komplicerade maktspråket?
Språkkolumnen: Vart tar vart vägen?
Hur ska man använda vart och var rätt?
Språkkolumnen: Det är de små detaljerna som gör det
Uttalar du rätt når budskapet lättare fram.
Diskussion om artikeln