SSAB-anställda vill inte flytta från Västnyland - nu hoppas de på ny verksamhet i fabriken i Lappvik

Det är oklart vad som ska hända med SSAB:s fastighet i Lappvik efter att rörtillverkningen försvinner. Hangö stad är i alla fall inte intresserad av köpa den om den blir till salu, säger stadsdirektör Denis Strandell.

Jonas Gustafsson har bott i Lappvik hela sitt liv. De senaste 25 åren har han jobbat på SSAB:s stålrörsfabrik ett stenkast från sitt hus.

Men nu får han börja se sig om efter ett nytt jobb. Fabriken ska stängas och han är inte intresserad av att lämna sin hemby för att jobba på koncernens enheter i Tavastehus eller Pulkkila.

Jag tänkte att det bara var något som de har hittat på ännu en gång. Men nu vet vi ju att det var sant

I fredags (5.10) kom det definitiva beskedet att SSAB:s fabrik i Lappvik stänger. Det var ett väntat beslut efter en tung process som har pågått i fem månader.

När Jonas Gustafsson för första gången hörde om ledningens stängningsplaner tog han det som ett skämt.

- Jag har varit här så många år så jag har hört det förut att fabriken ska stängas och flyttas. Jag tänkte att det bara var något som de har hittat på ännu en gång. Men nu vet vi ju att det var sant.

En tung och utdragen process

Under den utdragna processen försökte de anställda förhandla med SSAB:s ledning för att hitta en annan lösning.

Men efter det sista förhandlingsförsöket blev det klart att ledningen inte tog personalens förslag på allvar, säger Gustafsson.

Alla har pratat och pratat och ingen har vetat någonting

Det var också då han insåg att stängningshotet den här gången var på riktigt.

- Jag hade ju smält det en tid och tog det ganska lugnt. Man kan ju inte vara förbannad. Så här är det, man stänger ju så lätt fabriker i dagens läge, konstaterar han.

Processen som ledde fram till stängningen har varit tung. Det säger både Jonas Gustafsson och hans kollega Jarmo Peltonen.

- Alla har pratat och pratat och ingen har vetat någonting. Men nu vet vi att det är slut och det är ganska hurja juttu, säger Peltonen.

- Det är många som inte har kunnat ta pressen. Många är sjuklediga och det är lugnare och tystare vid linjerna, fortsätter Gustafsson.

Få vill flytta för att hålla jobbet

SSAB har erbjudit alla de anställda möjligheten att börja jobba på koncernens enheter i Tavastehus och Pulkkila. Men Jonas Gustafsson är inte intresserad av att lämna Lappvik, där han har bott hela sitt liv.

- Det är för lång väg. När man bor här och har familjen här så är det inte ett alternativ.

Det finns inte så mycket arbete här, så det är svårt

Jonas Gustafsson är inte den enda som resonerar i de banorna. Både han och Jarmo Peltonen uppskattar att det bara är mellan fem och tio anställda som funderar på att flytta efter jobbet till en annan enhet.

Problemet är nu att hitta ett nytt jobb i regionen.

- Det känns inte bra. Det är många som tänker på framtiden och vad ska man göra. De som har familj har inte så enkelt att fara någon annanstans. Det finns inte så mycket arbete här, så det är svårt, säger Jarmo Peltonen.

Omskolning med säkert jobb på önskelistan

Jarmo Peltonen är utbildad elektriker och han har rätt bra möjlighet att få jobb på annat håll i regionen. Men konkurrensen kan vara hård då det är flera som söker jobb samtidigt, säger han.

Jonas Gustafsson jobbar inom produktionen på SSAB. Under de 25 år han har varit på fabriken har han hunnit göra det mesta. Men hans kunskap är väldig specifik och därför svår att använda sig av någon annanstans.

I stället för omskolning skulle SSAB kunna ordna arbete åt oss

Ett alternativ är att omskola sig. Men i så fall vill han vara säker på att utbildningen leder till ett jobb.

- Det borde finnas någon garanti och jag tycker att koncernen skulle kunna ordna det. I stället för omskolning skulle SSAB kunna ordna arbete åt oss.

Lättare att förstå en konkurs

Inte långt från SSAB:s fabrik finns Koverhar, där FN-steels stålfabrik tidigare tornade upp sig med sin kännspaka silhuett.

Det är nu sex år sedan ståltillverkaren tog hela regionen på sängen genom att meddela att företaget hade gått i konkurs.

Då blev närmare 400 människor av med sina jobb. En av dem var Jarmo Peltonen, som jobbade för underleverantören ABB.

- Koverhar var en engångsshow och sedan var det slut, det var en ganska kova juttu, säger han i dag.

Precis som FN-steels konkurs är SSAB:s beslut att flytta bort produktionen ett dråpslag för regionen, säger Hangös stadsdirektör Denis Strandell.

Det är ofattbart att en nedläggning på något sätt kan ses som positivt inom bolaget

I övrigt ser han inte många paralleller mellan de två händelserna. Det är lättare att förstå att ett företag går i konkurs då lönsamheten går ur verksamheten, säger han.

- I det här fallet är det fråga om en lönsam och växande fabrik som står för rördivisionens importframgångar inom automotiv-sektorn. Det är ofattbart att en nedläggning på något sätt kan ses som positivt inom bolaget.

Kalla handen från bolaget

Politiker och tjänstemän från både Hangö och Raseborg har försökt lobba för att SSAB inte skulle flytta bort verksamheten från Lappvik. Men utan resultat.

- Från bolagets sida var det kalla handen. Med facit på hand kan man nog säga att när stora företag utlyser samarbetsunderhandlingar så är det väldigt sällan så att de sedan skulle göra en 180 grader vändning, konstaterar Denis Strandell.

Eftersom SSAB lägger ner en välfungerande enhet kan man förvänta sig att de tar sitt ansvar

Nu ska representanter från Hangö och Raseborg sätta sig ner med SSAB:s ledning och fundera på vad man kan göra för att dämpa de negativa effekterna av fabriksstängningen.

Samtidigt undersöker man vilka möjligheter det finns att få statliga medel för att omskola folk och vägleda dem så att de kan hitta nya jobb, säger Strandell.

SSAB borde ta sitt ansvar och betala för omskolning

Denis Strandell hoppas nu att också SSAB tar sitt ansvar och sätter in resurser för att hjälpa personalen.

Samhället har möjlighet att sätta in resurser, men det behövs någon som bekostar det, konstaterar han.

- Eftersom SSAB lägger ner en välfungerande enhet med en lojal och duktig personal kan man nog förvänta sig att de tar sitt ansvar. Det är ett välmående företag med enorma resurser som är mycket större än Hangö och Raseborg har tillsammans.

Hangö behöver inte mera industrimark

Efter att FN-steel gick i konkurs köpte Hangö stad hamnen och en stor del av industrimarken i området. I dag jobbar staden med att skapa ny verksamhet i området och över hundra personer arbetar i hamnen i Koverhar.

Både Jonas Gustafsson och Jarmo Peltonen hoppas att någon ny verksamhet också kunde flytta in i SSAB:s fastighet.

- Man ser att mycket har hänt i Koverhar. Jag hoppas att Hangö tar ansvar och köper bort det här och skapar lite jobb, säger Peltonen.

Det är SSAB som äger fastigheten och för tillfället har bolaget inga planer för vad som ska hända med den.

Om SSAB besluter sig för att sälja fabriken och marken är Hangö stad i alla fall inte intresserad av att köpa, säger Denis Strandell.

- I och med att vi köpte 650 hektar Koverharmark så vi är nog inte i något större behov av industrimark för tillfället. Så det är nog inte i första hand staden som ska vara köpare här.

Han hoppas i alla fall att SSAB skulle flytta någon annan verksamhet till Lappvikfabriken eller att någon annan köper fastigheten och skapar ny verksamhet där.

Utan jobb tynar Lappvik bort

För Lappvik betyder SSAB:s nedläggningsbeslut att byn blir ännu tystare än tidigare. Som mest har Lappvik haft flera tusen invånare, medan de i dag är en bråkdel av det.

- Allt handlar om arbete. Om man ska återuppliva en sådan här by så borde man få stora arbetsgivare att etablera sig i området och den vägen skapa livskraft. Ur den synvinkeln är det inte ett lätt fall att få Lappvik att vända, säger Denis Strandell.

För Jonas Gustafsson är det ändå uteslutet att flytta bort från Lappvik där han alltid har bott, även om byn blir allt tystare och tystare.

Det finns ju ingenting efter att SSAB försvinner

Om somrarna livas byn upp när sommargästerna flyttar dit, men annars är det dött, säger han.

- Det blev lugnt efter att Koverhar stängde. Då försvann ju bränslestationer och butiken härifrån. Man hoppas ju att Lappvik ska få vara kvar som levande by.

Samtidigt tror han inte att hans barn kommer att göra samma val som han och stanna i Lappvik.

- Jag tror knappast att de bor här om det inte finns jobb. Det finns ju ingenting efter att SSAB försvinner.