Barnsoldaten - pojken som blev bestulen på sin barndom
Barnsoldaten
Pojken som blev bestulen på sin barndom
I sitt hemland har han stridit i det beryktade RUF och blivit tvingad att begå krigsbrott. Det är svårt att få det att gå ihop med den 17-årige pojke som jag träffade år 2011 på ett café i Uleåborg. Till Finland kom han som flykting och fick snabbt uppehållstillstånd.
Det var den 6 januari 1999 som Ahmed Juniors liv fick en helomvändning. Han vaknade mitt i natten av att grannhuset stod i brand. Han väckte sin storebror Alhaji och bad honom gå och släcka elden så att inte också deras hus skulle brinna ner.
– Det är med kriget som med allt annat. Man går från det bättre till det sämre.
Vissa människors drömmar blev sanna medan andras upphörde. Jag hade otur. Mina drömmar tog slut här
Ahmed Junior var endast ett litet barn vid den här tidpunkten. Han har svårt att säga exakt hur gammal han var men tippar på kring åtta år.
Jag visste inte hur gammal jag var förrän jag kom till Finland
– Jag såg inte mina föräldrar efter kriget. Och när jag kom till Finland kände jag mig helt borttappad, precis som alla andra
Rebellerna dödade hans bror och tvingade honom att bli barnsoldat
Den ödesdigra natten då Ahmed Juniors liv slogs i spillror dödades hans bröder av rebellerna som intagit huvudstaden vid samma tidpunkt. Ahmed Junior tillfångatogs av RUF som tvingade honom att bli en barnsoldat. Ahmed Juniors föräldrar flydde till grannlandet Liberia.
Jag hade inget alternativ. De såg mej och de visste att jag ville springa iväg med min mamma. De sade “stanna eller så dödar vi dej”, jag började gråta men stannade med dem, jag hade inget val
Diamanter en av orsakerna till kriget
Inbördeskriget i Sierra Leone började år 1991, och nådde huvudstaden Freetown åtta år senare. Bakom inbördeskriget låg Sierra Leones rika naturtillgångar av diamanter och dyrbart timmer.
Landet hade en omfattande korruption och en liten elit försökte roffa åt sig allt värdefullt. Regimen och olika revolutionära grupper drabbade samman och snart var inbördeskriget ett faktum.
Grannlandet Liberias president Charles Taylor understödde den största rebellgruppen RUF (Revolutionary United Front) med vapen, trupper och pengar.
Inbördeskriget i Sierra Leone var oerhört brutalt. Varken RUF eller armén var speciellt intresserade av direkta strider utan de ville främst få pengar.
För att uppnå detta anföll rebellgruppen bl.a. diamantgruvor, timmeranläggningar och civila mål. Blodsdiamanterna, eller de så kallade konfliktdiamanterna hittade snabbt också vägen till Charles Taylors ficka i Liberia.
Barn tvingades med i rebellrörelsen med hjälp av våld och droger
RUF använde sig av tvångsrekrytering av barn, främst var det frågan om unga män och små pojkar som tvingades med i rebellrörelsen med hjälp av droger och våld.
Unga kvinnor och flickor fick fungera som sexslavar åt krigarna.
Rebellerna blev ökända för sin grymhet. Bland annat amputerade rebellerna händer och armar på människor. Stympning av olika kroppsdelar och tortyr hörde till rebellernas mycket effektiva krigföring.
– Vi använde oss av slanguttrycket “lång- eller kortärmat”. Man fick själv välja vad man ville ha. Sedan amputerades armen enligt vad man önskade. Min kompis valde långärmat, han var mycket rädd och grät hela tiden. Han dog till följd av sina skador.
Kriget i Sierra Leone tog slut år 2002 och en långsam process mot fred påbörjades. Ahmed Junior fritogs av en hjälporganisation och flyttade tillbaka hem till slumområdet Susan’s Bay i Freetown.
Krigade då han borde ha gått ut grundskolan
Ahmed Junior har inte gått i någon grundskola. Landet var mitt i ett blodigt inbördeskrig då Ahmed Junior borde ha gått i lågstadiet. Han krigade för fullt själv då han borde ha gått ut högstadiet. Att han överhuvudtaget lärt sig att skriva och läsa är ett under.
År 2010 kom han till Finland som flykting. Ahmed Junior bodde på en flyktingförläggning i Uleåborg och kom snart in på gymnasiet i staden.
Våren 2014 tog Ahmed Junior studenten från Oulun Lyseon Lukios IB-linje. Detta gjorde han utan formell utbildning i bagaget.
Jag kommer från en plats där det inte finns någonting, det betyder att vi inte heller kan förvänta oss någonting av samhället
– Min motivation och framgång i skolan hänger ihop med min bakgrund. Att få gratis utbildning är nyckeln till min framtid. Jag skulle hata mig själv om jag inte gick i skola.
Kriget stal hans barndom
Ahmed Junior fick en andra chans i livet då han kom till Finland. Han fick tak över huvudet, mat på bordet och en utbildning. Ett barn som blev bestulen på sin barndom, sin familj och sitt land.
För Ahmed Junior handlar inte utbildning om en självklarhet, för honom handlar det om ett privilegium som han har blivit tilldelat. Och han tar hand om och sköter detta privilegium med silkeshandskar.
– Jag gick aldrig i grundskolan som barn. Men efter kriget minns jag två pojkar som kom ner till hjälpcentret i slummen och undervisade oss. De lärde oss meningen “ The Quick Brown Fox Jumps Over the Lazy Dog”. Vi studerade den meningen i en hel månads tid. Du hittar hela engelska alfabetet i meningen.
“The Quick Brown Fox Jumps Over the Lazy Dog” – det är den vackraste meningen jag känner till, för med hjälp av den lärde jag mig både att läsa och skriva
Gymnasiet blev både grundskola och gymnasium på samma gång
För Ahmed Junior blev det komplicerat i gymnasiet då han skulle lära sig ämnen han hade noll bakgrundskunskap i från tidigare. Ett sådant ämne är till exempel biologi.
– Jag har helt enkelt ingen bakgrund att luta mig tillbaka mot. Jag går nu i gymnasiet men samtidigt går jag i första klass, andra klass och nionde klass. IB-gymnasiet är hela min grundskola och mitt gymnasium på samma gång.
– Tänk dej att du har en nyckel i din hand och du har ett alldeles tomt rum som väntar på dej. Du har två alternativ, du kan öppna dörren med din nyckel eller så kan du lata dig och slöa utanför i korridoren och vänta på att någon ska öppna dörren åt dej. Det är så möjligheterna att studera i Finland ter sig för mig. För mig känns det som att jag bara måste öppna den där dörren, sedan börjar det rulla på. Jag får en utbildning och sedan kan jag se vad framtiden har att erbjuda.
Ahmed Junior tog studenten och efter det blev det universitetsstudier, först ett år i Rovaniemi på Lapin ammattikorkeakoulu och sedan tillbaka till Uleåborg där studierna i International Business fortsatte.
Återsåg sin mamma efter 18 år
Planet stöter i marken med en duns. Ahmed Junior tittar yrvaket upp och sträcker på sina ben. Sedan sätter han på sig sina hörlurar igen och skruvar upp volymen. Han behöver tid för sig själv.
Det är tydligt att han är både nervös och förväntansfull på samma gång. Han har inte besökt sitt hemland sedan han kom som flykting till Finland år 2010.
Sin mamma har Ahmed Junior inte sett sedan kriget nådde Freetown år 1999.
Det är medlet av december 2017 och det är äntligen dags för Ahmed Junior att återvända hem.
Ahmed Juniors föräldrar hade spårats upp av en västafrikansk hjälporganisation några år tidigare. Mamman och pappan flyttade tillbaka till Freetown men Ahmed Juniors pappa dog till följd av en sjukdom för två år sedan.
Ahmed Junior återsåg aldrig sin pappa igen. Men sin mamma Yebo Kargbo träffar han nu för första gången på 18 år.
– Jag trodde aldrig jag skulle få se honom igen. Så jag vände mig till Allah. Jag är en troende muslim, varje dag bad jag mina fem böner. I mina böner bad jag Allah att skydda mitt barn och föra honom till en säkrare plats. I fall han redan var död bad jag att en ängel skulle vaka över honom tills vi återförenades igen.
Jag mår bra, jag kan äntligen sova på nätterna
mamma
– Sedan Junior kom hem har jag fått ro och sover hela natten igenom, nu när jag vet att han är i trygghet så behöver jag inte gråta mer.
De flesta lever på 50 cent per dag
Susan’s Bay är ett slumområde i Freetown. Folket här lever under fattigdomsgränsen och bor rent ut sagt på en soptipp. Medelinkomsten ligger på 50 cent till 1 euro per dag men det finns också de som inte har pengar alls, men i slumområdet finns en stor dos av kollektivism och invånarna tar hand om varandra.
Överallt ligger det skräp, plast, avföring och andra sopor. Eftersom Susan’s Bay ligger vid flodmynningen till Atlanten och floder leder ner genom området till havet samlas också stora högar med avfall här.
Invånarna i slummen bygger sina kojor och “hus” av skräpet, de använder avfallet som byggnadsmaterial och bygger t.ex. husgrunden på det med hjälp av grenar, virke och gamla däck.
Farliga gaser som metangas ligger som ett tunt skynke kring en dygnet runt. Spädbarns- och mödradödligheten är högst i världen och medellivslängden är 51 år.
Sjukdomar som kolera, ebola och malaria sprids väldigt lätt.
– Sierra Leone är ett oerhört rikt land då det gäller naturresurser. Vi har bland annat sandstränder, guld, diamanter, gummi och järn. Skulle dessa resurser utnyttjas effektivt och hållbart kunde vi säkra framtiden för de kommande generationerna.
Våra barn och barnbarn skulle kunna bo i ett rikt land med hög levnadsstandard
Ett av Afrikas fattigaste länder trots att det borde vara tvärtom
Att Sierra Leone fortfarande är så extremt fattigt beror till en del på sviterna av inbördeskriget. Invånarna bär på stora både fysiska och psykiska sår från kriget. Man pratar sällan eller inte alls om inbördeskriget. Ett sätt att försöka glömma och gå vidare.
Trots att man inte har några resurser alls och att staten inte hjälper ens de som har det allra värst kämpar dessa människor på med det som kallas livet, dag efter dag.
Sierra Leone är ett av Afrikas fattigaste länder, trots att det i grunden är ett rikt land som har potential att utnyttja sina naturresurser.
Att överleva är nästan en omöjlig uppgift så länge den korrupta regeringen och utomstående aktörer jobbar för att få mer pengar i egen ficka.
– Man måste alltid ha ett motiv till varför man gör saker. Människor som skapar krig har sina motiv till det. Liberias förre president Charles Taylor var den som låg bakom kriget i Sierra Leone. Han var motiverad att kriga där eftersom han kände till alla naturresurser och rikedomar. Han försökte därför kontrollera de platser som hade diamanter. Men han glömde en viktig sak, när du skickar ut civila för att ta livet av civila blir rollerna ombytta, plötsligt är det de jagade som blir jägarna.
Finskt medborgarskap, nytt namn och ett barn
Ahmed Juniors ögon tindrar när han tittar på sin dotter. Ytterst försiktigt stryker han bort några hårlockar från hennes lilla panna. Han tittar på mig med ögon som är fyllda av kärlek och säger att det här är hans framtid nu. Hans lilla flicka ska få allt han inte fick som barn. Och lite mer därtill.
I dag bor Ahmed Junior tillsammans med sin sambo och deras lilla dotter i Uleåborg. Han håller på att slutföra sin studier inom International business och funderar på att börja forska. Ahmed Junior har bytt namn och heter Samppa i dag och han har fått finskt medborgarskap.
Jag skapar mig ett hem där jag råkar befinna mig
– Just nu är det i Finland, men då jag var i Sierra Leone var det mitt hem. Mina rötter och min historia finns där. Men min framtid finns här.
Fakta om Sierra Leone
Foto: Kia Svaetichin och Timo Peltonen
Visuell bearbetning: Mikael Crawford
Teknisk bearbetning: Mikael Hindsberg
' /%3E%3C/svg%3E)
