Det finns åtminstone 30 000 försvunna barn i EU – och ingen försöker hitta dem
Då ett barn försvinner i ett europeiskt land leder det oftast till en stor operation där både olika myndigheter och civilsamhället mobiliseras. Men så är inte fallet då det gäller alla barn, säger Federica Toscano vid organisationen Missing Children Europe.
Det finns för tillfället en grupp försvunna barn i EU, åtminstone 30 000 barn, vars fall inte prioriteras av någon myndighet och vars öden sällan diskuteras eller når löpsedlarna.
Det finns inga helt tillförlitliga siffror om hur många barn det är frågan om och varierande intresse för att ens ta reda på hur många de är i olika EU-länder.
Om det var frågan om 30 000 europeiska barn som är försvunna och ingen försöker hitta skulle det vara en skandal
Federica Toscano
De här barnen hör till de mest utsatta och de mest hotade då det gäller utnyttjande och brottslighet.
Enligt Federica Toscano vid medborgarorganisationen Missing Children Europe är orsaken till att just de här barnens fall inte intresserar, trots riskerna de utsätts för, entydig.
Det beror på att det är frågan om så kallade ensamkommande barn, barn som är flyktingar, asylsökande, migranter, som har kommit till Europa ensamma.
- Om det var frågan om 30 000 europeiska barn som är försvunna och ingen försöker hitta skulle det vara en skandal, säger Toscano.
Ingen vet hur många
Toscano är chef för Missing Children Europes program för barn i migration.
En av programmets uppgifter är att sammanställa de uppgifter olika europeiska myndigheter rapporterar, till en helhetsbild över försvunna ensamkommande barn i EU.
Den uppgiften är lättare att formulera än att utföra, för uppgifternas tillförlitlighet varierar stort.
Det borde vara lätt att rapportera de här siffrorna, menar Toscano, för det handlar om barn som har registrerats någonstans, barn som har tagits in i migrationssystemet och sedan försvunnit.
Den siffra som Toscano använder, 30 000 barn, bygger alltså bara på de uppgifter som kan bekräftas.
Det är helt klart att det finns ett stort mörkertal, att de försvunna ensamkommande barnen är fler än så, menar Toscano.
- Läget är oklart. Men jag tycker det är viktigt att ge en siffra, även om den egentligen inte belyser hela verkligheten eller innehåller alla fall för att kunna visa att det här är ett massivt problem och inte någon parentes, säger Toscano.
”De är inte försvunna, bara någon annanstans”
Intresset för att hålla reda på hur många de försvunna ensamkommande barnen är speglas också av intresset för att hitta dem.
Då det tidigare har larmats om den växande skaran försvunna ensamkommande barn har det inte heller lett till något större bestående intresse.
- Då Europol för något år sedan larmade om att det fanns 10 000 försvunna barn var reaktionen tudelad. Ungefär hälften var chockerade, de frågade sig hur det kunde vara möjligt och hur systemet kunde låta det hända och så vidare, säger Toscano.
- Den andra halvan försökte urskulda siffran. De sade att de här barnen ”inte egentligen är försvunna, de är bara någon annanstans. De har registrerats här och åkt vidare, vi bara inte vet vart”.
Toscano menar att många tänkte att de här barnen hade åkt någonstans i EU där de antogs ha bättre sociala kontakter, familj, släktingar eller bekanta.
Den tanken håller ändå inte sträck enligt Toscano, åtminstone inte i de allra flesta fall, och hon använder Tyskland som exempel.
Tyskland tog under den så kallade flyktingkrisen, då en stor del av de försvunna barnen kom till EU, emot flest asylsökande.
Det skulle alltså vara logiskt att anta att de allra flesta ensamkommande skulle försöka ta sig till Tyskland från andra länder, eftersom det är där de har störst sannolikhet att hitta närstående eller vänner.
- Men då siffran var 10 000 och Tyskland var det största mottagarlandet var läget då att 9 000 hade försvunnit just i Tyskland. Hur förklarar man då det? Det kunde de inte, säger Toscano.
Antaganden är farliga
Mellan åren 2014 och 2017 kom det 220 000 ensamkommande till EU.
Siffran 30 000 är från 2017, men det finns inget som tyder på att den håller på att krympa trots att mängder asylsökande och migranter har gjort det, snarare tvärtom.
- Vi har en del nationella rapporter som redan är mycket oroväckande. Italien säger att det i år har försvunnit 6 000 barn, Sverige 120 och Österrike över 500, säger Toscano.
De bemöttes på ett sätt som gjorde att de inte kände sig trygga
Federica Toscano
Myndigheterna har alltså inte fått bukt på problemet.
- Läget var då, och är i viss mån ännu, att man inte visste tillräckligt om problemet och därför tog sig friheten att göra antaganden om vart och varför de försvinner.
- Men den friheten tar vi oss bara för att det gäller migrantbarn.
Missing Children Europe har utrett de verkliga orsakerna till att de här barnen väljer att försvinna ur systemet, att fly undan de myndigheter som har tagit emot dem.
Svaren är inte värst smickrande för de myndigheter vars uppgift det var att sköta uppgiften.
- Den verkliga orsaken, om man förenklar, är att de inte hittade ett system som svarade på deras behov. De bemöttes på ett sätt som gjorde att de inte kände sig trygga, säger Toscano.
Migranter, inte barn
Enligt Toscano är grundproblemet ofta att de ensamkommande barnen inte bemöts som barn utan som migranter.
Fokus ligger på deras migrationsstatus, asylprocess eller andra processer trots att det är barn som är i behov av hjälp.
Man kan sammanfatta det som att då det inte finns resurser att ta hand om dem som individer och barn kommer de mest utsatta att fly igen
Federica Toscano
- De överväldigas av information om hur deras process ska se ut, ofta kommer den informationen från många olika källor. Den är sällan barnanpassad, speciellt då vi beaktar att det ofta är barn som har gått miste om en ordentlig skolgång.
- I många länder är mottagandet helt undermåligt, fokus är bara på att förvara barnen någonstans. De sätts i någon anstalt för ensamkommande barn och glöms bort, utan vidare tanke på deras behov, säger Toscano.
- Det är inte vad barn behöver, de behöver en plan för hur deras liv ska se ut efter anländande. Deras mentala läge måste utvärderas, det måste avgöras hur de ska introduceras till skolgång och hur de ska integreras.
Faller tillbaka i smugglarnas händer
Många av de ensamkommande barnen har traumatiska upplevelser bakom sig, vare sig det handlar om barn som har flytt krig eller andra omständigheter.
En stor del har redan utnyttjats av människosmugglare och riskerar att utsättas för samma öde då de försvinner.
Toscano menar att smugglarna tar tillfället i akt, då informationen från myndigheterna känns hotande erbjuder de alternativ som kan kännas lockande.
- Barn som har utnyttjats och utsatts för människosmuggling är lätta att locka tillbaka till en sådan situation, för det är det de har känt till en stor del av sitt liv.
- Man kan sammanfatta det som att då det inte finns resurser att ta hand om dem som individer och barn kommer de mest utsatta att fly igen. Det är därför de försvinner, säger Toscano.
Det som väntar de här barnen är hemlöshet, utsatthet och i värsta fall utnyttjande av organiserad brottslighet.
- Det är också det här den organiserade brottsligheten skor sig på. Europol och kommissionen publicerade i fjol en rapport om att brottsorganisationer sätter siktet på ensamkommande barn. Varför just de här barnen? För att de är de lättaste att utnyttja. Ingen söker efter dem, ingen bryr sig om dem. Så de serveras till brottslingarna på silverfat.
- Det är det här vi borde tala om då vi talar om migration och säkerhet, inte att vår säkerhet lider för att migranterna är så onda. Vi borde tala om de misstag vi nu begår som stärker brottsorganisationerna och i slutändan försämrar säkerheten för alla, säger Toscano.
Barnskydd borde vara i fokus
En lösning på problemet med försvinnande barn som har diskuterats är omhändertagande, i praktiken fängslande, av barn som anses vara i riskgruppen.
Till och med EU-kommissionen anser att det kan vara en lösning, även om det bara ska användas som sista utväg.
Toscano menar ändå att det inte är rätt väg att gå att spärra in barn för att skydda dem från försvinnandets risker, inte i något fall.
- Det är FN:s kommitté om barnens rättigheter som säger att barnens intresse aldrig är att gripas eller tas i förvar. De som säger att de här barnen är säkrare i förvar går klart emot de grundläggande principerna för barnens rättigheter och intresse.
Ingen söker efter dem, ingen bryr sig om dem. Så de serveras till brottslingarna på silverfat
Federica Toscano
Enligt Toscano är det ändå aldrig i barnens intresse att spärra in dem.
Dels försvinner största delen av barnen inte då de har fått avslag på en asylansökan eller nekats uppehållstillstånd, utan i början av processen.
De flesta försvinner inom 48 timmar från att de har registrerats av myndigheterna, på grund av ett mottagande som inte inger trygghet eller väcker förtroende.
Istället borde de här ensamkommande barnen behandlas som om det bara var ett barnskyddsärende.
Effektivare och kostnadseffektivare
Toscano menar att det också finns pengaargument för att låta bli förvar och satsa på barnskyddsåtgärder istället.
Om man ska ta barn i förvar måste man i de flesta fall bygga enheter, se till säkerhetsåtgärder, utbilda personal och betala för att de finns på plats 24 timmar i dygnet.
Om man använder sig av existerande barnskyddsstrukturer finns både färdiga utrymmen, praxis och erfarna socialarbetare.
- Dessutom överanstränger man inte till exempel polisens resurser. För det finns väl inget EU-land där polisen har tid att sitta och rulla tummarna, säger Toscano.
Hon vill ändå, då det talas om kostnadseffektivitet, poängtera ordet effektivitet.
Hon hänvisar till studier som bevisar att barnskyddsåtgärder inte bara kostar mindre utan framförallt är effektivare då det gäller barnens välbefinnande.
- I förvar finns inga positiva resultat för barnen. Men med barnskyddsåtgärder uppnås samma resultat på kort sikt, alltså att barnet inte försvinner. Dessutom mår barnen bättre på lång sikt.
För att illustrera hur absurd tanken om att låsa in barn i förvar är, gör hon en jämförelse med ett liknande fiktivt fall, där barnet inte är migrant.
- Tänkt dig ett finskt barn som inte har föräldrar och är intagen på anstalt. Barnet rymmer flera gånger och vill inte följa anstaltens regler. Skulle du sätta ett sådant barn i ett fängelse eller i förvar? Kan du tänka dig rubrikerna? Det skulle vara en skandal! Men då det gäller migrant-barn är det fullt möjligt av någon anledning, säger Toscano.