Övergiven står Harrbåda fyr och förfaller - omringad av sägner, sångsvanar och motionärer

Mytomspunnen och mörklagd står Harrbåda fyr i Karleby och förfaller. Men området är omtyckt av allehanda besökare, både djur och människor och till och med andeväsen, om man får tro sägnerna.

Sedan 1979 står Harrbåda fyr mörk. De tomma fönstergluggarna får fyren att verka både oseende och förvånad, som om den tappat hakan, där den står och blickar ut över tallskogen.

Rullstensåsen stiger ur havet

Fyren står precis där skogen tar slut och den öppna udden tar vid. En väg slingrar sig fram och till en grupp stugor halvvägs ut mot vattnet. På norrsidan löper ett stängsel, här på den öppna strandängen betade fåren i somras. Nu pausar ett trettiotal sångsvanar i vattnet utanför.

Området är ett Natura 2000-område och under fåglarnas häckningstid får man bara röra sig längs utmärkta stigar. Marko Pohjoismäki har sysslat med fågelskådning i över 40 år och han kommer ofta till Harrbådan. Ibland flera gånger om dagen.

- I dag såg jag ett trettiotal svanar, sju stycken skäggdoppingar, fem pilfinkar och nästan 90 knipor, trots att det är sent på säsongen, säger Pohjoismäki.

Harrbådan är ett perfekt ställe att bonga fåglar på. Pohjoismäki har sett över 240 arter i området.

- En av de mera sällsynta är amurfågeln. Då vallfärdade fågelskådarna hit, säger Pohjoismäki.

På södra sidan löper en sandstrand och man kan se inloppet till hamnen där muddringen av farleden pågår och de stora kranarna i hamnen syns lasta och lossa fartyg.

Harrbådans udde består av sandstränder, dyner och havsängar. Här stiger den över 200 kilometer långa rullstensåsen upp ur havet, den som löper vidare under staden och genom Kronoby.

En olycklig mö på strandängen

Harrbåda fyr byggdes 1953 och hann alltså vara i bruk i drygt 25 år. På sina stället har betongputsen trillat ner och armeringsjärnen klapprar i vinden. Numera är fyren omgärdad av ett staket för att undvika olyckor.

För att vara övergiven är Harrbåda fyr ändå osedvanligt välbesökt. Motionärer, skolelever, sällsynta fåglar, betande får och en olycklig mö som går igen, om man får tro sägnen, alla dras de till Harrbådan.

Den spökande mön sägs glida fram över havsängen i vit, böljande klänning. Fyren har blivit föremål för otaliga historier men också en kortfilm och en opera. I boken Andarnas Österbotten skriver Tiina Hautala också om Harrbådas olyckliga vita dam.

Det berättas om möten med den ljusklädda spökjungfrun på stranden, påhittade falska spöken som skrämmer bort utomstående, ungdomars kärleksutflykter som tagit sig märkliga vändningar och fått märkliga abrupta slut...

För att inte tala om fågelskådaren som blev fången i fyren. Historierna om mord, olyckor och fyrvaktarens tragiska öde lever fortfarande starka. Det händer fortfarande mystiska saker ute på udden.

― Andrarnas Österbotten

Spökhistorierna intresserar

Vem kan vara bättre lämpad att bringa reda i vad som är sant och falskt angående Harrbåda fyr än Markku Hukari. Han jobbar på naturskolan på Villa Elba några kilometer från fyren.

Naturskolan har fadderklassverksamhet för skolklasser i Karleby och är också en ambulerande naturskola de kringliggande kommunerna. Genom naturskolan får barnen vistas i naturen och lära sig ta ansvar för miljön.

Hukari känner alltså området som sin egen bakficka.

- Jag kommer hit både i arbetet och på min fritid. Det är inget jobb att komma hit, säger Hukari som i dag har sällskap av hunden Tjapo.

Barnen gillar att visas på Harrbådan och spökhistorierna ger platsen ett alldeles speciellt skimmer. Har man tur kan man också hitta en nergrävd skatt ute på udden, åtminstone om man kommer hit med naturskolan.

I Hukaris tappning är spöket en dam som föll ur båten under en roddtur, tillsammans med två män, mellan Yxpila och Gamla hamnviken. Ingen märkte vad som skett innan roddbåten var i hamn. Då var det för sent och den olyckliga kvinnan kan nu ses sväva över udden.

Enligt en historia skulle det vara den gamla fyrvaktaren som går igen. Den teorin torde vi ändå kunna förkasta. Harrbåda fyr har aldrig haft någon fyrvaktare, den var en obemannad linjefyr även i sina glansdagar, säger Hukari.

Spöke iklätt lakan

De sägs också att det var fiskare och stugägare som började hitta på historier om spöken för att få vara ifred. Kanske fanns det till och med en gubbe som gick omkring i lakan för att skrämma besökare.

De falska spökerierna hade inte avsedd effekt, istället började folk vallfärda till Harrbåda, från Jakobstad och ännu längre bortifrån för att se spöket.

Hukari säger att en man som har sin stuga på udden berättat att dunken med sötvatten alltid trillar ner. Han forslar alltid två dunkar med sötvatten till stugan, för här finns ingen vattenledning. Men den ena dunken var ständigt tom.

- Jaha, tänkte jag när jag hörde historien, sådant händer. Men ett halvt år senare berättade en flicka i naturskolan en liknande berättelse om tunnor med regnvatten hos familjebekanta som har en stuga i området. Tunnorna är jämt tomma, säger Hukari.

När vinden friskar i fungerar fyren som en gigantisk flöjt. Det låter ungefär som när man blåser i en tom glasflaska. I dag knattrar den bara lite stilla i vindbyarna. Någon brittsommarvärme känner man inte av.

- Det blåser alltid här. Harrbådan är en perfekt plats att prova tält på, säger Hukari som planerade att göra just det tillsammans med en vän som köpt ett nytt tält.

Men när vännerna kom ut till fyren så stod dörren öppen och de kunde inte motstå att tillbringa en natt i fyren. Sällan har Hukari sovit så dåligt.

- Jag sov kanske tre minuter i taget som mest, det var omöjligt att sova så som fyren lät, säger Hukari och imiterar fyrens flöjtande.

Då täppte de till fönstret. Resultatet var inte riktigt som de hoppats, nu både flöjtade och rasslade fyren i vinden.

Till salu för 300 euro

För några år sedan verkade det faktiskt som om fyren skulle bli räddad. Företaget Erikoistyö Lehtinen hade planer på köpa fyren för 300 euro. Fyren skulle användas inom konst, kultur och foto. Men innan man kom till skott med affären drog Erikoistyö Lehtinen tillbaka anbudet.

Restaureringen skulle ha blivit både svår och dyr. Men för den som vill kavla upp ärmarna och har extra pengar i madrassen finns det alltså ett gyllene tillfälle att skaffa sig en egen fyr med därtill hörande spöke.

Men Markku Hukari tror inte riktigt på det där med ett fyrspöke. Trots att han arbetat och vistats i området i många år har han inte sett något övernaturligt väsen.

- Nej, jag har jobbat på Villa Elba i snart 150 år, och aldrig sett något spöke, säger Hukari och skrattar.

Kapade linor och trasiga lås

Markku Hukari har ändå varit med om några rätt så mystiska händelse på Harrbådan på 90-talet. På den tiden var det tillåtet att klättra uppför fyren. Klättrarna blev tvugna att byta lås på fyrens dörr flera gånger för att nyckel inte passade, eller så hade någon petat in glasspinnar i låset.

En gång kom Hukari till fyren en timme före de andra och han klättrade upp i fyren för att fästa linorna uppe i fyren. När han klättrat ner blev han rejält överraskad.

- Någon hade kapat linorna så att de nästan gått av. Den som gjorde det måste ha varit riktigt snabb. Det tar knappt två minuter att trappa ner, säger Hukari.

Markku Hukari tror ändå inte att det var något övernaturligt väsen som blandade sig i klättrandet.

- Nej, det var nog någon högst jordisk person som inte ville ha oss här.