Forskare: Finländska SS-män gjorde sig skyldiga till krigsbrott och nästan hälften bekände sig till fascismen

Brev och dagböcker tyder på att även finländska SS-män deltog i avrättningen av judar och krigsfångar under andra världskriget. Docent André Swanströms nyutgivna bok Hakaristin ritarit omkullkastar den traditionella bilden av den finska Pantbataljonen.

Docent André Swanströms bok Hakaristin ritarit - Suomalaiset SS-miehet, politiikka, uskonto ja sotarikokset stämmer inte överens med den bild som professor Mauno Jokipii beskrev för 50 år sedan.

I Jokipiis verk Panttipataljoona: suomalaisen SS-pataljoonan historia känns Jokipii inte vid att de finländska SS-männen skulle ha deltagit i några krigsförbrytelser.

Brev och dokument rörande de 1400 finländska SS-männen som Swanström bekantat sig med tyder på det motsatta. De finska SS-männens gärningar på östfronten har både tystats ner och förskönats i långa tider.

- Den traditionella synen på Pantbataljonen representerad av professor Mauno Jokipii har nu omvärderats grundligt, säger Swanström.

Kan inte återvända rakryggade

Det mest graverande beviset är ett brev sänt av bilmekanikern och SS-soldaten Olavi Kustaa Aadolf Karpalo till militärpastorn och SS-officeren Ensio Pihkala

Brevet är undertecknat av Karpalo och fem vapenbröder. Karpalo skriver i hopp om att slippa sin verkstadskommendering. Soldaterna är missnöjda med sin lott, trots sin skicklighet som soldater är de inte placerade vid fronten. Så här skriver Karpalo, egen översättning från finska:

"Vi kan inte rakryggade återvända till Finland. Vi har inte med vapen i hand krigat för Finlands storhet... Saken vore annorlunda om vi som "Fachmän" vore oumbärliga för vårt kompani... Dessutom räcker en sämre skyttefärdighet än vår till för att avrätta judar."

- Det här är ganska klara bevis på att finländarna deltog i grymheter. Det finns också brev där det framkommer att finländarna avrättat en rysk politisk kommissare, en politruk, säger Swanström.

Krigskorrespondenten i SS-bataljonen skriver att han vill att den avrättades foto ska publiceras och skickade brev om detta till den finländska förbindelsebyrån i Berlin.

Del av Wiking-divisionen

De finska SS-männen tillhörde tillsammans med både tyskar och utländska frivilliga den så kallade Wiking-divisionen. Den finländska bataljonen var unik på så vis att den var det enda SS-förband som ställdes upp av ett land som inte var invaderat av Tyskland.

Värvningen hade den finländska regeringens och generalstabens stöd, men man undvek en öppen rekrytering för att inte provocera Sovjetunionen skriver den svenska militärhistoriska skribenten Lennart Westberg.

De första finländska frivilliga lämnade Åbo i den 6 maj 1941. Den 15 oktober samma år svor de finländska SS-männen sin trohet till Hitler i Borne Sulinowo som i dag hör till Polen. De finländska SS-männen blev en del av operation Barbarossa.

Placering vid östfronten

Därifrån fortsatte färden till Ukraina där det vid den här tidens pågick stora grymheter mot bland annat judar, politruker och romer. I juli 1941 mördades judiska invånare i Zloczow och Ternopol under pogromliknande förhållanden av reguljära enheter i division Wiking tillsammans med Einsatzgruppen och lokalinvånare.

- Wiking-divisionen gjorde sig också skyldig till grymheter. Det har också andra forskare med mig visat på. Det är bara SS-apologeterna som envist försöker hålla fast vid en falsk bild av Wiking-divisionen, säger Swanström.

Ett ödesdigert taktiskt beslut för finländarnas del var ordern att erövra höjd 701 i Malgobek i Kaukasus. Här kan du lyssna på en intervju om den dramatiska händelsen i Ukraina.

De norska forskarna Terje Emberland och Matthew Kott har i boken Himmlers Norge skrivit om att det finns uppgifter som visar att finländska frivilliga deltog i misshandeln av judar i Lublin i samband med tyskarnas inmarsch i Sovjetunionen 1941.

Militärpastor och Obersturmbannfürher Kurkiala

André Swanström är docent i kyrkohistoria vid Åbo universitet. Bland de finska SS-männen finns förutom pastor Ensio Pihkala även en annan teolog, prästen Kalervo Kurkiala. Kurkiala avancerade under kriget till Obersturmbannfürher, motsvarande överstelöjtnant.

- Kurkila hade den högsta i rangen av alla finländare och av alla militärpastorer inom hela Waffen-SS. När han befordrades antecknades det i filerna att han ansågs vara en viktig stöttepelare för det nationalsocialistiska, storgermanska tänkandet i Finland.

Swanström säger att Kurkiala med största sannolikhet fått en mycket prominent post i den protyska administrationen i Finland, om Tyskland vunnit kriget.

Varannan sympatiserade med fascismen

Medan Mauno Jokipii i sin forskning kommit fram till att fascisterna utgjorde endast 20 procent av den finländska frivilligstyrkan så har Swanström funnit helt andra siffror.

Jokipii har använt sig av data från Vapenbrödraföreningens, SS-Aseveljet ry:s, medlemskort. Swanström har använt sig av SS-männens tjänsteförbindelser där de tillfrågas om vilket politiskt parti de är anhängare av.

- Här får man helt annan information, 45 till 46 procent av SS-männen uppger att de tillhör eller är anhängare av en fascistisk organisation. Professor Jokipii har haft tillgång till samma information, men han har valt att förbise de här uppgifterna.

Kalervo Kurkiala kandiderade för det högerradikala och antidemokratiska partiet IKL, Fosterländska Folkrörelsen, i riksdagsval och var en aktiv inom partiet.

- Det är inget att undra över. Det var hans politiska hemvist, säger Swanström.

Kommunismen det största hotet

Kurkila var inte den enda prästen som öppet stödde IKL. Flera präster kandiderade för partiet i riksdagsval och Swanström säger att det speciellt bland pietistiskt sinnade präster fanns ett brett stöd för nazismen.

- Men många präster var också samlingspartister. Det viktigaste var att man var höger. Med IKL och nazismen kan man se ett klart samband, de var båda antikommunistiskt inriktade.

Professor Mauno Jokipiis far, A.E. Jokipii, var även han präst och teolog. Swanström säger att det framkommer att han sände sina välsignelser till de frivilliga SS-männen vid östfronten.

Fältläkare Mengele

Den beryktade läkaren Josef Mengele inledde sin bana som fältläkare i Wiking-divisionen. Mengele uppvisade stor tapperhet och räddade bland annat soldater från en brinnande stridsvagn.

- Mengele lappade också ihop en sårad finländsk SS-man. Mengeles väg bar sedan vidare till koncentrationslägret.

Swanström säger att gränsen mellan Waffen-SS och koncentrationslägrens SS-styrkor inte var så skarp och klar som apologeterna, Swanströms uttryck, alltså försvararna velat påstå.

- Det fanns en rotation mellan Waffen-SS och koncentrationslägren, säger Swanström.

Besök hos Himmler

I samband med Kalervo Kurkialas befordran till Oberstormbannfuhrer blev Kurkiala inbjuden att besöka Himmlers högkvarter. Något som Kurkiala i ett brev skrivet på 60-talet ber professor Jokipii utelämna.

- Han ber Jokipii koncentrera sig på sådant som direkt rör bataljonen. Besöket hos Himmler i Grossgarten ber han Jokipii utelämna.

Swanström säger att Jokipiis bok helt tydligt är ett beställningsverk.

- Uppdragsgivaren var Veljesapu, det vill säga för detta SS-männens intresseorganisation, säger Swanström.

Finländska bataljonen upplöstes

När de finska SS-männen i mars 1943 lämnade östfronten för permission i Finland skrev överbefälhavare Carl Gustav Mannerheim brev till Hitler. Brevet var en begäran om att den finska bataljonen skulle återkallas från tysk krigstjänst, skriver Lennart Westberg. Finland behövde sina egna soldater för att försvara sitt eget territorium mot Sovjetunionen.

Den fjärde juni 1943 upplöste Hitler den finländska bataljonen. SS-bataljonens krigsdagbok visar att 14 officerare, 234 underofficerare och 534 meniga överfördes till finländska förband den 11 juni 1943. Totalt hade 256 finländare stupat under tjänstgöring i Wiking-divisionen, 14 rapporterades saknade i strid och 686 soldater sårades.

I och med Lapplandskriget ställdes de finländska SS-männen nu inför att vända vapen mot sina tidigare vapenbröder. Enligt forskaren Åke Söderlund valde ett trettiotal av de tidigare finska SS-männen att desertera ur finländsk tjänst för att gå över till tysk tjänst.

Arresteringar och förhör

De norrmän och danskar som anslutit sig som frivilliga i de tyska styrkorna hade begått landsförräderi. Nya lagar som instiftades och gällde retroaktivt gjorde det till ett brott att tjäna Tyskland. Omkring 3 300 danskar och 4 800 norrmän dömdes för landsförräderi.

I Finland hade SS-männen inte gjort något brottsligt. De demobiliserades ur den finska krigsmakten och återgick till ett civilt liv.

- Det var en hemlig, men ändå statlig operation att ansluta sig till Waffen-SS, säger Swanström.

De har aldrig heller åtalats för krigsförbrytelser.

Flydde utomlands

Under 1946 till 1948 arresterades och förhördes ändå många tidigare SS-män av finländska statspolisen Valpo. SS-mannen och bilmekanikerns Olavi Karpalo flydde till Venezuela. Swanström säger att Karpalo lyckades avresa genom att muta myndigheterna.

- Möjligheten att resa utomlands var begränsad för SS-männen, men många lyckades ändå skaffa sig pass och lämna landet.

Hur var det då att återvända som tidigare SS-man? Var klimatet tufft, en del lämnade trots allt landet.

- För en del var det tufft. De möttes till exempel med skepsis på arbetsplatser och den statliga polisen Valpo som övertogs av de röda kollade upp SS-männens aktiviteter.

Swanström säger att det ändå inte rörde sig om någon förföljelse av dem som stridit för Hitler.

- Det är mera en myt som SS-männen själva upprätthållit för att utmåla sig som martyrer. Bara för att de varit patrioter och dragit ut i krig för att strida för Finlands sak. Det här är SS-männens egen version, säger Swanström.

Militärpastor Ensio Pihkala stupade i Ukraina. Tack vare att Pihkalas dagbok finns bevarad finns det starka skildringar som han tecknat ner från judeutrotningen i Ukraina säger Swanström.

- Där talas det inte direkt om att finländare skulle ha deltagit i krigsbrott, men Pihkala citerar finländare som säger att de hamnat bland tjuvar och mördare.

I september 1944 flydde Kalervo Kurkiala landet. Han blev präst i Sverige och stannade där till slutet av sitt liv.

- Kurkiala antog att han skulle förhöras och eventuellt fängslas och blev tipsad om att det lönade sig att lämna landet, säger Swanström.

Väcker starka känslor

André Swanström säger att de nya forskningsrönen förvånade honom. Även om hans bild av de SS-frivilliga inte heller tidigare varit slätstruken.

- Ögonvittnesskildringarna från förintelsen som Pihkala tecknar ner var överraskande. Det var också SS-männens politiska sammanslutning, att de var så pass starka anhängare av olika fascistiska riktningar.

Det är inte helt enkelt och oproblematiskt att forska i de här skeendena ännu i dag. André Swanström har bland annat hemlig telefonnummer.

- Jag har fått ganska mycket osaklig respons och ämnet väcker starka känslor. Om man kritiserar de finländska SS-männen eller tar fram avvikande synpunkter från den traditionella synen så stöter det många.

Swanström säger att SS-männen verkar vara en mycket viktig del av en patriotisk historiesyn.

- Man blir kritiserad för bristande patriotism och vänstersympatier. Själv anser jag att jag inte har några större politiska ambitioner, men anses ändå vara en vänsterman.

Patriotismens kärna

Är det då så att vi sopat det här under mattan i årtionden och helt enkelt tigit och förskönat vår historia? Varför har inte Jokipiis historieskildring redan tidigare ifrågasatts?

- Det är ett mycket omfattande material som kan ha avskräckt forskare och Jokipiis bok är ett digert verk. Jokipii var också en aktad forskare och man har helt enkelt antagit att det inte finns något att ta tag i.

Men det finns också en bild av de finska SS-männen som hör till patriotismens kärna säger Swanström.

- Att röra vid den och att forska kritiskt är också riskabelt på så vis att man smular sönder en respekterad institution, en del av vår patriotiska historia.

Dags att uppdatera vår historieskrivning

Varför valde då André Swanström att forska i ämnet och riva upp den traditionella bilden av SS-männen? Swanström säger att det är på tiden att vår historieskrivning även omfattar svåra saker.

- Det är inte bra att från från decennium till decennium upprätthålla en falsk bild av SS-männen som hjältar. Det är helt enkelt lögnaktigt. Det är dags att uppdatera vår historieskrivning så att de håller europeiska och internationella mått, säger Swanström.

Statsrådets kansli begärde utredning

För närvarande färdigställer Riksarkivet en utredning om i vilken utsträckning finländska SS-män var delaktiga i mordet på judar och andra civila under 1941 till 1943. Beställare är Statsrådets kansli.

Detta efter att Efraim Zurfoff som är direktör för Simon Wiesentahl-centret, i januari kontakt med president Sauli Niinistö och bad Finland göra en utredning. Utredningen ska vara klar i november.

Inte bara äventyrslusta

Men hur enkelt var det då i ärlighetens namn att ställa sig på sidan om man befann sig i Ukraina 1943? Kan man tänka sig att unga män sökte äventyret och hamnade mitt i något de inte räknat med.

Äventyret var definitivt ett starkt motiv, för vissa kanske det bara handlade om just det säger Swanström.

- Och sen hamnade de mitt bland alla grymheter. Men för andra handlade det utöver äventyr om militarism, fascism och patriotism.

Swanström säger att alla dess komponenter bildade en slags helhet som bidrog till att de unga finländska männen anslöt sig som frivilliga i Waffen-SS.

- Det är lätt att i efterhand säga att det enbart berodde på politiska sympatier eller på äventyrslust. Snarare handlar det om flera faktorer som förstärkte varandra, säger Swanström.